"Bland dem vandrade också ni en gång, då ni levde i dessa synder. Men nu skall också ni lägga bort allt detta: vrede, häftighet, ondska. Låt inte smädelser och fräckheter komma över era läppar. Ljug inte på varandra. Ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare. Här är det inte längre fråga om grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt, slav eller fri, utan Kristus är allt och i alla." (Kol 3:7-11)

Varför ska vi lägga bort de synder som vi tidigare levde i? Därför att vi inte längre tillhör olydnadens barn. Vi har klätt av den gamla människan. Det är en oundviklig följd av att man kommer till tro. Inte att man måste göra det, utan att det redan har skett. "Ni har klätt av er den gamla människan". Att komma till tro är ett Guds under. Och samme Ande som för oss till tro helgar oss också. Istället för det gamla kommer nu något nytt, "den nya människan". Det är något som har skett. Men det leder till en process, något som hela tiden sker i den troende. Den nya människan "förnyas", i nutid. "Förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare."

I denna passage fokuserar Paulus på vårt tal och det inre liv som är relaterat till det. Lägg bort det som får er att säga sådant ni inte bör säga, lägg bort vrede, häftighet och ondska. Och tala inte med smädelser och fräckheter. Att inte ljuga. Detta är något som behöver påminnas om. Vad vi säger visar vad som finns i våra hjärtan. Det visar vår synd. Även om vi har klätt av oss den gamla människan, så har vi fortfarande kvar den. Och vi behöver ständigt förlåtelse från Gud. Även om vi inte säger det onda som vi tänker, så kommer det onda impulser från den gamla människan. Också detta är synd.

Men den nya människan förnyas ständigt. Vi får ångra vår synd och tro förlåtelsen. Vi vet vårt underbara mål, att lära känna och bli lika vår Skapare. Inte så att vi blir oändliga, men så att vi blir helt igenom goda. Och det är inte något som vi själva åstadkommer. Den nya människan förnyas, passiv form - det är Gud som förnyar henne. Genom ordet och sakramenten.

Det målet har alla kristna. Oberoende av nationalitet. Oberoende av social ställning. Oberoende av om man vuxit upp i ett kristet eller icke-kristet sammanhang, om man döpts som ung eller gammal, gått i söndagsskola eller senare fått höra talas om Kristus. "Här är det inte längre fråga om grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt, slav eller fri." Nej, det är lika för alla troende. "Kristus är allt i alla." Och alla har iklätt sig den nya människan. Låt oss därför lägga bort det gamla.

"Då ni alltså har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden. Ty ni har dött och ert liv är dolt med Kristus i Gud. När Kristus träder fram, han som är vårt liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom. Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet, lidelse, lusta, och girigheten som är avgudadyrkan. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn." (Kol 3:1-6)

När man kommit till tro och förenats med Kristus så har man i en mening nått målet. Men i en annan mening så är det där allting börjar. Vad ska vi göra nu när vi kommit till tro? Ja, vad är det som har hänt?

Det syns inte ännu, men våra liv är nu med Kristus. Han som sitter på Guds högra sida, över allting. Och vi ska träda fram i härlighet tillsammans med Jesus Kristus. Därför ska vi redan nu leva på ett annat sätt. Vi ska inte göra det onda. Vi ska inte leva för sex och pengar. Att leva för pengar är avgudadyrkan, skriver Paulus. Då sätter man inte sin tillit till Gud, utan på pengarna.

"Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn", skriver Paulus. Med detta vill han ha sagt två saker. För det första är det en allvarlig varning. Lev inte så, för då drabbas ni av Guds vrede. Om man gör sig till slav under synden så bedrövar man Guds Ande och riskerar att förlora tron. Och då står man åter under Guds vrede och får själv sona för sina synder.

Men för det andra utgår Paulus från att de troende inte lever på detta sätt. Olydnadens barn gör det, men så är det inte med Guds barn. "Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er." (Rom 8:9)

Vi ska istället leva i enlighet med det som redan är verkligt och som en dag kommer att visa sig. Nu är vårt liv "dolt med Kristus". En dag kommer Kristus att träda fram i härlighet och vi kommer att uppstå. Men redan nu är vi tillsammans med Kristus, som sitter på Guds högra sida.

Låt oss därför leva värdigt och inte följa våra onda begär. Vi kommer att ha onda tankar och begär så länge vi lever på denna jord, men vårt verkliga liv har vi med Kristus, och det kommer att uppsluka allt det andra vid Jesu återkomst. Då kommer vi att förvandlas och bli lika Honom. Han som redan nu är "vårt liv".