Alla inlägg under juni 2012

Av Teo - 14 juni 2012 16:26

Utifrån Romarbrevets 9e kapitel och även andra bibeltexter får vi en bild av Guds utkorelse som inte går ihop med vårt förnuft, men som är konsekvent genom hela Bibeln. Med lite rekapitulation från Rom 9 och sedan några andra bibelställen kan vi se hur Bibelns lära om enkel utkorelse går igen i olika texter.


Texten i Rom 9 uttrycker det olika när det gäller "vredens kärl" och "barmhärtighetens kärl". Om vredens kärl står det att de "var färdiga att förstöras" (v.22). Om barmhärtighetens kärl står det däremot att Gud "i förväg har berett [dem] för härligheten" (v.23). Gud har alltså aktivt berett barmhärtighetens kärl för deras frälsning, men det står inget motsvarande om vredens kärl. Tvärtom står det att Gud haft "stort tålamod hade haft fördrag med vredens kärl" (v.22).

Motsvarande skillnad finns också i Matt 25, där det står om fåren: "Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse." (v.34) Riket har stått färdigt *åt dem* från världens begynnelse. Om getterna står det däremot inte att elden varit beredd åt dem, utan: "Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar." (v.41)

Bibeln lär enkel utkorelse både om man ser till det övergripande budskapet (Gud vill att alla människor ska bli frälsta, 1 Tim 2:4 mfl, och Gud har utkorat vissa till frälsning, Ef 1:3ff mfl) och om man ser uttryckssättet i detaljerna, som ovan i Rom 9 och i Matt 25. 

Av Teo - 14 juni 2012 16:07

Nu säger du kanske till mig: Varför förebrår han oss då? Vem kan stå emot hans vilja? (Rom 9:19)


En sista gång kommer nu en invändning mot Guds suveränitet, denna gång i samband med att Paulus skrivit om hur Gud både omvänder och förhärdar. Vad blir det då av människans ansvar? Hur kan Gud i så fall förebrå oss? Och Paulus ger två svar på denna fråga. Det första är i en mening mest grundläggande: 


Men du, människa, vem är du som går till rätta med Gud? Inte kan väl det som formas säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan? Har inte krukmakaren den rätten över leret att av samma klump göra ett kärl för hedrande användning och ett annat för mindre hedrande? (v.20-21) 


När vi ställer en fråga som ifrågasätter Gud så kan vi inte hamna rätt. Frågan är felaktig, eftersom den förutsätter att vi kan gå till rätta med Gud. Paulus fortsätter dock, eftersom frågan också förutsätter en annan felaktighet och om Paulus tiger om detta så ger han fel intryck:


Men om nu Gud, fastän han ville visa sin vrede och göra sin makt känd, ändå med stort tålamod hade haft fördrag med vredens kärl, som var färdiga att förstöras, vad har du då att säga? Och om han gjorde detta för att göra sin härlighets rikedom känd på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett för härligheten? (v.22-23)


Vad Gud har rätt att göra (v.20-21) är en sak. Vad Gud faktiskt har gjort (v.22-23) är en annan. Gud har rätt att forma kärl som Han vill, men Gud har haft tålamod med "vredens kärl". Vi ser här på uttrycken att Guds handlande med de olika kärlen inte är parallellt. Om "vredens kärl" står det att de "var färdiga att förstöras". Om "barmhärtighetens kärl" står det istället om Guds aktiva handlande: "som han i förväg har berett för härligheten". Denna olikhet ligger helt i linje med att Gud "med stort tålamod hade haft fördrag med vredens kärl" - om Gud själv hade förberett vredens kärl för förstörelse så skulle Han inte behöva ha tålamod med dem. Men nu står det att de "var färdiga att förstöras". Så har Gud handlat i barmhärtighet mot barmhärtighetes kärl och i stort tålamod med vredens kärl. 


Mer om detta i nästa blogginlägg.

Av Teo - 1 juni 2012 15:30

Om att omvändelsen beror på Guds barmhärtighet och Guds vilja:

För att vi skola få denna tro, har evangelieförkunnelsens och sakramentsförvaltningens ämbete inrättats. Ty genom Ordet och sakramenten såsom genom medel skänkes den helige Ande, vilken hos dem, som höra evangelium, frambringar tron, var och när det behagar Gud. (Ur Augsburgska bekännelsen, artikel V "Om predikoämbetet")


Om att förhärdelsen beror på människans synd:

Sålunda har icke heller Farao (om vilken det står skrivet: "Just därtill har jag låtit dig uppstå, att jag skall visa min makt på dig och att mitt namn skall bliva förkunnat på hela jorden" [Rom 9:17]) gått förlorad på grund därav, att Gud icke unnat honom saligheten eller att Guds vilja och behag hade varit, att han bleve fördömd och förtappad. Ty Gud "vill icke, att någon skall förgås, utan att alla skola vända sig till bättring" [2 Petr. 3:9; Hes. 33:11].


