Då sade HERREN Gud till ormen:

"Eftersom du har gjort detta, skall du vara förbannad
bland alla boskapsdjur och vilda djur.
På din buk skall du gå, och jord skall du äta så länge du lever.
Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan 
och mellan din avkomma och hennes avkomma.
Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen." (1 Mos 3:14-15)

När våra första förfäder ätit av frukten kom Gud till dem i trädgården och frågade dem vad de hade gjort. Från och med nu skulle marken bära tistlar och arbetet vara mödosamt och kvinnan skulle föda barn med smärta, vilket alltså inte var fallet från början. Det skulle bli konflikt mellan man och kvinna, istället för att de levde i enlighet med de roller Gud gett. Kärleken och tilliten hade förändrats. Och grunden för alltihop var att de förlorat gemenskapen med Gud. Det är också det värsta, att Gud som gett dem livet och varit deras Far nu är deras fiende och de är Guds fiender.

Men vad gör Gud? Gud lovar att sända en frälsare. Trots att de var Guds fiender ger Gud dem detta löfte. Och det är endast Guds fiender som behöver ett sådant löfte. Gud lovar att krossa ormens makt, som är synden. Han säger att kvinnan ska föda en son som ska krossa ormens huvud. Och när ormens huvud krossas kommer sonen samtidigt att skadas, att bli biten "i hälen".

Vi vet vad detta handlar om. Jesus sa, strax innan Han skulle gripas och korsfästas: "Nu går en dom över världen. Nu skall denna världens furste kastas ut." (Joh 12:31) Genom korset krossas Satans huvud. Han förlorar sin makt över oss, eftersom vi försonas med Gud och så kan bli Guds barn. Satan kan inte längre hålla oss fångna. Men det var inte gratis. Frälsarens blev verkligen huggen i hälen. Han skadades, men inte permanent. Han dog, men uppstod igen. Han beskrivs som "ett Lamm ... som såg ut att ha blivit slaktat", men som levde och gick (Upp 5:6). Och man sjunger till Lammet:

"Du har blivit slaktad, 
och med ditt blod
har du åt Gud köpt människor
av alla stammar och språk,
folk och folkslag." (Upp 5:9)

Detta är vad Gud lovar de första människorna, men med andra ord. De står där och förtjänar att förkastas, men Gud lovar att frälsa dem. Och det löftet är inte bara till för dem, utan nedtecknat också för oss, för att vi ska tro. I hela Bibeln går detta löfte som en röd tråd. Vi har syndat, men Gud ska sona vår synd. Vi har gjort ont mot Gud, men Gud förlåter oss. Vi förtjänar Guds straff, men Gud ger oss sin nåd. Vi känner i samvetet att det inte står rätt till mellan oss och Gud, men i Guds ord läser vi att Gud redan från början hade en plan för att frälsa oss. Inte för att vi förtjänar det, utan för att Gud älskar oss. "Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare." (Rom 5:8) Den planen blev slutförd när Jesus dog på korset. "När Jesus hade fått det sura vinet, sade han: 'Det är fullbordat.' Och han böjde ner huvudet och gav upp andan." (Joh 19:30)

Vi är friköpta. Förlåtna.

Ormens huvud är krossat.