Men alla ville inte lyda evangeliet. Jesaja säger: Herre, vem trodde vår predikan? (Rom 10:16)

I början av kapitlet har Paulus skrivit om hur hans bröder försöker upprätta sin egen rättfärdighet genom att lyda Guds lag och att de därför inte tar emot Guds rättfärdighet, genom tron. Nu skriver han att alla inte ville "lyda evangeliet". Här kommer något av det absurda i gärningsrättfärdigheten fram. Om man vill lyda Gud helt och fullt, ska man då inte tro vad Gud säger? En människa som å ena sidan säger att han vill förklaras rättfärdig inför Gud genom att vara helt lydig mot Gud, men å andra sidan förkastar evangeliet, han går ju rakt emot Guds vilja och trotsar Guds ord.

När Petrus och apostlarna förbjuds att predika i Jesu namn svarar de att man måste lyda Gud mer än människor och därför måste de vittna om att Jesus har uppstått, och tillägger: "Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande, som Gud har gett åt dem som lyder honom." (Apg 5:32) Stora rådet kan inte räkna med Guds välsignelse och de har inte fått Guds Ande, eftersom de står emot Gud och inte lyder Honom, trots att de talar i Guds namn. 

Att tron är innebär att man lyder Gud lyfts inte så ofta fram. Men det är så Paulus ibland beskriver sitt apostlaämbete, att syftet är att människor - specifikt hedningar - ska föras till "trons lydnad": 

"Genom honom har vi fått nåd och apostlaämbete för att bland alla hednafolk föra människor till trons lydnad för hans namns skull." (Rom 1:5) 

"Honom som förmår styrka er genom mitt evangelium, min förkunnelse om Jesus Kristus, enligt den avslöjade hemlighet som under oändliga tider har varit dold men nu har uppenbarats och genom profetiska Skrifter på den evige Gudens befallning gjorts känd, för att alla folk skall föras till trons lydnad - Gud, den ende vise, tillhör äran, genom Jesus Kristus, i all evighet, amen." (Rom 16:25-27) 

Att vi tror Gud är att vi ger Honom rätt. Att inte tro Gud är att säga att Gud är en lögnare. Då kan man inte samtidigt räkna med Guds välsignelse eller välvilja.

---

Man förstår vansinnet i att å ena sidan försöka förklaras rättfärdig inför Gud genom att lyda Gud och å andra sidan inte tro vad Gud säger i evangeliet. Men när vi vänder vår blick inåt och ser hur det står till med vår egen tro så får vi fråga oss: Kommer Gud att acceptera den tro jag har? Är den tillräckligt bra inför Gud? Har inte också jag tvivel, där jag ifrågasätter att Gud verkligen är sann?

Nej, det är inte vår tro som är det goda vi ska peka på. Tron är en form av lydnad mot Gud, där vi ger Gud rätt. Men det är inte för att tron är förtjänstfull som vi förklaras rättfärdiga inför Gud. Det är istället för Jesu skull, för att Jesus Kristus är vår rättfärdighet, som vi förklaras rättfärdiga. Vi omfattar Kristus med tron - trots att vi samtidigt har kvar vårt kött och tron därmed är bristfällig. Vi kan inte berömma oss heller av vår tro. Vi berömmer oss av Kristus. 

Därför kan vi vara vissa om vår frälsning, samtidigt som vi - om än bristfälligt - ger Gud hela äran och lyder Gud genom att ge Honom rätt. Det är sant att Kristus friköpt oss, helt och fullt.