Men ormen var listigare än alla markens djur som HERREN Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: "Har Gud verkligen sagt: Ni får inte äta av alla träd i lustgården?"  Kvinnan svarade ormen: "Vi får äta av frukten från träden i lustgården, men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, ty då kommer ni att dö." Då sade ormen till kvinnan: "Ni skall visst inte dö! Men Gud vet att den dag ni äter av den skall era ögon öppnas, så att ni blir som Gud med kunskap om gott och ont." Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom man fick förstånd av det, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt. Då öppnades ögonen på dem båda, och de märkte att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och gjorde höftskynken åt sig. (1 Mos 3:1-7)

De första människorna var goda. Vi vet inte hur det är att vara god. När vi hör ett förbud så reagerar vi inte som Adam och Eva gjorde. De lydde förbudet utan att ifrågasätta det. När vi ser en skylt där det står "Nymålat - Rör ej!" så väcks lätt en vilja att röra. Eva behövde däremot frestas ordentligt av ormen för att lockas av det onda. Hon hade kunnat stå emot. Och Adam, hennes man som var med henne, hade kunnat stå emot.

Nu är det inte längre så. Nu har vi så att säga fått ormens gift i våra ådror. Vi föds som syndare. När vi hör Guds lag så är vår reaktion inte att vi lyder den. Vi kan vilja lyda den och vi kan också hålla den till det yttre. Men vi har synd i hjärtat. Och Guds lag tar fram vår synd. Paulus skriver: "Jag hade inte vetat vad begäret var, om inte lagen hade sagt: Du skall inte ha begär. Men synden grep tillfället och väckte genom budordet alla slags begär i mig." (Rom 7:7-8) Budordet mot begär, uppväckte begär. Det är inte budordet det är fel på.

Men för de första människorna var det inte så. Budordet var något de var glada över att höra. Ända tills ormen kom och fick dem att gå emot Guds ord. "Har Gud verkligen sagt?", frågar han. Ormen vet mycket väl vad Gud har sagt. Men han vill få Eva att börja ifrågasätta Guds ord. Eva vet också vad Gud sagt och hon svarar. Men ormen fortsätter. Han berättar om det underbara som kommer att hända om hon äter av frukten. Och det som Gud har varnat för kommer att hända om hon äter, det säger han är falskt. "Ni skall visst inte dö!" Och trädet "var lockande eftersom man får förstånd av det".

"Ty allt som finns i världen, köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda, det kommer inte från Fadern utan från världen." (1 Joh 2:16) Så beskrivs trädets lockelse. Det var "gott att äta", "en fröjd för ögat" och "lockande" på grund av att det gav något de inte hade.

Men vad hände när de ätit? De upptäckte att de var nakna och fick skyla sig för varandra. Det hade tidigare inte varit ett problem. Men nu hade de förändrats inuti, i hur de relaterade till varandra. Och framförallt hur de relaterade till Gud. De var inte längre Guds vänner.

---

Och vi är lika dem.

"Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den sjätte dagen." (1 Mos 1:31)

När Gud den första dagen skapar ljuset, står det att Gud såg ljuset var gott. Likaså när Gud skapar träd och örter, sol och måne, fiskar och fåglar, boskapsdjur och kräldjur, står det att Gud "såg att det var gott" (v.10, 18, 21, 25). Men när Gud har skapat färdigt allt och även människan är skapad står det att det "var mycket gott".

De första människorna levde i harmoni med Gud. De älskade Gud och tjänade Gud. De var lika Gud. Gud är ande och Adam var skapad av "stoft från jorden", men Adam och Eva var ändå lika Gud "i sann rättfärdighet och helighet" (Ef 4:24).

---

Som det var när Gud precis skapat, så kommer det än en gång att bli. Guds barn kommer att förvandlas och bli lika Gud, rättfärdiga och heliga. Och så få leva med Gud, älska och tjäna Honom.

"Mina älskade, vi är nu Guds barn, och vad vi skall bli är ännu inte uppenbarat. Men vi vet att när han uppenbaras, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är." (1 Joh 3:2)

---

När Gud skapat var allt gott.

När Gud har dömt världen och nyskapat allt, kommer allt också att vara gott.

Nu lever vi "i tro, utan att se". (2 Kor 5:7)

Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud, som är smyckad för sin brudgum. Och jag hörde en stark röst från tronen säga: "Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem. Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta."

