Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen. (Rom 3:31)

Detta kan verka paradoxalt. Om vi blir frälsta genom tron, oberoende av lagen, vad blir det då av lagen? Paulus säger här att detta innebär att vi upprätthåller lagen. 

Det är endast genom rättfärdiggörelsen genom tron som man tar lagen på allvar. Lagen kräver att vi ska hålla den fullkomligt. Därför kan vi inte bli frälsta genom den, utan endast genom tron. Det är bara om man sänker lagens krav som man kan bli frälst genom den.

Dessutom, när man kommit till tro så får man Guds Ande som hjälper oss att börja uppfylla lagen. Inte fullkomligt, men till en del. Men det är inte vår rättfärdighet, för lagen kräver som sagt fullkomlig laglydnad. Frälsningen får vi genom tron.

Vi hävdar att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar. Eller är Gud endast judarnas Gud? Är han inte också hedningarnas? Jo, också hedningarnas, lika säkert som Gud är en, han som förklarar den omskurne rättfärdig av tro och den oomskurne genom tro. (Rom 3:28-30)

Gud är både hedningarnas och judarnas Gud. Det finns inte en gud för judarna och en annan gör hedningarna, utan Gud är en. Men om Gud också är hedningarnas Gud, så behöver inte hedningar bli judar för att förklaras rättfärdiga inför Gud. De behöver inte omskäras. Utan både judar och hedningar förklaras rättfärdiga genom tron, utan gärningar, inklusive omskärelsen.

---

Vi ställer oss idag sällan frågan om man behöver bli jude för att kunna bli kristen. Men frågan var aktuell på Paulus tid och kanske den messianska rörelsen kommer att aktualisera den igen.

Men vad kan vi då berömma oss av? Allt beröm är uteslutet. Genom vilken regel? Genom gärningarnas? Nej, genom trons regel. Vi hävdar att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar. (Rom 3:27-28)

När Martin Luther översatte denna passage så översatte han att människan förklaras rättfärdig "genom tro allena", utan laggärningar. Hans romersk-katolska kritiker menade att översättningen var en förfalskning. Luther svarade att han översatte betydelsen och inte ordagrant. Det gjorde han förövrigt annars också.

Om vi ser till sammanhanget så ser vi att orsaken till att vi förklaras rättfärdiga inte är något hos oss, utan "av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem" (v.24). Det är alltså inte i på grund av något hos oss själva, utan utanför oss, som tas emot genom tron.

Betydelsen kan inte bli något annat än att vi förklaras rättfärdiga genom tron, och inget mer - för det handlar inte om vad vi gör, utan om vad Kristus har gjort.

Men vad kan vi då berömma oss av? Allt beröm är uteslutet. Genom vilken regel? Genom gärningarnas? Nej, genom trons regel. Vi hävdar att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar. (Rom 3:27-28)

Om vi står som rättfärdiga, utan att ha förtjänat det, utan av nåd, endast för att Jesus Kristus har friköpt oss (v.24), vad har vi då att berömma oss av?

Tron tar emot det som redan har hänt, det Gud har gjort utanför oss när Jesus sonade vår synd. Tron ser inte till sig själv. Också tron är ju ofullkomlig och blandad med tvivel. Vi förklaras inte rättfärdiga på grund av vår tro, för att vår tro är något gott som Gud ser i oss. Då skulle vi inte förklaras rättfärdiga. Nej, vi förklaras rättfärdiga på grund av det som tron tror på, på grund av Kristi verk.

Förlåtelsen är en gåva. Vi har inte förtjänat den. Vi får tacka Gud för den. 

Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. (Rom 3:25)

Nådastolen stod på locket på förbundsarken: 

"Du skall sätta nådastolen ovanpå arken och i arken skall du lägga vittnesbördet som jag skall ge dig." (2 Mos 25:21)

Vi ser också i versen att i arken skulle "vittnesbördet" ligga, det vill säga lagtavlorna: 

"Mose vände om och gick ner från berget med vittnesbördets två tavlor i händerna. Det var skrivet på tavlornas båda sidor, både på framsidan och på baksidan." (2 Mos 32:15)

Nådastolen stod med andra ord ovanför lagtavlorna med Guds bud, som låg i arken. Och denna nådastol täcktes av blod på försoningsdagen, när prästen offrade en tjur och en bock. När tjuren offrats skulle blod från tjuren stänkas på nådastolen. "Sju gånger skall han stänka blodet framför nådastolen med sitt finger." (3 Mos 16:14) Och likadant med bockens blod (v.15).

