Men vi vet att allt vad lagen säger, det talar den till dem som har lagen, för att var mun skall stoppas till och hela världen stå med skuld inför Gud. Ty ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Genom lagen ges insikt om synd. (Rom 3:19-20)

Paulus bemöter här en sista invändning. Det som sägs i Skriften om människornas synd, det rör väl endast hedningarna och inte judarna? Nej, "allt vad lagen säger, det talar den till dem som har lagen".

Lagens syfte är inte heller att syndare ska använda den för att bli rättfärdiga. Den är till för att visa vår synd. Och när det gjort det, så har den gjort sitt jobb.

---

Efter denna beskrivning av alla människors synd, lagens dom och Guds vrede kommer Paulus till slutsatsen: Ingen förklaras rättfärdig genom lagen. Nu vänder sig Paulus istället till att förkunna evangeliet.

Hur är det då? Har vi något företräde? Nej, inte alls! Vi har ju redan anklagat både judar och greker för att alla vara under syndens välde. (Rom 3:9)

Paulus börjar nu sammanfatta det han skrivit från mitten av det första kapitlet. Judar och greker står här för alla folk. Inte bara hednafolken utan även judarna är under syndens välde. Paulus visar att detta också är vad Skriften säger:

Det står skrivet:

Ingen rättfärdig finns, inte en enda,
ingen förståndig finns,
ingen finns som söker Gud.
Alla har avvikit, 
alla har blivit fördärvade.
Ingen finns som gör det goda, inte en enda.
En öppen grav är deras strupe. 
Sina tungor  använder de till svek.
Huggormsgift är bakom deras läppar.
Deras mun är full av förbannelse och bitterhet.
De är snabba på foten till att utgjuta blod.
Förödelse och elände råder på deras vägar,
och fridens väg känner de inte.
De har inte gudsfruktan inför sina ögon. (Rom 3:10-18)
 

Dessa kategoriska ord ska inte tolkas som en överdrift. Alla människor är verkligen syndare. Och det visar sig i tal ("svek") och våldshandlingar ("utgjuta blod"). Men det finns också i hjärtat, även när det inte visar sig. "De har inte gudsfruktan inför sina ögon." 

---

Men människor blir ju kristna. Kan man inte säga att de söker Gud? Egentligen inte. Jesus sa: "Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen." (Joh 6:44) Det är Gud som drar i människor, inte människor som söker Gud.

Ingen söker Gud. Alla står under syndens välde. 

Vad betyder det, om somliga inte trodde? Inte kan väl deras otro göra Guds trofasthet om intet? Nej, aldrig! Låt det stå fast att Gud är sann och varje människa en lögnare. Det står ju skrivet: För att du skall få rätt i dina ord och vinna, när man går till rätta med dig. (Rom 3:3-4)

Vår tro gör inte Guds löften sanna. Guds löften beror på Gud själv. Och Gud är trofast. Vår otro gör att Guds trofasthet blir ännu tydligare, eftersom den framträder i skarpare kontrast. Denna underbara sanning, att Gud är trofast trots får otro och att Guds trofasthet framträder tydligare mot vår otro, förvränger vi lätt till något annat:

Men om vår orättfärdighet visar Guds rättfärdighet, vad skall vi då säga? Inte kan väl Gud, som straffar i sin vrede, vara orättfärdig - jag talar som människor tänker? Nej, aldrig! Hur skulle han då kunna döma världen? Men om Guds sannfärdighet genom min lögnaktighet framstår så mycket klarare till hans ära, varför blir jag då dömd som syndare? Varför inte säga: "Låt oss göra det onda, för att något gott skall komma av det?" Så säger man hånfullt om oss, och så påstår även somliga att vi lär. De skall få den dom som de förtjänar. (Rom 3:5-8)

Om Guds godhet framträder tydligare mot vår ondska, varför då inte göra mer ont så att godheten framträder ännu tydligare? Och då borde väl vår ondska inte dömas? Då är det väl orättfärdigt att vi straffas? Paulus avvisar detta som dumheter. Han svarar först att Gud ska döma världen, så det kan inte vara orättfärdigt att synden straffas. Att Gud ska döma är något alla människor egentligen kan veta, enligt det som stått tidigare i brevet.

Men vissa förtalar också den kristna tron och säger att den innebär att man lär detta orimliga: Att vi ska göra det onda för att Gud använder också det till något gott. Detta är just inget annat än förtal. Och Paulus lämnar dessa förtalare till Guds dom.

---

Det finns saker i den kristna tron som vårt syndiga tänkande inte får ihop. Om Gud använder det onda till något gott, så drar man fel slutsats av det. Men vi får inte ändra den kristna tron för att sådana invändningar kommer. Om inga sådana invändningar kommer får man faktiskt fundera på om Bibelns budskap har förkunnats riktigt troget.

Gud vänder också det onda till något gott. 

Vilket företräde har då judarna, eller vilken nytta har de av omskärelsen? Ett stort företräde på allt sätt. Först och främst att Guds ord har anförtrotts  åt dem. Vad betyder det, om somliga inte trodde? Inte kan väl deras otro göra Guds trofasthet om intet? Nej, aldrig! Låt det stå fast att Gud är sann och varje människa en lögnare. Det står ju skrivet: För att du skall få rätt i dina ord och vinna, när man går till rätta med dig. (Rom 3:1-4)

Om judarna inte blir frälsta för att de har Guds lag eller för att de omskär sig och om de inte kan hålla Guds lag, vad har de då för nytta av att Gud utvalt dem? Paulus svarar: De har fått Guds ord. Och Guds ord innehåller inte bara lagen, utan också evangeliet.

Paulus har just visat att judarna inte alltid är de sanna judarna, de som har hjärtats omskärelse. Vad har de för nytta av att vara judar? Guds löfte ändras inte. Det är till och med så att människan, som hon är efter fallet, inte tror Guds löften. "Gud är sann och varje människa en lögnare." Paulus belägger detta med ett citat från David, som bekänner sin synd inför Gud. Gud har rätt och människan fel.

---

Paulus tar upp frågan om varför judarna, som fått löftena, till så stor utsträckning inte tror när löftena uppfylls i kap 9-11. Här tar Paulus upp frågan kort, eftersom den uppkommer naturligt när man följer Paulus argumentation. Juden kommer inte undan Guds dom för att han fördömer synden, för att han har lagen eller för att han är omskuren. En hedning som håller Guds lag har en bättre ställning än en jude som inte håller Guds lag. Och hedningarna har också Guds lag, i sina hjärtan.

Så vad har judarna för fördel av att Gud utvalde dem? Den frågan måste behandlas innan Paulus fortsätter att visa att alla människor är syndare och står under Guds dom. 

Och fördelen är att de har Guds löften som Gud står fast vid.