Gud har gett oss sin lag i våra hjärtan och i sitt ord. Paulus skriver:

"Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem." (Rom 2:14-15)

Också utan Guds skrivna lag så känner vi människor till den. Alla människans religioner handlar om vad vi människor ska göra. Att vi ska lyda Gud, att vi ska vara hängivna, att vi ska älska varandra och göra gott - till och med de icke-religiösa ideologierna handlar om detta. Vi vet av naturen att vi borde göra det som är rätt och riktigt. Samtidigt så har vi en tendens att tona ner kraven i Guds lag och ändra på innehållet. Därför har vi också fått Guds lag i Bibeln, som en påminnelse.

Något vi däremot inte har i våra hjärtan är evangeliet. När man hör Guds lag, att vi ska älska Gud, att vi inte ska stjäla, inte mörda och inte heller vilja göra sådana saker, då förstår vi inom oss "ja, detta är rätt". Och vi förstår också, om vi jämför Guds lag med hur vi är att "sån är inte jag". Det kan vi till och med veta utan att läsa Bibeln, att såna som vi borde vara är vi inte.

När man hör evangeliet så tänker man däremot inte att "det här är vad jag misstänkte". Evangeliet är främmande för människans hjärta. För den som inte tror är evangeliet något mycket underligt och ibland också motbjudande. "Varför behövde Guds Son bli människa och dö på ett kors för att jag ska få förlåtelse?" Det finns alla möjliga invändningar mot detta. Och det är definitivt inget som man av sig själv tänker ut att så måste det ha gått till. Tänker man själv, så tänker man att man måste försöka hårdare. Inte att lösningen ligger utanför oss.

Också hos den troende finns det något som gör att man tänker att det beror på oss själva. Vårt samvete säger att vi har syndat. Det kan vi veta bara av oss själva. Men att vi är förlåtna, det kan vi inte veta. Det är något vi behöver höra utifrån. Och vi behöver få det bekräftat på många sätt. Gud vet hur svårt vi har att ta det till oss, att Han förlåtit oss för Kristi skull, oavsett hur vi känner. Därför har Gud också gett oss evangeliet i olika former, så att vi ska kunna tro.

Bibeln: I Bibeln finner vi evangelium på många ställen. Gud lovar:

"Jag har utplånat dina överträdelser som ett moln, dina synder som en sky. Vänd om till mig, ty jag har återlöst dig." Jes 44:22

Dopet: I dopet tvättas våra synder bort. "Stå upp och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla hans namn." Apg 22:16

Nattvarden: I nattvarden får vi Kristi kropp och blod som försäkran på våra synders förlåtelse. "Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: 'Tag och ät. Detta är min kropp.' Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: 'Drick alla av den. Ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse.'" Matt 26:26-28

Bikten: När vi bekänner våra synder så får vi höra att också dessa konkreta synder, som vi känner i vårt samvete, är förlåtna. "Och har han begått synder, skall han få förlåtelse för dem." Jak 5:15

Och vi kan alltid påminna oss om allt detta. Jag har läst i Guds ord att vi är förlåtna, i dopet har Gud sagt det specifikt till mig och i nattvarden som jag tog emot i söndags har Han bekräftat det med sin Sons sanna kropp och blod. I den allmänna syndabekännelsen i gudstjänsten har jag fått bekänna min synd allmänt och fått höra att jag är förlåten och jag kan också få bekänna specifika synder och få höra att de är förlåtna.

Gud vill att vi ska veta att vi är förlåtna. Det är därför Han säger det på inte bara ett utan många sätt och många gånger.

"Detta skriver jag till er för att ni skall veta att ni har evigt liv, ni som tror på Guds Sons namn." 1 Joh 5:13

"Mose skriver ju om den rättfärdighet som kommer av lagen: Den människa som håller lagen skall leva genom den. Men den rättfärdighet som kommer av tron säger: Fråga inte i ditt hjärta: Vem skall fara upp till himlen? - det vill säga för att hämta ner Kristus - eller: Vem skall fara ner i avgrunden? - det vill säga för att hämta upp Kristus från de döda. Vad säger den då? Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta, nämligen trons ord som vi predikar. Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst." (Rom 10:5-9)

Vi ser här skillnaden mellan rättfärdigheten genom lagen och rättfärdigheten genom tron. Den som håller lagen ska leva genom den. Det handlar om vad vi ska göra. Rättfärdigheten genom tron handlar istället om att vi inte behöver hämta ner Kristus (Guds Son har redan fötts av jungfru Maria) och inte heller hämta upp Kristus från de döda (Fadern har redan uppväckt Honom) - allt är redan färdigt. Den handlar istället just om att detta som är färdigt förkunnas för oss: "Ordet är dig nära". På samma sätt beskriver Jesus den nya födelsen. Det handlar om att Han kommer från Fadern och hängs på korset. Och så föds man på nytt, när man ser och tror detta:

"Jesus svarade: 'Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.'  Nikodemus sade: 'Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet och födas en gång till?' Jesus svarade: 'Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av Anden.' Nikodemus frågade: 'Hur kan det ske?' Jesus svarade: 'Du är Israels lärare och vet inte det. Amen, amen säger jag dig: Det vi vet talar vi, och det vi har sett vittnar vi om, och vårt vittnesbörd tar ni inte emot. Om ni inte tror när jag talar till er om det som hör jorden till, hur skall ni då kunna tro, när jag talar till er om det som hör himlen till? Ingen har stigit upp till himlen utom han som kom ner från himlen, Människosonen som är i himlen. Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.'" (Joh 3:3-16)

En gång i min ungdom hörde jag en pastor undervisa om saker jag själv inte kunde hitta i Bibeln. Han utgick från texten, men gjorde utläggningar som inte kunde styrkas utifrån texten. Och jag tänkte: "Vad bra att jag får höra det här, för det skulle jag inte kunna hitta om jag själv studerade Bibeln."

Själva tänkandet hade jag förstås redan innan. Något om att man ska göra upptäckter i Bibeln som ingen sett förut. Men just när man sätter ord på det så låter det lika dumt som det är.

Paulus skrev till korintierna: "Ty vi skriver inget annat till er än det ni läser och kan förstå." (2 Kor 1:13)

Och det jag vill betona i just detta sammanhang är inte att man kan förstå Bibeln (även om det också är viktigt), utan att "vi skriver inget annat till er än det ni läser". Det man får ut ur texten ska finnas i texten.

Japp, detta är grundläggande. Men ibland behöver man säga det ändå.

Som med så mycket annat grundläggande. För det är faktiskt svårare att hålla sig till texten än man skulle tro.

Bibeln förklarar Abrahams tro:

"Så står det skrivet: Till fader för många folk har jag satt dig, och det är han inför Gud som han trodde på, honom som gör de döda levande och kallar på det som inte är, som om det vore till. Där allt hopp var ute, trodde och hoppades han att han skulle bli fader till många folk, som det var sagt: Så talrika skall dina efterkommande bli. Han sviktade inte i tron då han tänkte på att hans egen kropp saknade livskraft - han var då omkring hundra år - och att Saras moderliv var dött. Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran. Han var övertygad om att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att hålla." (Rom 4:17-21)

Abraham hade inget hopp, om han såg till sig själv. Han hade inga förutsättningar att förverkliga Guds löfte. Men Abraham trodde ändå Gud, eftersom han litade på att Gud kan hålla det han lovat.

Detta är tron: Att lita på Gud.

Att man ser sin egen svaghet, brist, oförmåga och synd innebär att man egentligen inte kan lita på sig själv. Men det leder endast till förtvivlan. Abraham hade något mer än sin egen oförmåga. Han hade "Guds löfte". Och detta litade han på, eftersom det var just Guds löfte.

"Petrus svarade dem: 'Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar.'" (Apg 2:38-39)

Också barnen är inkluderade i löftet om syndernas förlåtelse. Och dopet är ett medel Gud använder för att förkunna och förmedla syndernas förlåtelse. Därför döper vi små barn.

"Jesus svarade: 'Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande.'" (Joh 3:5-6)

Redan när man fötts är man kött, eftersom man fötts av kött. Därför behöver man den nya födelsen, säger Jesus. För att man föds som kött. Och den nya födelsen sker genom "vatten och Ande". Därför döper vi små barn.

Jesus sa: "Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av Anden." (Joh 3:8)

Jesus talar inte här om Guds Ande, utan om den "som är född av Anden", det vill säga om varje kristen. Den kristne är på ett sådant sätt att den som inte är kristen inte kan förstå honom eller henne. Paulus beskriver samma sak i första Korintierbrevet:

"En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. Den andliga människan däremot bedömer allt, men själv kan hon inte bedömas av någon. Ty vem har lärt känna Herrens sinne, så att han kan undervisa honom? Men vi har Kristi sinne." (1 Kor 2:14-16)

Jesus säger till Nikodemus: "Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande." (Joh 3:6) Köttet är människan, som vi är efter syndafallet. Jesus säger vidare: "Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt." (v.7) Anledningen till att vi behöver födas på nytt är att vi är lika den som födde oss. Våra föräldrar var syndare.

När Jesu åhörare inte kunde ta till sig vad Han sa, förklarade Han:

"Var inte så upprörda. Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen." (Joh 6:43-44)

Man kan inte tro om inte Gud drar. Jesus förklarar senare i samma kapitel:

"Det är Anden som ger liv, köttet är inte till någon nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och liv." (Joh 6:63)

Här ser vi tre saker. Det är inte människan som gör sig själv till kristen. "Köttet är inte till någon nytta". Det är Guds Ande som ger liv. Och Anden verkar genom Guds ord.

Slutsatsen av detta är att man inte ska se in i sitt eget hjärta för att se om man har det som krävs för att tro. Man ska istället hålla sig till Guds ord, så verkar Guds Ande och man får tron. Och det är vad Gud vill:

"Ty detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen." (Joh 6:40)