Och genom detta blod, som också stänks på folket, försonar synderna. "Det är blodet som bringar försoning" (3 Mos 17:11).

---

Nådastolen var alltså den plats där offerblodet stänktes. Och under den, i själva arken, låg lagtavlorna. Så blodet täckte lagen, den lag som anklagar oss för våra synder.

Så är Kristus vår nådastol, som täcker över lagen med sitt blod, så att vi inte längre är anklagade för våra synder. 

Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna, under tiden för Guds tålamod. I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jesus. (Rom 3:25-26)

På försoningsdagen skulle prästen stänka offerblod från en tjur och en bock på nådastolen på förbundsarken. En sådan nådastol, en plats där offerblodet som försonar synden, har nu Kristus blivit för oss. Här har synden sonats, genom Kristi blod.

Gud har straffat de synder "han hade lämnat ostraffade" och så visat sin rättfärdighet. Gud överser inte med synden, utan straffar den. Men ändå förklarar han syndare rättfärdiga. Hur det går till förklaras här: Gud har straffat all synd i Kristus och ställt fram Honom för oss att tro på, för att vi ska förklaras rättfärdiga genom tron. 

I korset möts Guds vilja att frälsa oss och Guds rättvisa dom. Kristus tog straffet så att vi går fria. Gud har "ställt fram" detta för oss, Jesus Kristus korsfäst, för att vi ska tro på Honom. Våra synder är redan straffade. Det är verkligen goda nyheter.

Ty här finns ingen skillnad. Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. (Rom 3:22b-24)

Härligheten från Gud är den härlighet Gud från början skapade människan med. Sådana är vi inte längre. Alla har syndat. Men samma alla står också som rättfärdiga. Paulus understryker så tydligt som möjligt att det beror på Gud och inte på oss, att vi står som rättfärdiga. "Utan att ha förtjänat det". Det är ingenting hos oss, som vi har gjort eller hur vi är som gjort att vi står som rättfärdiga. Det beror istället på "hans nåd", på Guds oförtjänta kärlek till oss. Det beror på "att Kristus Jesus har friköpt dem".

Och förutom dessa ord som tillskriver Gud allt och oss inget, så finns det ett annat tydligt faktum som gör att vi ser att det inte beror på något hos oss. Det är att alla står som rättfärdiga. Och vilka är dessa "alla"? Det är alla som "har syndat". Det är vad vi har gemensamt och det förtjänar förstås inget hos Gud. Här finns ingen skillnad. Alla står som rättfärdiga. Utan att ha förtjänat det.  

---

Gud har friköpt alla människor från deras synder. Hela världen är benådad. Det är de goda nyheterna. Du och jag har syndat. Och Gud har förlåtit oss. För att Jesus Kristus har friköpt oss. Det är Guds ord. 

Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om, en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. (Rom 3:21-22)

Paulus har nu kommit fram till själva evangeliet. Det som är brevets ärende: "Rättfärdighet från Gud uppenbaras i evangelium" (Rom 1:17). Nu har en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad. En rättfärdighet från Gud. Vi kan inte hålla Guds lag, men Gud ger oss sin rättfärdighet: Han ger oss Jesu Kristi fullkomliga liv och död för våra synder, så att det räknas som att vi har gjort det Jesus gjorde, liksom våra synder räknades som om Jesus begått dem.

Detta är en rättfärdighet "utan lagen", alltså den beror inte på vad vi gör eller har gjort, utan kommer från Gud. Men "lagen och profeterna vittnar om" den. Den är något vi kan läsa om i Skriften, hos Mose och profeterna. Och nu uppenbaras den i Kristus, när Han uppfyller det som var förutsagt.

---

Efter att Paulus har visat vår situation, att vi inte håller Guds lag och att vi därför förtjänar Guds vrede och straff, lyser de goda nyheterna så mycket klarare: Gud skänker sin rättfärdighet till varje syndare som tror på Jesus Kristus. Detta börjar Paulus nu förklara mer utförligt.