Han som satt på tronen sade: "Se, jag gör allting nytt." Och han sade: "Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna." Han sade också till mig: "Det har skett. Jag är A och O, Begynnelsen och änden. Åt den som törstar skall jag ge att dricka fritt och för intet ur källan med livets vatten. Den som segrar skall få detta i arv, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son. Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna, de otuktiga, trollkarlarna, avgudadyrkarna och alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden." (Upp 21:1-8)

Alla kommer inte att få del av den nya himlen och den nya jorden som Johannes såg i sin syn. Det kommer att ges åt "den som segrar". Men den som inte segrar kommer att gå förlorad och kastas i den brinnande sjön. Detta är en allvarlig varning, att inte avfalla från tron genom att leva i strid mot Guds ord eller att inte låta vår tro styrkas genom Guds ord. Men det innebär också att vi bör be både för varandra att vi ska bevaras i tron och för de människor som inte tror och berätta de goda nyheterna för dem.

För Bibeln innehåller först och främst goda nyheter. De goda nyheterna är dock omöjliga att förstå utan att man först ser sin situation. Det är ingen skillnad mellan kristna och icke-kristna, troende och otroende, om man ser på vad vi förtjänar. Vi förtjänar alla en del i sjön som brinner av eld och svavel. Gud kräver att vi ska vara goda. Vi ska göra det som är rätt, för att vi vill det och älskar Gud. David skriver:

Vem får gå upp på HERRENS berg? 
Vem får träda in i hans helgedom?
Den som har oskyldiga händer och rent hjärta, 
den som inte vänder sin själ till lögn
och inte svär falskt.
Han skall få välsignelse från HERREN 
och rättfärdighet från sin frälsnings Gud. (Ps 24:3-5)

Vem har oskyldiga händer och ett rent hjärta? Ingen av oss. Vi är syndiga människor i en syndig värld.

Men Gud lovar något nytt. Han lovar "en ny himmel och en ny jord". Där kommer Gud själv att vara. "Gud själv skall vara hos dem". Hur är det möjligt? Den som är oskyldig och ren får komma till Gud. Vem gäller då detta löfte?

Löftet gäller den som segrar. Inte genom att själv göra sig ren och oskyldig, utan genom tron på Honom som segrat i vårt ställe. "Se, lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat" (Upp 5:5). Lejonet av Juda stam, Messias, har levt helt rent. Det står om Messias att "han hade ingen orätt gjort, och svek fanns inte i hans mun." (Jes 53:9) Det är precis den Frälsare vi behöver. Någon som inför Gud kan representera oss, som Gud kan acceptera. "Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern - Jesus Kristus som är rättfärdig." (1 Joh 2:1) Vi får del av detta genom tro. Det är så vi segrar: "Ty allt som är fött av Gud besegrar världen, och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro." (1 Joh 5:4)

Vår tro besegrar världen, inte för att den är något vi ger Gud, utan för att vi genom tron tar emot det Gud vill ge oss. "Åt den som törstar skall jag ge att dricka fritt och för intet ur källan med livets vatten." Om vi ser vår egen synd och skuld inför Gud, då är Jesus för oss. Den som ser sin egen synd och önskar att han eller hon inte hade någon synd utan istället önskar förlåtelse från Gud - det är den törsten Gud vill släcka. Därför sände Gud sin Son. Jesus vill föra vår talan inför Gud. Han har redan sonat våra synder. Vi får tro det och så vara Guds barn. Eller, som Johannes skriver här, "och han skall vara min son". I en mening är alla troende, män och kvinnor, Guds söner. För Gud ser sin Son när Han ser oss. Det var hela syftet med att Jesus kom, att Jesus skulle byta plats med oss. Han tog det straff vi förtjänat och vi får Hans arv. "Den som segrar skall få detta i arv". Paulus skriver:

"Men är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom, för att också bli förhärligade med honom. Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår. Ty skapelsen väntar ivrigt på att Guds barn skall uppenbaras." (Rom 8:17-19)

Nu får vi lida. Men det "väger lätt" mot det som ska komma. Då ska Gud förvandla oss, så att vi blir som vi var menade att vara. Utan synd, utan sjukdom, utan brister. Ingen sorg kommer att finnas mer. Gud själv kommer "torka alla tårar från deras ögon". Gud ska själv vara där, mitt ibland sitt folk. "Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta."

