Den är inte jude som är det till det yttre, och omskärelse är inte något som sker utvärtes på kroppen. Den är jude som är det i sitt inre, och hjärtats omskärelse sker genom Anden och inte genom bokstaven. En sådan får sitt beröm, inte av människor utan av Gud. (Rom 2:28-29)

Paulus skiljer här mellan två typer av omskärelse. Den ena sker på kroppen, den andra i hjärtat genom Guds Ande. Hjärtats omskärelse är inget nytt med Paulus, utan något som lärdes redan av Mose:

"Omskär därför ert hjärtas förhud och var inte längre hårdnackade." (5 Mos 10:16)

"HERREN, din Gud, skall omskära ditt hjärta och dina efterkommandes hjärtan, så att du älskar HERREN, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ." (5 Mos 30:6)

Samma sak hos profeten Jeremia, långt senare: 

"Omskär er för HERREN, avlägsna ert hjärtas förhud, 
ni Juda män och ni Jerusalems invånare." (Jer 4:4) 

---

Det krävs en inre förändring, i hjärtat. Den yttre omskärelsen avbildar denna inre förändring, som sker när Guds Ande kommer in i en människas hjärta. 

Omskärelsen är visserligen till nytta, om du håller lagen. Men bryter du mot lagen har du trots din omskärelse blivit oomskuren. Om nu en oomskuren uppfyller lagens krav, skall han då inte räknas som omskuren? En sådan som till kroppen är oomskuren men håller lagen skall döma dig som bryter mot lagen, du som har lagens bokstav och omskärelsen. Den är inte jude som är det till det yttre, och omskärelse är inte något som sker utvärtes på kroppen. Den är jude som är det i sitt inre, och hjärtats omskärelse sker genom Anden och inte genom bokstaven. En sådan får sitt beröm, inte av människor utan av Gud. (Rom 2:25-29)

Paulus tar upp ett sista sätt att komma undan lagens dom. Att låta omskära sig innebar att man föresatte sig att hålla Guds lag. Paulus skriver till Galaterna: "Jag försäkrar er än en gång: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen." (Gal 5:3) 

Enligt fariséerna var det viktiga att man hade rätt inställning, en vilja att göra det rätta, inte att man lyckades genomföra goda. Hugo Odeberg skriver:

Genomgående framhävs av de fariseiska lärarna att
det är själva viljan det kommer an på. Så t.ex förklaras det förhållandet,
att Israel är det utvalda folket, bero på att Israel på Sinai
förklarade sig berett att lyda Gud och påta sig lagen (”himmelens
ok”) medan de andra folken vägrade att göra detta. Det kan hända,
att ett hednafolk utför Guds vilja, medan Israel är olydigt. Men
hednafolket äger inte fördenskull Herrens välbehag, vilket däremot
Israel gör, fastän det förbrutit sig, ty Israel äger den rätta viljan och
det goda sinnelaget.

    Fariseismen är sannerligen mycket mildare i bedömandet av
den sedliga vandeln än kristendomen, och detta just därför att den
tillmäter det goda sinnelaget så stor betydelse. Man behöver inte
hysa alltför stor ängslan på grund av sina försyndelser mot den
gudomliga viljan, om man en gång beslutat sig för att göra det
goda. Ty Gud är då barmhärtig, överseende och nådig, och han
tillskjuter till och med själv vad som möjligen kan saknas hos den
rättfärdighetssökande människan i fråga om att uppfylla den moraliska
plikten. ”Om en människa hade för avsikt att fullgöra en
plikt men hindrades därifrån, räknar Skriften det som om hon hade
fullgjort den; detta är den inre meningen i orden hos profeten Malaki
(3:16) ’de som tänker på hans namn’.” (BT Berakot 6 a). (Fariseism och kristendom, s.19)
 

Omskärelsen är ett yttre tecken på att man bestämt sig för att hålla Guds lag. Om man då misslyckats med att hålla Guds lag så har man i alla fall visat att man har för avsikt att hålla lagen, och det är ju viljan som räknas. Paulus visar här det orimliga i detta resonemang. Det är ju själva hållandet av lagen som är det viktiga, inte att man har ett yttre tecken som säger att man ska hålla lagen. Tvärtom: Den som håller lagen förtjänar att ha det yttre tecknet på laglydnad, medan den som inte håller lagen inte förtjänar ett sådant tecken. "Men bryter du mot lagen har du trots din omskärelse blivit oomskuren. Om nu en oomskuren uppfyller lagens krav, skall han då inte räknas som omskuren?"

Också Jesus bemöter denna typ av resonemang, att det viktiga är att man säger att man vill göra det rätta, inte att man gör det:

"Vad anser ni om detta? En man hade två söner. Han gick till den förste och sade: Min son, gå i dag och arbeta i min vingård. Jag vill inte, svarade han, men ångrade sig sedan och gick. Mannen vände sig då till den andre och sade samma sak. Han svarade: Ja, herre, men han gick inte. Vilken av de båda gjorde som fadern ville?" (Matt 21:28-31)

---

Att man skulle gå fri från Guds dom om man bara har omskurit sig är kanske inget vi brukar tänka. Men att det är viljan som räknas tänker vi lätt. Att lagen faktiskt kräver inte bara viljan utan också att man håller den behöver vi därför påminnas om. Gud vill att vi ska hålla Hans lag. Men Gud vill också att vi ska veta att vi inte har hållit, eller håller Hans lag, så att vi kan få förlåtelsen i evangeliet.