Augsburgska bekännelsen (1530) skriver om vad man lär om arvsynden:

"Vidare lära de, att efter Adams fall alla människor, som fötts på naturligt sätt, födas med synd, det vill säga utan fruktan för Gud, utan förtröstan på Gud samt med ond begärelse, och att denna sjukdom eller arvsynd verkligen är synd, som medför fördömelse och bringar evig död även nu, åt dem, som icke födas på nytt genom dopet och den helige Ande." (Artikel 2)

Kan man verkligen säga att alla föds utan fruktan för Gud, förtröstan på Gud och med en ond begärelse? Bibeln lär:

"Ingen rättfärdig finns, inte en enda,

ingen förståndig finns,
ingen finns som söker Gud.

Alla har avvikit,
alla har blivit fördärvade.
Ingen finns som gör det goda, inte en enda.
...

De har inte gudsfruktan inför sina ögon."

(Rom 3:10-12,18)

Sådana är alla människor som fötts naturligt. Den som inte söker Gud saknar förstås både gudsfruktan och förtröstan på Gud. Det sammanfattas också med att inte ha "gudsfruktan inför sina ögon". Istället vill man och gör man annat: "Alla har avvikit", "blivit fördärvade".

---

Det är när denna, som man kallar det, "mörka" syn på människan ljusnar, som evangeliet börjar tystna eller omvandlas. Artikeln avslutas:

De fördöma pelagianerna och andra, som förneka, att arvsynden är synd, och för att förringa den ära, som tillkommer Kristi förtjänst och hans välgärningar, påstå, att människan genom förnuftets egna krafter kan rättfärdiggöras inför Gud.

Och hur kan det vara annorlunda? Om arvsynden inte är synd, om vår brist på kärlek till Gud och våra onda begär inte innebär att vi är som vi inte bör vara, så kan vi ju vara goda. Om vi anstränger oss. Och då behöver vi ingen frälsare.

När man tonar ner arvsynden resonerar man ibland att vi får förlåtelse för de synder vi begått, men att vi nu också kan leva i enlighet med Guds lag. Som om vi inte behöver förlåtelse för att vi också efter omvändelsen brister i kärleken till Gud och i gudsfruktan och att vi fortfarande har kvar onda begär. Eller som om detta visserligen är sant om oss, men att det inte är någon synd. Då tonar man också ner vad Jesus Kristus faktiskt gjort för oss. Han dog inte bara för vissa synder, utan för alla. Och vi behöver inte förlåtelse bara för enskilda handlingar vi begått, utan också för hur vi är, hela tiden.

Man förstår varför pelagianerna sägs "förringa den ära, som tillkommer Kristi förtjänst och hans välgärningar". Eftersom de inte ser vår synd, ser de inte heller vad Kristus gjort när Han sonade vår synd.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det finns förstås ett undantag när det gäller lydnaden mot överheten. Om överheten befaller något som strider mot Guds Ord, då ska vi inte följa det. Vi kan se exempel på det på flera ställen i Bibeln.   I 2 Mos 1 står det om hur farao befallde b...

Från Rom 12:1 skriver Paulus mer konkret hur vi ska leva det kristna livet. Först skriver han om församlingen och relationen mellan de olika lemmarna i kroppen, att "var för sig är vi varandras lemmar" (v.5). Sedan skriver han om relationen också til...

"Hämnas inte, mina älskade, utan ge rum för Guds vrede. Det står ju skrivet: 'Min är hämnden, jag ska utkräva den,' säger Herren. Men 'om din fiende är hungrig, så ge honom att äta. Om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödan...

"Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er." (Rom 12:18)   Det finns två sidor av detta. Å ena sidan är det inte alltid möjligt att hålla fred med människor. Om de begär att vi ska kompromissa med något som vi inte får ...

"Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte. Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter. Var eniga med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det enkla. Var inte självkloka. Löna inte ont med ont. Tänk på d...