Då kommer Guds folk att möta Gud, som en brud. Gud kommer att ha klätt upp oss i rena kläder och med smycken. Gud kommer att ha förvandlat oss så att vi är vackra i Guds ögon och dessutom uppklädda av Gud själv, får vi möta Honom som älskat oss så mycket att Han dött för oss.

Varför ger Gud detta till oss? Är det för att vi gjort något gott? Paulus skriver:

"Medan vi ännu var svaga dog Kristus i ogudaktigas ställe, när tiden var inne. Knappast vill någon dö för en hederlig människa - kanske vågar någon gå i döden för den som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare." (Rom 5:6-8)

Det går inte att förklara Guds kärlek till oss. Om vi frågar oss varför Gud älskat oss så är det enda svaret: För att Gud är kärlek. "Det är jag, jag som för min egen skull stryker ut dina överträdelser, dina synder kommer jag inte mer ihåg." (Jes 43:25) Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus, Guds Son, dog i vårt ställe. Och Han gjorde det inte för att världen var god, utan för att vi behövde det, för att Han själv ville det. Vi var Guds fiender och Gud älskade oss.

Därför vill Gud ge oss detta arv: Att vi får leva med Honom i evighet, utan synd och död, sorg och tårar, utan där allt är nytt. Gud ger oss det tillsammans med sin Son. Den som tar emot det Sonen ger, tar också emot arvet. Den som tror på Sonen är den som segrar.

"Bland dem vandrade också ni en gång, då ni levde i dessa synder. Men nu skall också ni lägga bort allt detta: vrede, häftighet, ondska. Låt inte smädelser och fräckheter komma över era läppar. Ljug inte på varandra. Ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare. Här är det inte längre fråga om grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt, slav eller fri, utan Kristus är allt och i alla." (Kol 3:7-11)

Varför ska vi lägga bort de synder som vi tidigare levde i? Därför att vi inte längre tillhör olydnadens barn. Vi har klätt av den gamla människan. Det är en oundviklig följd av att man kommer till tro. Inte att man måste göra det, utan att det redan har skett. "Ni har klätt av er den gamla människan". Att komma till tro är ett Guds under. Och samme Ande som för oss till tro helgar oss också. Istället för det gamla kommer nu något nytt, "den nya människan". Det är något som har skett. Men det leder till en process, något som hela tiden sker i den troende. Den nya människan "förnyas", i nutid. "Förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare."

I denna passage fokuserar Paulus på vårt tal och det inre liv som är relaterat till det. Lägg bort det som får er att säga sådant ni inte bör säga, lägg bort vrede, häftighet och ondska. Och tala inte med smädelser och fräckheter. Att inte ljuga. Detta är något som behöver påminnas om. Vad vi säger visar vad som finns i våra hjärtan. Det visar vår synd. Även om vi har klätt av oss den gamla människan, så har vi fortfarande kvar den. Och vi behöver ständigt förlåtelse från Gud. Även om vi inte säger det onda som vi tänker, så kommer det onda impulser från den gamla människan. Också detta är synd.

Men den nya människan förnyas ständigt. Vi får ångra vår synd och tro förlåtelsen. Vi vet vårt underbara mål, att lära känna och bli lika vår Skapare. Inte så att vi blir oändliga, men så att vi blir helt igenom goda. Och det är inte något som vi själva åstadkommer. Den nya människan förnyas, passiv form - det är Gud som förnyar henne. Genom ordet och sakramenten.

Det målet har alla kristna. Oberoende av nationalitet. Oberoende av social ställning. Oberoende av om man vuxit upp i ett kristet eller icke-kristet sammanhang, om man döpts som ung eller gammal, gått i söndagsskola eller senare fått höra talas om Kristus. "Här är det inte längre fråga om grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt, slav eller fri." Nej, det är lika för alla troende. "Kristus är allt i alla." Och alla har iklätt sig den nya människan. Låt oss därför lägga bort det gamla.

"Då ni alltså har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden. Ty ni har dött och ert liv är dolt med Kristus i Gud. När Kristus träder fram, han som är vårt liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom. Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet, lidelse, lusta, och girigheten som är avgudadyrkan. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn." (Kol 3:1-6)

När man kommit till tro och förenats med Kristus så har man i en mening nått målet. Men i en annan mening så är det där allting börjar. Vad ska vi göra nu när vi kommit till tro? Ja, vad är det som har hänt?

