"Som medarbetare uppmanar vi er också att ta emot Guds nåd så att den blir till nytta. Han säger ju: Jag bönhör dig i rätt tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag. Se, nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag." (2 Kor 6:1-2)

Vi har syndat mer än vi kan förstå. Inte älskat Gud. Inte litat på Gud. Inte älskat våra medmänniskor. Inte gjort gott mot dem när vi kunnat. Men om våra synder är stora, så är nåden större. Gud själv har sonat våra synder, Guds blod har runnit längs korsets trä så att vi är förlåtna.

Men även om det Jesus gjorde räcker, är det inte för sent? Borde jag inte ha trott tidigare? Och om jag trott tidigare, har jag inte gjort för mycket ont sen jag kom till tro?

Paulus skriver att han vill att "Guds nåd... blir till nytta". Alltså, att Jesus inte bara dött för våra synder, utan att vi tar emot den gåvan. Att vi tror det, litar på att det gäller oss.

Gud säger: Frälsningen gäller här och nu.

Det är inte för sent så länge vi lever.

Men inte heller för tidigt.