Ty dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, för att Sonen skulle vara den förstfödde bland många bröder. (Rom 8:29)

Orden "dem som han i förväg har känt" kan betyda två olika saker: Antingen att Gud känt till personerna och vetat om dem, eller att Gud känt dem i den djupare betydelsen av ordet. Sammanhanget får bestämma betydelsen.

Lars Borgström skriver i sin fina skrift "Rättfärdiggörelsen, Omvändelsen och Utkorelsen":

Att Gud ”i förväg har känt” vissa människor innebär inte, som vissa utläggare menar, att Han blott ägt kunskap om dem. Det är nämligen självklart, att Gud känner alla människors framtida tillvaro. Det är också godtyckligt och utan grund från sammanhanget, att förklarande lägga till att Gud känt dem ”såsom troende”. Det torde av sammanhanget att döma istället vara så, att ”dem Han i förväg känt” är ett återupptagande av den tanke, som i v 28 uttrycktes med orden ”dem som är kallade efter Hans rådslut”. Därför måste verbet ”känna” fattas i en djupare betydelse än att endast ”på förhand känna till”. Det är fråga om en kärleksfull gemenskap med föremålet för kännandet. Den Gud känner erkänner Han som sin egen tillhörighet (så används ”känna” i Matt. 7:23, Gal. 4:9, 2 Tim. 2:19 m.fl.) Att Gud i förväg känt vissa människor betyder därför att Han, efter sitt outgrundliga rådslut, beslutat ta dem till sina barn redan innan de föddes, innan de gjort vare sig det ena eller det andra. Han har av evighet omfamnat dem och gjort dem till sina kära barn. Fullständigt oberoende av deras gärningar eller sökanden efter Honom, har Han gjort anspråk på dem. Att de på förhand är kända av Gud betyder därför detsamma som att Han har utvalt eller utsett dem som sina. (s.36)

Vår tro är en följd av att Gud först utvalt oss. Inte tvärtom.

Därför kan vi också vila i Guds hand. Gud har i förväg känt oss som sina.

---

Lars Borgströms skrift finns att läsa här: "Rättfärdiggörelsen, Omvändelsen och Utkorelsen"

Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut. (Rom 8:28)

Paulus har just skrivit om hur Anden ber för oss som Gud vill. Nu skriver han att vi vet att för dem som älskar Gud, samverkar allt till det bästa. Också detta är en sanning som Anden vittnar för oss om, i våra hjärtan. Tidigare i Romarbrevet har Paulus skrivit:

"Och det hoppet bedrar oss inte, ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han har gett oss." (Rom 5:5)

Hoppet är hoppet om härligheten, när vi förvandlas och ska få vara hos Gud för alltid. Vi når dit genom svårigheter, men svårigheterna tjänar till att bevara oss i tron. Vi vet inte detta endast genom Andens vittnesbörd i våra hjärtan - Andens vittnesbörd är något vi märker olika mycket under olika tillfällen och perioder i livet. Men vi vet det också på grund av Skriftens ord. Och Skriftens ord kan vi läsa oavsett hur vi upplever allt annat. Vi läser om Josef, som säger till sina bröder:

"Ni tänkte ont mot mig, men Gud har tänkt det till godo genom det som nu har skett för att bevara många människors liv. " (1 Mos 50:20)

Josef hade blivit såld som slav, blivit oskyldigt kastad i fängelse, men Gud hade det hela i sin hand och räddade många människors liv genom Josef. Och inte bara Josef var i Guds hand, utan allt är i Guds hand och Gud har lovat att ta hand om sina barn:

"Säljs inte fem sparvar för två öre? Och inte en enda av dem är bortglömd hos Gud. Ja, till och med alla hårstrån på ert huvud är räknade. Var inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar." (Luk 12:6-7)

Detta sa Jesus till sina lärjungar, de som blev fängslade, misshandlade och dödade. Det var inte så att Gud hade glömt dem. Gud hade dem i sin hand. Och bevarade dem.

Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa. Människor tänker och gör ont. Men Gud tänker det till gott och styr det som sker så att det samverkar till Hans barns bästa. För dem som är kallade efter hans beslut. Här ser vi hur det ligger helt i Guds hand. Det börjar med att Gud kallar. Och när vi har kallats och Gud gett oss tron, låter Han allt samverka till vårt bästa. För att bevara oss i tron på den Korsfäste. Att vi har våra synder förlåtna. Också innan vi trodde samverkade allt till det bästa för oss, eftersom Gud förde oss till tro. Gud har styrt våra liv så att vi skulle bli Hans barn. Och i den tron kommer vi att bevaras. Som Paulus fortsätter:

Ty dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, för att Sonen skulle vara den förstfödde bland många bröder. Och dem som han har förutbestämt har han också kallat. Och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga. Och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat. (Rom 8:29-30)

Så förutbestämmer och kallar Gud dem Han känt i förväg; Han förklarar rättfärdig och förhärligar. Vi är i Guds hand.