Men att Gud förhärdade Faraos hjärta, så att han ständigt på nytt syndade och blev ju mera han förmanades, desto mera förstockad, det var ett straff för hans föregående synder och avskyvärda våldsdåd, som han i stor omfattning och på mångahanda sätt omänskligt och mot sitt samvetes anklagande röst utövat mot Israels barn. Och då Gud lät sitt ord predikas och sin vilja förkunnas för honom, men Farao i övermod satte sig upp emot alla förmaningar och varningar, tog Gud sin hand ifrån honom. Så blev hans hjärta förhärdat och förstockat. Och Gud lät sin dom drabba honom, därför att han helt enkelt var "skyldig till helvetets eld". Sålunda hänvisar den helige aposteln till Faraos exempel icke i annat syfte än för att därmed visa Guds rättfärdighet, som han uppenbarar över alla, som äro obotfärdiga och förakta hans ord. Men ingalunda får detta uppfattas eller tolkas så, som om Gud icke skulle ha unnat Farao eller någon annan saligheten, utan i sitt hemliga rådslut bestämt honom till evig fördömelse, så att han icke skulle hava kunnat eller haft möjlighet att bliva salig. (Ur Konkordieformeln, SD, artikel XI. "Om Guds eviga förutvetande och utkorelse")


Att det inte beror på människans grad av skuld om hon blir frälst eller inte:

På samma sätt ha vi att förhålla oss, när vi se, att Gud låter sitt ord komma till en plats, men icke till en annan, och tager det bort från en plats, men låter det förbliva på en annan. Likaså, när vi se den ene bli förhärdad, förblindad och prisgiven åt ett förvänt sinne, men den andre med lika stor skuld bli omvänd på nytt o.s.v Med avseende på dessa och dylika frågor utstakar Paulus för oss en viss gräns, dit vi få gå: vi böra nämligen hos den ena parten lära känna Guds dom. Ty det är välförtjänta syndastraff, när Gud straffar land och folk för föraktet av Ordet på det sättet, att han låter straffet gå ut över de efterkommande, såsom man ser av judarnas exempel.  Genom sådana straff, som drabba länder och enskilda, visar Gud för de sina hela sitt allvar, vad vi alla förtjänat och voro värda, då vi förhållit oss illa gent emot Guds ord och ofta djupt bedrövat den helige Ande. Hans avsikt är, att vi skola leva i gudsfruktan samt erkänna och prisa hans godhet, som han utan vår förtjänst och i strid mot vad vi förtjänat visat oss, i det att han låter sitt ord komma till oss och icke förhärdar och förkastar oss. (Ur Konkordieformeln, SD, Artikel XI. "Om Guds eviga förutvetande och utkorelse")

Av Teo - 1 juni 2012 13:30

Han säger till Mose: Jag vill vara barmhärtig mot den som jag är barmhärtig mot, och jag vill förbarma mig över den som jag förbarmar mig över. Alltså beror det inte på någon människas vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet. Skriften säger ju till farao: Just därför lät jag dig träda fram, att jag på dig skulle visa min makt och att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden. Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och vem han vill förhärdar han. (Rom 9:15-18)


Vissa människor blir frälsta, andra blir det inte. I en mening, i den djupaste meningen, är det ett mysterium för oss och kan inte förklaras varför. Men i en annan mening beror båda på Gud: En människas frälsning beror på Guds barmhärtighet, en människas förtappelse beror på Guds förhärdande.


(Går man ett steg bakåt blir det dock olika. Guds förhärdelse är en straffdom för människans synd och motstånd. Guds barmhärtighet har däremot inget utanför sig själv som motiverar, utan Guds barmhärtighet beror på Guds barmhärtighet.)

Av Teo - 1 juni 2012 11:00

Vad skall vi då säga? Att Gud är orättfärdig? (Rom 9:14a)


Paulus har precis skrivit om hur Gud handlade olika med Jakob och Esau, inte på grund av något hos dem själva, utan "för att Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar" (v.12). Frågan om Gud är orättfärdig uppkommer då hos vissa. En förkunnelse som aldrig leder till att människor ställer denna fråga utan som förklarar Guds handlande på ett sådant sätt som är acceptabelt för det oomvända förnuftet är inte apostolisk förkunnelse. Människor stöter sig mot Bibelns Gud, eftersom vi föds gudsfrånvända.


Frågan om Gud är orättfärdig uppkommer om man förkunnar som Paulus, men frågan utgör inte ett verkligt alternativ. Paulus skriver genast: "Naturligtvis inte!" (v.14b) Och han motiverar detta med Skriften:


Han säger till Mose: Jag vill vara barmhärtig mot den som jag är barmhärtig mot, och jag vill förbarma mig över den som jag förbarmar mig över. (v.15)


Sammanhanget här är ju judarnas frälsning och frågan om inte Gud är skyldig att frälsa dem. Citatet från Israels befrielse är förstås något den som frågar om Israels frälsning kan relatera till. Är inte Gud skyldig att frälsa Israel? Är inte Gud orättvis som handlar olika med olika individer? Nej, Israels utkorelse berodde ju också på Guds barmhärtighet. När Gud befriade Israel från Egypten så förhärdade Gud faraos hjärta. Frågan om Israels frälsning uppkommer alltså ur det faktum att Gud handlat olika med olika personer och folk. Därför kan man inte samtidigt invända att Gud när det gäller Israel inte är fri att handla som Han vill med hänvisning till någon rättviseprincip som Gud skulle vara bunden av. Gud har redan visat att Han är suverän. 


Detta får också viktiga konsekvenser för vår frälsning:


Alltså beror det inte på någon människas vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet. (v.16)

Presentation


Men då vi har samma trons ande som i skriftordet: Jag tror, därför talar jag, så tror också vi, och därför talar vi. (2 Kor 4:13)

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2012 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards