Alla bibelöversättningar har sina sidor. Översättaren kan inte få med allt. Antingen anpassar man uttryckssätten till det språk man översätter till och hamnar då längre från grundtextens uttryckssätt, eller så översätter man mer ordagrant och då blir det inte god svenska. Enda sättet att få allt bevarat -innehåll, språkbruk, uttryckssätt och flyt i språket - är att läsa på grundspråken. Men översättningar är till för att alla inte ska behöva lära sig grundspråken. Och då blir det kompromisser.

Dock finns det bättre och sämre översättningar. En översättning ska vara trogen textens innehåll; samma betydelse ska förmedlas. En översättning som ändrar betydelsen förfelar sitt syfte. Och ändrar översättningen betydelsen medvetet, så kan det bli tendentiöst i hela texten.

Ett exempel på en medveten förändring i en översättning är NT-81:s översättning av Rom 7:21. NT-81 översätter:

"Jag har alltså upptäckt att eftersom det onda finns hos mig så är lagen något gott för mig som vill göra det goda"

I fotnoten till texten skriver man:

7:21 så är lagen något gott för mig  Orden "något gott" saknas i de bevarade handskrifterna (se läsart*) och är ett försök att återställa den ursprungliga meningen. Utan detta tillägg skulle versen lyda: "Jag har alltså upptäckt lagen för mig som vill göra det goda, ty det onda finns hos mig."

Bo Giertz översätter nästan ordagrant på det sätt som NT-81 menar skulle vara omöjligt: "Alltså finner jag den lagen hos mig som vill göra det goda, att det onda alltid finns hos mig."

Likaså skriver Seth Erlandsson i sin text om "Ändringar till NT-81":

7:21 »Jag har alltså upptäckt att eftersom det onda finns hos mig, så är lagen något gott för mig som vill göra det goda.» 

Ändra till: Jag har alltså upptäckt hos mig som vill göra det goda den lagen att det onda finns hos mig.

Varför gör då NT-81 denna ändring? Ser man på sammanhanget i Rom 7 blir det hela ännu underligare. Skulle Paulus här säga att han får hjälp av lagen att förverkliga det goda han vill? Paulus har i början av kapitlet skrivit:

"Så har också ni, mina bröder, genom Kristi kropp blivit dödade från lagen, så att ni tillhör en annan, honom som har uppstått från de döda, för att vi skall bära frukt åt Gud. Ty så länge vi behärskades av vår onda natur, var de syndiga begär som väcktes till liv genom lagen verksamma i våra lemmar, så att vi bar frukt åt döden. Men nu är vi lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Så står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst." (v.5-6)

Genom Andens nya tjänst, som innebär att vi dött bort från lagen, bär vi frukt åt Gud. Det är inte lagen som hjälper oss i detta avseende (lagen hjälper oss med annat), den väcker istället våra syndiga begär.

När en vers medvetet ändras, utan något stöd i handskrifterna, och denna ändring dessutom direkt strider mot sammanhanget, så ligger förstås en ideologi bakom. Ingemar Furberg har skrivit om denna ideologi i sin artikel "Bibelkommissionens syn på lagen (Rom. 7)", där han bland annat skriver:

Karakteristiskt för senjudendomens lagtolkning var att lagen uppfattades som något gott i den meningen, att den tänktes förmedla nåd. Att lagen i senjudendomen tänktes förmedla nåd uttrycktes klart i dess lära om »de båda måtten», barmhärtighetens och domens mått. Habackuks ord om att »den rättfärdige skall leva genom sin tro» tolkades av de judiska rabbinerna så att rättfärdigheten skulle vinnas genom trohet mot lagen. Lagen var nämligen given som ett medel för rättfärdiggörelse eller som rabbinerna uttryckte sig - given »med mildhetens mått».

Så förs denna tanke om lagen som frälsnings-, eller i alla fall helgelsemedel in i en text som talar om motsatsen. Furbergs artikel rekommenderas för den som vill förjupa sig i ämnet. 

I Romarbrevets 6:e kapitel står det om en kristens förhållande till synden och det 7:e kapitlet handlar om en kristens förhållande till lagen. Dessa kapitel hänger därför nära samman. I Rom 6:14 kan man se sambandet mellan att ha dött från synden och ha dött från lagen:

"Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden."

Vi står inte under lagen (kap 7), därför ska synden (kap 6) inte vara herre över oss. Båda kapitlen tar upp hur vi har dött bort med Kristus, från synden respektive lagen:

"Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden." (6:6)

"Så har också ni, mina bröder, genom Kristi kropp blivit dödade från lagen, så att ni tillhör en annan, honom som har uppstått från de döda, för att vi skall bära frukt åt Gud." (7:4)

Versen som citerades ovan ur kapitel 6 talar om att "vår gamla" människa blivit korsfäst, så att vi inte ska tjäna synden. Kapitel 7 talar om att den synd som är kvar i oss inte längre är "jag"; den hör alltså till den gamla människan, inte till den nya:

"Om jag nu gör det jag inte vill, samtycker jag till lagen och säger att den är god. Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig." (7:16-17)

"Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig." (7:20)

Båda kapitlen talar om hur vi dött från synden, respektive lagen, och nu tillhör en annan:

"Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet? Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt." (6:16-17)

"Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv." (6:22)

"Så har också ni, mina bröder, genom Kristi kropp blivit dödade från lagen, så att ni tillhör en annan, honom som har uppstått från de döda, för att vi skall bära frukt åt Gud." (7:4)

Rom 7:4 som nyss citerades säger att vi tillhör Kristus, "för att vi skall bära frukt åt Gud". På liknande sätt talar 6:22 som citerades strax innan om att nu när vi befriats "blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv". Båda avsnitten leder fram till att vi är frikända:

"Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre." (6:23)

"Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. Ty livets Andes laghar i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag." (8:1-2)

Och båda avsnitten talar om hoppet om uppståndelsen:

"Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans. " (6:5)

"Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag." (7:24-25)

Och med detta hopp är det naturligt att gå över till Romarbrevets 8e kapitel, som bland annat handlar just om att leva i hoppet om uppståndelse och förvandling och om den helige Ande som styrker oss i detta hopp.

Men nu är vi lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Så står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst. (Rom 7:6)

Det kan låta underligt att vi är "lösta från lagen". Det är inte för att lagen är ond (vilket vi sett tydligt i Rom 7), utan för att vi är onda. Därför visar lagen vår synd och dödar oss. Som Paulus säger på ett annat ställe, där han talar om förkunnelsen av budskapet (till skillnad från i Rom 7, om mottagandet eller hörandet av budskapet):

Han har gjort oss dugliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens utan Andens. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv. (2 Kor 3:6)

Evangeliet däremot, Guds löfte om syndernas förlåtelse för Jesu skull, att vi redan är friköpta.

Lagen säger: Du ska inte mörda, du ska inte stjäla, du ska inte begå äktenskapsbrott, du ska inte ha begärelse, du ska inte hata, du ska älska din nästa som dig själv, du ska älska Gud över allting och lita på Honom i allt.

Lagen säger: Om du inte håller alla dessa bud så står du under förbannelse och är fördömd av Gud.

Evangeliet säger: Kristus har hållit alla dessa bud i ditt och mitt ställe. 

"Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt." (Gal 4:4-5)

Evangeliet säger att Kristus har tagit straffet och fördömelsen som vi skulle ha:

"Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä." (Gal 3:13)

Så är vi friköpta och lösta från lagen och står i Andens nya tjänst.

Gud verkar inte Andens frukt genom lagen, utan evangeliet. Lagen ska vi dock höra så att vi får vägledning i hur Gud vill att vi ska leva och så att den gamla människan dödas. Men kraften att leva enligt Guds vilja finns i förlåtelsen. Det är skillnad.

Paulus före omvändelsen:

Ja, om någon menar att han kan förlita sig på yttre ting, så kan jag det ännu mer, jag som blev omskuren på åttonde dagen och som är av Israels folk och Benjamins stam, en hebré född av hebreer, jag som i fråga om lagen var en farisé, i fråga om iver en förföljare av församlingen, i fråga om rättfärdighet, den som vinns genom lagen, en oklanderlig man. (Fil 3:4b-6)

Paulus som kristen:

Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. Om jag nu gör det jag inte vill, samtycker jag till lagen och säger att den är god. Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. Jag finner alltså den lagen: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig. Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar. (Rom 7:15-23)

Skillnaden är förstås inte att Paulus som oomvänd levde oklanderligt och sedan efter omvändelsen började göra det som är ont. Skillnaden att han får en andlig klarsyn som omvänd och bedömer sig själv enligt Guds lag på rätt sätt, istället för att tro att han håller den.

