Vad tar vi emot i nattvarden? Bibeltexterna är klara:

Brödet är bröd:

"Eftersom det är ett bröd, är vi som är många en kropp, ty alla får vi vår del av detta enda bröd." (1 Kor 10:17)

Alltså, brödet förvandlas inte till Kristi kropp, så att det upphör att vara bröd. Brödet är fortfarande bröd.

Brödet är Kristi kropp, oberoende av vad vi tror:

"Den som därför äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt, han syndar mot Herrens kropp och blod. Var och en skall pröva sig själv och så äta av brödet och dricka av bägaren. Ty den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig." (1 Kor 11:27-29)

Bröder är Kristi kropp även om man inte vet om det eller tänker på det. Det är alltså inte en symbol för Kristi kropp, utan det är verkligen Kristi kropp, samtidigt som det är bröd.

Sammanfattning:

"Brödet som vi bryter, är det inte gemenskap med Kristi kropp?" (1 Kor 10:16)

Vi tar emot Kristi kropp när vi tar emot brödet.

"Och han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: 'Detta är min kropp, som utges för er. Gör detta till minne av mig.'" (Luk 22:19)

Den kropp som utges för oss, är den kropp som hängde på korset. Det är den kropp vi tar emot i nattvarden.

"Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: 'Tag och ät. Detta är min kropp.' Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: 'Drick alla av den. Ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse.'" (Matt 26:26-28)

I nattvarden får vi syndernas förlåtelse. Det får vi också i ordet, dopet och i avlösningen. Men i nattvarden får vi förlåtelsen bekräftad av Jesu kropp och blod.

"Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre, han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull." (Rom 4:24-25)

Man kan också översätta "han som utlämnades på grund av våra synder och uppväcktes på grund av vår rättfärdiggörelse". Våra synder var orsaken till att Jesus blev utlämnad och korsfäst. Seth Erlandsson skriver:

Här i Rom. 4:25 betonas att hade inte "vår rättfärdiggörelse" ägt rum, så hade inte Jesus vår Herre lämnat graven. Ty lika visst som våra synder var orsaken till att Jesus utgavs i döden (v. 25 a), lika visst var vår rättfärdiggörelse orsaken till att Jesus uppväcktes från de döda (v. 25 b). Den grekiska grundtexten använder samma preposition dia för att ange orsaken i båda fallen. Dia betyder "genom, till följd av, på grund av, för ... skull". Ordagrant lyder vers 25: "Som har utgivits genom (till följd av) våra synder och uppväckts genom (till följd av) vår rättfärdiggörelse."

(Hela texten finns här.)

Därför kan Paulus skriva:

"Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder." (1 Kor 15:17)

Allt, verkligen allt, hänger ju på att Kristus har uppstått. Men han fortsätter:

"Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade." (1 Kor 15:20)

Därför är vår tro inte meningslös och vi är inte kvar i våra synder.

Eftersom alla människor egentligen är förlåtna, så kan man också säga till vilken människa som helst: Gud har förlåtit dig alla dina synder, för att Jesus har dött för dig.

Man kan säga detta utan att veta om den man talar med är en troende eller inte. Tron på förlåtelsen kommer ju av budskapet om förlåtelsen, det är inte tvärtom. Gud har redan förlåtit, även om människor kan förkasta Guds förlåtelse.

Det berättas om en politisk fånge i Sverige som var dömd till döden, men som inte kunde avrättas för då skulle det blir stor skandal. Därför blev han istället benådad. Men han ville inte bli benådad. Han var ju oskyldig. Han var benådad, rent objektivt, men accepterade det inte.

Vi däremot är skyldiga. Men har också blivit benådade. Och det är ju betydligt mer passande, eftersom det endast är skyldiga som ska benådas. Oskyldiga behöver ingen nåd.

Bikten och avlösningen, rätt förstådd, bygger på detta. Att Gud har förlåtit alla människor våra synder. Om någon därför bekänner en synd, så vet vi att Gud har förlåtit den. Jesus har därför gett alla kristna i uppdrag att binda och att lösa:

"Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden." (Joh 20:23)

Den som inte ångrar sina synder ska man inte ge förlåtelsen. Den som inte ångrar sig vill ju inte ha förlåtelse. Det blir då som Jesus säger: "Ge inte det heliga åt hundarna och kasta inte era pärlor för svinen." (Matt 7:6) Istället ska man binda i synd. Man ska tala om att du går förlorad, om du inte ångrar dina synder och omvänder dig.

Den som ångrar sina synder ska däremot får höra evangeliet, utan några krav. För det finns inga krav för att vi ska bli benådade. Vi är redan benådade. Gud har förlåtit oss. Den som därför bekänner sina synder för att få förlåtelse, ska också få höra att han eller hon är förlåten. Inte för att uppräkningen av synderna var komplett, eller för att det fanns en rätt ånger med eller något annat hos oss, utan för att Gud har benådat oss, i sitt hjärta. Det bekräftades när Jesus Kristus uppväcktes från de döda.

"Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem." (Rom 3:23-24)

Det är lätt att missa vad som står i denna vers. Att alla har syndat missar man inte. Men vilka är det som "står som rättfärdiga"? Vilkar är det som "Kristus Jesus har friköpt"? Det kan bara syfta tillbaka på en enda sak: Alla.

Om du är en av dessa alla som har syndat och saknar härligheten från Gud, så är du också en av dem som "står som rättfärdiga". Det är inget vi förtjänat, utan av nåd, som Paulus också skriver. För att Kristus Jesus har friköpt oss.

"Men sin broder kan ingen friköpa, eller ge Gud lösepenning för honom. För dyr är lösen för hans själ och kan ej betalas till evig tid, så att han skulle få leva för alltid och inte se förgängelsen." (Ps 49:8-10)

En vanlig människa kan inte friköpa en annan människa från hans synder. Men Gud kan göra det med sitt blod, som det står:

"Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod." (Apg 20:28)

Jesu blod är inte bara en människas blod, utan också Guds blod. Som Gud och människa kunde Jesus friköpa oss.

Ibland är det lätt att tänka att vi på något sätt borde kompensera Gud för det onda vi gjort. Och det är klart att vi borde kompensera Gud, eftersom vi står i skuld till Honom. Men kan vi göra det?

Jesus sa:

"Om någon av er har en tjänare som plöjer eller vaktar boskap, säger han då till honom, när han kommer hem från marken: Kom genast och ät. Säger han inte i stället: Laga nu till vad jag skall äta och fäst upp dina kläder och passa upp mig medan jag äter och dricker. Sedan får du själv äta och dricka. Inte tackar han tjänaren, för att denne gjorde det han var tillsagd att göra? Så skall också ni säga, när ni har gjort allt som krävs av er: Nu är vi tjänare utan uppgifter. Vi har bara gjort det vi var skyldiga att göra." (Luk 17:7-10)

Därför kan vi aldrig betala tillbaka vår skuld. Vi kan inte göra med än vi är skyldiga att göra. Jesus berättade detta som svar på lärjungarnas önskan: "Ge oss mer tro." (v.5)

Visst ger det mer tro, att förstå att vi aldrig kan betala Gud för våra synder? Men mindre tro på oss själva.