"Bland dem vandrade också ni en gång, då ni levde i dessa synder. Men nu skall också ni lägga bort allt detta: vrede, häftighet, ondska. Låt inte smädelser och fräckheter komma över era läppar. Ljug inte på varandra. Ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare. Här är det inte längre fråga om grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt, slav eller fri, utan Kristus är allt och i alla." (Kol 3:7-11)

Varför ska vi lägga bort de synder som vi tidigare levde i? Därför att vi inte längre tillhör olydnadens barn. Vi har klätt av den gamla människan. Det är en oundviklig följd av att man kommer till tro. Inte att man måste göra det, utan att det redan har skett. "Ni har klätt av er den gamla människan". Att komma till tro är ett Guds under. Och samme Ande som för oss till tro helgar oss också. Istället för det gamla kommer nu något nytt, "den nya människan". Det är något som har skett. Men det leder till en process, något som hela tiden sker i den troende. Den nya människan "förnyas", i nutid. "Förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare."

I denna passage fokuserar Paulus på vårt tal och det inre liv som är relaterat till det. Lägg bort det som får er att säga sådant ni inte bör säga, lägg bort vrede, häftighet och ondska. Och tala inte med smädelser och fräckheter. Att inte ljuga. Detta är något som behöver påminnas om. Vad vi säger visar vad som finns i våra hjärtan. Det visar vår synd. Även om vi har klätt av oss den gamla människan, så har vi fortfarande kvar den. Och vi behöver ständigt förlåtelse från Gud. Även om vi inte säger det onda som vi tänker, så kommer det onda impulser från den gamla människan. Också detta är synd.

Men den nya människan förnyas ständigt. Vi får ångra vår synd och tro förlåtelsen. Vi vet vårt underbara mål, att lära känna och bli lika vår Skapare. Inte så att vi blir oändliga, men så att vi blir helt igenom goda. Och det är inte något som vi själva åstadkommer. Den nya människan förnyas, passiv form - det är Gud som förnyar henne. Genom ordet och sakramenten.

Det målet har alla kristna. Oberoende av nationalitet. Oberoende av social ställning. Oberoende av om man vuxit upp i ett kristet eller icke-kristet sammanhang, om man döpts som ung eller gammal, gått i söndagsskola eller senare fått höra talas om Kristus. "Här är det inte längre fråga om grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt, slav eller fri." Nej, det är lika för alla troende. "Kristus är allt i alla." Och alla har iklätt sig den nya människan. Låt oss därför lägga bort det gamla.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det finns förstås ett undantag när det gäller lydnaden mot överheten. Om överheten befaller något som strider mot Guds Ord, då ska vi inte följa det. Vi kan se exempel på det på flera ställen i Bibeln.   I 2 Mos 1 står det om hur farao befallde b...

Från Rom 12:1 skriver Paulus mer konkret hur vi ska leva det kristna livet. Först skriver han om församlingen och relationen mellan de olika lemmarna i kroppen, att "var för sig är vi varandras lemmar" (v.5). Sedan skriver han om relationen också til...

"Hämnas inte, mina älskade, utan ge rum för Guds vrede. Det står ju skrivet: 'Min är hämnden, jag ska utkräva den,' säger Herren. Men 'om din fiende är hungrig, så ge honom att äta. Om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödan...

"Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er." (Rom 12:18)   Det finns två sidor av detta. Å ena sidan är det inte alltid möjligt att hålla fred med människor. Om de begär att vi ska kompromissa med något som vi inte får ...

"Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte. Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter. Var eniga med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det enkla. Var inte självkloka. Löna inte ont med ont. Tänk på d...