Nu tror Paulus inte heller att han är rättfärdig inför Gud genom att hålla lagen, utan genom tron på Honom som hållit lagen i hans ställe och dött för hans lagöverträdelse och synd.

Det är svårt att inte slås av likheten i uttryck i 1 Kor 15:57 och Rom 7:25a. I alla fall om man ställer texterna bredvid varandra:

Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus. (1 Kor 15:55-57)

Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar. Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre! (Rom 7:23-25a)

Vi ser också att samma teman tas upp. 1 Kor 15 handlar om kroppens uppståndelse och Rom 7 om lagen, men det är överlappande ämnen. 1 Kor 15 talar här om hur döden (som är förutsättningen för kroppens uppståndelse) har synden som "udd" och att "syndens makt kommer av lagen". Rom 7 talar på liknande sätt om "de syndiga begär som väcktes till liv genom lagen verksamma i våra lemmar" (v.5). Och hur vi behöver bli frälsta "från denna dödens kropp", eftersom synden är verksam i oss. 

Kapitel 8 i Romarbrevet kommer sedan att utveckla det hopp vi har, där kroppens uppståndelse är en viktig del. Men redan här i sin klagan över hur han inte blir av med synden så talar Paulus om en frälsning också från detta. En frälsning "från denna dödens kropp", som kommer när Kristus förvandlar våra kroppar. Eller som Paulus skrev i tidigare i brevet: "vi jublar i hoppet om Guds härlighet" (5:2). 

Den kristne har både en gammal och en ny människa. Den gamla människan är köttslig och Guds lag visar detta:

Vi vet att lagen är andlig, men själv är jag köttslig, såld till slav under synden. Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. (Rom 7:14-15)

Den nya människan, däremot, stämmer in i Guds lag. ("Jag har min glädje i dina bud, som jag älskar." [Ps 119:47]):

Om jag nu gör det jag inte vill, samtycker jag till lagen och säger att den är god. Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. (v.16-17)

Den nya människan syndar inte. Men jag är inte bara ny människa. Om jag ser till mig själv bara och inte till Guds Ande, som också bor i mig som troende, så egentligen inget gott:

Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. (v.18-19)

Men om man vänder på det igen:

Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. (v.20)

Och nu börjar vi se att det är två sidor. Å anda sidan finns det en ny, god vilja, i den kristne, å andra sidan är synden kvar och färgar allt:

Jag finner alltså den lagen: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig. Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar. (v.21-23)

Så är det att var kristen. Och så kommer det att fortsätta att vara, fram till Jesu återkomst eller uppståndelsen, då kroppen förvandlas:

Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre! (v.24-25a)

Men detta är så, inte nu. Nu pågår kampen:

Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag. (v.25b)

Vi vet att lagen är andlig, men själv är jag köttslig, såld till slav under synden. (Rom 7:14)

Detta är skälet till att vi behöver dö från lagen. Lagen är andlig, men själv är jag köttslig. Jag stämmer inte överens med lagen. Och som vi såg leder det till att lagen inte bara avslöjar min synd, utan också väcker den synd som finns i mitt hjärta. 

Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. (v.15)

Så är det kristna livet. Vi vill följa Guds vilja, men det klarar vi inte av. Det handlar naturligtvis inte om att kristna stjäl och mördar och begår äktenskapsbrott, utan det handlar om att även när vi gör det goda är synden hos oss. Som Paulus skriver någon vers senare. "Jag finner alltså den lagen: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig." (v.21) 

Alltså är lagen helig och budordet heligt, rätt och gott. (Rom 7:12) 

Vi har blivit dödade genom budordet, men budordet är fortfarande inte något ont. Som Paulus förklarar vidare:

Har då det som är gott blivit min död? Nej, visst inte! Men synden har blivit det, för att den skulle framstå som synd. Genom det som är gott åstadkom den min död. Så skulle synden genom budordet framstå som i högsta grad syndig. (v.13)

Lagen har visat vår synd. Det är dess viktigaste syfte.