Från och med detta inlägg och ett tag framåt kommer Teofilus handla om Romarbrevet. Martin Luther skriver om det:

"Detta brev är skriften framför alla andra i Nya testamentet. Det innehåller evangelium i all dess klarhet och renhet och är väl värt, att en kristen inte blott kan det utantill ord för ord utan dagligen tar för sig därav såsom av ett själens dagliga bröd. Ty brevet kan aldrig bli för mycket eller för väl läst och begrundat. Ju mer man ägnar sig däråt, dess kostligare blir det, dess härligare smakar det."

Vi kanske inte ska hoppas på att lära oss brevet alldeles utantill, även om det inte skadar, men däremot är det sant att brevet innehåller evangelium i all dess klarhet. Romarbrevet är nämligen just en utläggning av evangeliet, utan sidoblickar åt höger eller vänster. Brevet är skrivet inte för att församlingen i Rom hade något specifikt problem, utan för att Paulus vill "predika evangelium också för er i Rom" (Rom 1:15). Och det är just vad han gör.

Med en blandning av humor och allvar - egentligen är det en sorglig sanning - motiverar Luther sin förklaring till Romarbrevet. Brevet i sig självt är klart, men det har fördunklats av utläggarna:

"Därför vill jag också ägna mina krafter åt det och genom detta företal, efter den nåd Gud gett mig, öppna vägen till det, så att det må bli lättare förstått av var man.Ty hittills har det svårligen fördunklats genom utläggningar och mångahanda funderingar, och ändå har det i sig självt ett flödande ljus, ensamt tillräckligt att belysa hela Skriften."

Detta är egentligen alltid skälet till att man utlägger Bibeln. Inte att bibelordet skulle vara dunkelt, utan att våra tankar är dunkla. När man ser utläggningen kan man pröva den mot bibelordet och se att den stämmer.

Detta är särskilt värdefullt när det gäller Romarbrevet, för om man förstår Romarbrevet så förstår man Skriftens centrala budskap, man förstår synd och nåd och lag och evangelium, det som går igenom hela Skriften som en röd tråd.

Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om, en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. (Rom 3:21-22)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det finns förstås ett undantag när det gäller lydnaden mot överheten. Om överheten befaller något som strider mot Guds Ord, då ska vi inte följa det. Vi kan se exempel på det på flera ställen i Bibeln.   I 2 Mos 1 står det om hur farao befallde b...

Från Rom 12:1 skriver Paulus mer konkret hur vi ska leva det kristna livet. Först skriver han om församlingen och relationen mellan de olika lemmarna i kroppen, att "var för sig är vi varandras lemmar" (v.5). Sedan skriver han om relationen också til...

"Hämnas inte, mina älskade, utan ge rum för Guds vrede. Det står ju skrivet: 'Min är hämnden, jag ska utkräva den,' säger Herren. Men 'om din fiende är hungrig, så ge honom att äta. Om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödan...

"Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er." (Rom 12:18)   Det finns två sidor av detta. Å ena sidan är det inte alltid möjligt att hålla fred med människor. Om de begär att vi ska kompromissa med något som vi inte får ...

"Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte. Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter. Var eniga med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det enkla. Var inte självkloka. Löna inte ont med ont. Tänk på d...