Paulus skriver till församlingen i Korint:

"I vår Herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att alla vara eniga i det ni säger och inte låta stridigheter förekomma bland er, utan vara fullkomligt enade i samma uppfattning och samma mening." (1 Kor 1:10)

I de följande verserna står det om hur församlingen har delat in sig i grupper, där en del håller sig till Paulus, andra till Petrus och vissa enbart till Kristus. Men detta är orimligt, skriver Paulus:

"Är då Kristus delad? Inte korsfästes väl Paulus för er? Eller döptes ni i Paulus namn?" (1 Kor 1:13)

Nej, det är endast Kristus som blivit korsfäst för oss och vi är döpta i Jesu Kristi namn. Varför är det då fel att enbart hålla sig till Kristus, som Paulus skriver i v.12? Det är fel om det innebär att man inte lyssnar på Kristi apostlar. De har ju samma budskap som Jesus och förkunnar på Hans uppdrag. Det är då orimligt att säga att man endast lyssnar till det Jesus säger, men inte till vad Hans apostlar säger. Om man verkligen lyssnar på Jesus, så vet man att man också ska lyssna på hans sändebud, apostlarna. Den som är kristen tror inte bara på det Jesus säger i evangelierna, utan också på vad hans apostlar lär oss i breven.

Men om alla lärde samma sak, vad är då orsaken till splittring? Paulus fortsätter:

"Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft." (1 Kor 1:18)

Detta är förklaringen till att det blir splittring. Det budskap som förkunnas är en dårskap för dem som inte tror. Inte bara delar av budskapet, utan själva det centrala. "Korset är en dårskap".

"Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap." (v.23)

Judarna kunder inte förstå att Messias skulle korsfästas. Han skulle ju upprätta Guds rike och driva ut romarna som hade ockuperat det land som Gud gett dem. Att Guds rike upprättades genom att Gud sonade vår synd och upptar oss som sina barn genom att vi tar emot detta goda budskap och så börjar regera i våra hjärtan, förstod de inte. De såg problemet som ett yttre politiskt problem, inte att det stora problemet är synden i våra hjärtan.

Hedningarna kunde heller inte förstå vad för nytta en korsfäst Messias skulle göra. Korset var det grymmaste avrättningsredskapet, reserverat för slavar och upprorsmakare. Respektabla människor talade inte om det, utan det kunde användas som en svordom av prostituerade. Och hursomhelst är det fysiska något lågt eller kanske till och med ont (beroende på vilken filosofi man hade) så en fysisk man som spikats upp på ett fysiskt kors var definitivt inte Guds lösning på våra problem. Guds lösning måste vara upphöjd och himmelsk, inte fysisk, nere på jorden, ja det lägsta: på ett kors.

Också idag är korset en anstöt. "Gud straffar inte" säger människor. "Jag tror på kärlekens Gud." En straffande Gud är både en obehaglig och för många människor också en omoralisk tanke. Vi frestas att ändra budskapet. För korset handlar om att Jesus Messias tog det straff vi förtjänat:

"Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade HERREN på honom." (Jes 53:5-6)

"Straffet var lagt på honom". Detta är en anstöt för många människor. Men för oss som vet att vi förtjänat Guds vrede och straff är det goda nyheter. De bästa. Vi har frid med Gud, vilket ju syftet var med Jesu död: "Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid." Hur kan vi ha frid med Gud, vi som är syndare? För att "all vår skuld lade HERREN på honom".

Detta budskap som är vad alla kristna kommit till tro på, så att de blivit Guds barn, är obegripligt eller till och med omoraliskt för de otroende. Då är det klart att man vill tona ner det lite, eftersom man ändå bryr sig om vad andra tänker om en. Paulus skriver i 1 Kor 1:20:

"Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap?"

Och i kapitel 3 återkommer han till samma tema:

"Bedra inte er själva. Om någon bland er tycker att han är vis i den här världen, måste han bli en dåre för att bli vis. Ty den här världens visdom är dårskap inför Gud." (1 Kor 3:18-19)

Oenighet i kyrkan beror på att man inte håller sig till Guds ord. Istället tror man på något "förnuftigare" eller "visare". Församlingen i Korint hade fallit för detta. Men Paulus uppmanade dem att vara eniga i sina uppfattningar. Och det blir man om man blir enig med Guds ord. De olika apostlarna står ju inte i strid mot varandra, utan förkunnar samma sak. För "Kristus är inte delad".

---

Den oenighet som finns i kristenheten idag beror naturligtvis just på detta. Att man på ett eller annat sätt avviker från Guds ord. Vad är då botemedlet?

Svaret borde vara givet.

Jesus sa:

""Amen, amen säger jag er: Den som inte går in i fårfållan genom dörren utan tar sig in på något annat ställe, han är en tjuv och en rövare. Men den som går in genom dörren är fårens herde. För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssnar till hans röst, och han kallar på sina får och nämner dem med deras namn och för ut dem. När han har fört ut alla sina får, går han före dem, och fåren följer honom, därför att de känner igen hans röst. Men en främling följer de inte, utan flyr bort från honom, därför att de inte känner igen främlingars röst." (Joh 10:1-5)

En kristen lyssnar alltså till Guds ord. En troende "lyssnar till hans röst". Johannes förklarar samma sak i sitt första brev:

"Vi tillhör Gud. Den som känner Gud lyssnar till oss, den som inte är av Gud lyssnar inte till oss. Det är så vi känner igen sanningens Ande och villfarelsens ande." (1 Joh 4:6)

Den som känner Gud lyssnar till apostlarna.

För apostlarna talar Guds ord. Och fåren känner igen herdens röst.

Aposteln Paulus skriver till församlingen i Efesus:

"Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv." (Ef 2:20)

Apostlarna och profeterna förkunnade Guds ord. Genom Guds ord blir kyrkan byggd. Och centrum är Jesus Kristus och vad Han gjorde för oss, för 2000 år sedan. Att våra synder är sonade och att vi räknas som rättfärdiga inför Gud:

"Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. " (Rom 3:23-24)

Och just genom detta budskap uppstår tron och människor blir Guds barn:

"Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord." (Rom 10:17)

Genom Guds ord byggs sedan också de troende, kyrkan, upp.

Grunden måste därför vara Guds ord. Och centrum är Jesus Kristus, vår Frälsare.