Det syns inte ännu, men våra liv är nu med Kristus. Han som sitter på Guds högra sida, över allting. Och vi ska träda fram i härlighet tillsammans med Jesus Kristus. Därför ska vi redan nu leva på ett annat sätt. Vi ska inte göra det onda. Vi ska inte leva för sex och pengar. Att leva för pengar är avgudadyrkan, skriver Paulus. Då sätter man inte sin tillit till Gud, utan på pengarna.

"Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn", skriver Paulus. Med detta vill han ha sagt två saker. För det första är det en allvarlig varning. Lev inte så, för då drabbas ni av Guds vrede. Om man gör sig till slav under synden så bedrövar man Guds Ande och riskerar att förlora tron. Och då står man åter under Guds vrede och får själv sona för sina synder.

Men för det andra utgår Paulus från att de troende inte lever på detta sätt. Olydnadens barn gör det, men så är det inte med Guds barn. "Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er." (Rom 8:9)

Vi ska istället leva i enlighet med det som redan är verkligt och som en dag kommer att visa sig. Nu är vårt liv "dolt med Kristus". En dag kommer Kristus att träda fram i härlighet och vi kommer att uppstå. Men redan nu är vi tillsammans med Kristus, som sitter på Guds högra sida.

Låt oss därför leva värdigt och inte följa våra onda begär. Vi kommer att ha onda tankar och begär så länge vi lever på denna jord, men vårt verkliga liv har vi med Kristus, och det kommer att uppsluka allt det andra vid Jesu återkomst. Då kommer vi att förvandlas och bli lika Honom. Han som redan nu är "vårt liv".

"Och jag såg troner, och de som satt på dem fick rätt att döma. Och jag såg deras själar som hade halshuggits därför att de hade vittnat om Jesus och förkunnat Guds ord och inte hade tillbett vilddjuret och dess bild och inte tagit emot dess märke på pannan eller handen. De levde och regerade med Kristus i tusen år. Men de andra döda levde inte, förrän de tusen åren hade gått. Detta är den första uppståndelsen. Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden inte någon makt, utan de skall vara Guds och Kristi präster och regera med honom i tusen år." (Upp 20:4-6)

Vi vet av Bibelns undervisning i övrigt att Jesus kommer att komma tillbaka, de döda kommer att uppstå och så kommer domen.

"När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja dem från varandra, som en herde skiljer fåren från getterna." (Matt 25:31-32)

"Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst skall alls inte komma före de insomnade. Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå." (1 Tess 4:15-16)

Vad är då den första och den andra uppståndelsen om domen sker när Jesus kommer? Den första uppståndelsen gör att den andra döden inte har någon makt över en människa. Den första är alltså när man kommer till tro och får andligt liv. De halshuggna var ju fortfarande själar, det var inte deras (uppståndna) kroppar som Johannes såg. I Johannes evangelium talar Jesus om båda dessa uppståndelser:

"Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet. Amen, amen säger jag er: Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv. Ty liksom Fadern har liv i sig själv, så har han gett åt Sonen att ha liv i sig själv. Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson. Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom." (Joh 5:25-29)

---

Då kommer alla att höra Jesu röst och ingen kommer att kunna stanna kvar i graven. Både troende och otroende ställs inför Jesus. Därför skriver Hebreerbrevets författare: "I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan" (Heb 3:15). Utan när vi har hört Hans röst och tror så får vi instämma i Lasse Lucidors ord:

Domen fruktar jag wäl stort,
efter jag har illa gjort,
men den trösten jag ej glömmer
att min broder Jesus dömer.

Eller som Jesus själv sa: "Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet." Det är den första uppståndelsen. Den som har del i den har den andra döden ingen makt över.

"Och jag såg troner, och de som satt på dem fick rätt att döma. Och jag såg deras själar som hade halshuggits därför att de hade vittnat om Jesus och förkunnat Guds ord och inte hade tillbett vilddjuret och dess bild och inte tagit emot dess märke på pannan eller handen. De levde och regerade med Kristus i tusen år. Men de andra döda levde inte, förrän de tusen åren hade gått. Detta är den första uppståndelsen. Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden inte någon makt, utan de skall vara Guds och Kristi präster och regera med honom i tusen år." (Upp 20:4-6)

"I världen får ni lida", sa Jesus, "men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen." (Joh 16:33) Uppenbarelseboken 20 tar upp båda dessa sidor. Vi ser deras "själar som halshuggits" för sin tro. Om dessa står det att "de levde och regerade med Kristus i tusen år". Deras lidande kommer här i ett annat perspektiv. "Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår." (Rom 8:18) De hade halshuggits, men nu regerar de med Kristus i 1000 år.

Siffran 1000 är ett symboliskt tal, för fullhet x fullhet x fullhet. Johannes nämner att de halshuggna, martyrerna, regerade med Kristus, men detta är egentligen något som gäller alla troende, redan i detta liv:

"Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus." (1 Pet 2:9)

"Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus." (Ef 2:6-7)

Vi har redan nu blivit satta med Kristus i den himmelska världen, eftersom vi är förenade med Kristus genom tron, men först senare ("i kommande tider") kommer detta att visa sig, när Gud synligt uppenbarar sin rika nåd över oss. Nu är det fördolt. Vi är kungar och präster, genom tron har vi direkt tillträde till Gud, men det är inte något som är synligt.

Kontrasten mellan det synliga och osynliga blir extra stor hos martyrerna. De hade halshuggits, men regerade med Kristus. I denna världen såg de ut att ha förlorat. Men i det andliga hade de segrat.

Jesus sa: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö." (Joh 11:25-26)

---

Vi har så lätt att se till det vi ser. Men vi borde se mer till det osynliga.

"Därför att han liksom såg den Osynlige härdade han ut." (Heb 11:17)

---

Mer om Uppenbarelseboken 20:4-6 i nästa blogg.

"Men om det är med Guds Ande jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike kommit till er. Eller hur kan någon gå in i den starkes hus och plundra honom på vad han äger utan att först ha bundit den starke? Sedan kan han plundra hans hus." (Matt 12:28-29)

Guds rike hade kommit. Genom Jesu verksamhet plundrades Satan. Människor befriades från Djävulens välde, de gick från mörker till ljus, otro till tro. På liknande sätt talar Jesus sen före sin korsfästelse:

"'Nu går en dom över världen. Nu skall denna världens furste kastas ut. Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig.' Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö." (Joh 12:31-33)

Genom Jesu korsfästelse förlorade Satan sin makt. Utan Jesu död skulle vi alla vara kvar i våra synder, vi skulle vara Guds fiender och i Djävulens våld. Men nu är våra synder sonade. Genom förlåtelsen tas vi upp i Guds rike. Satan har inte längre makt över den som tror. Och grunden för detta är det som skedde på korset.

I Uppenbarelseboken beskrivs också hur Satan blir bunden och förlorar sin makt:

"Och jag såg en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen. Och han grep draken, den gamle ormen, det är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år. Sedan kastade ängeln honom i avgrunden, stängde till den och förseglade den över honom, för att han inte längre skulle bedra folken, förrän de tusen åren har nått sitt slut. Därefter skall han släppas lös för en kort tid." (Upp 20:1-3)

Uppenbarelseboken innehåller mycket symbolspråk. I denna passage omtalas t ex "en stor kedja" som används för att binda Satan. Hur blir djävulen bunden? Djävulen förlorade sin makt genom Jesu död. Och han förlorar sin makt över enskilda människor genom att evangeliet förkunnas. Den stora kedjan är en symbol för hur Djävulen binds, men vi vet att det egentligen är på andligt sätt som bindandet sker. Genom evangeliet.

Sker detta endast under 1000 år? Nej, det sker så länge evangeliet förkunnas. 10 är fullhetens tal. 10 x 10 x 10 innebär verklig fullhet, i alla dimensioner. Satans makt kommer inte att brytas för en kort tid, utan den fulla tid som Gud bestämt. Men Satan har fortfarande makt, när evangeliet inte förkunnas. När den rösten tystnar släpps Satan lös igen, om än "för en kort tid".

---

Därför är det naturligtvis viktigt att Guds ord alltid får höras, så att människor befrias ur Satans grepp och förs in i Guds rike. Alla är ju redan försonade och friköpta och behöver höra detta.

---

Mer om de 1000 åren i Uppenbarelseboken 20 i nästa blogg.