När Paulus ska börja undervisa församlingen i Korint om de andliga gåvorna skriver han: "Därför skall ni också veta att ingen som talar genom Guds Ande säger: 'Förbannad är Jesus', och att ingen kan säga 'Jesus är Herren' annat än i kraft av den helige Ande." (1 Kor 12:3)

Man känner igen en person som har Guds Ande på bekännelsen. Det är inte på att man kan göra underverk, eller profetera, eller tala andra språk. Paulus säger senare i samma kapitel:

"Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar? Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda?" (v.29-30)

Alla har inte samma gåvor. Inte ens tungomålet, som pingstvännerna brukade lära att alla som hade Guds Ande talade. Det är inte meningen att alla ska ha samma gåvor:

"Det finns olika slags nådegåvor, men Anden är densamme." (v.4)

"Ty liksom kroppen är en och har många lemmar, men kroppens alla lemmar - och de är många - utgör en kropp, så är det också med Kristus." (v.12)

"Kroppen består ju inte av en enda lem utan av många." (v.14)

Tecknet på att man har Guds Ande är därför inte att man har den ena eller andra andliga gåvan, utan bekännelsen. Det normala är ju att det man bekänner är också vad som finns i hjärtat: "Ty vad hjärtat är fullt av, det talar munnen." (Luk 6:45)

Alla som tillhör Kristus har Kristi Ande, eller omvänt uttryckt: "Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom." (Rom 8:9) Därför utgår vi ifrån att alla som bekänner den kristna tron har Guds Ande.

Gud har gett oss sin lag i våra hjärtan och i sitt ord. Paulus skriver:

"Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem." (Rom 2:14-15)

Också utan Guds skrivna lag så känner vi människor till den. Alla människans religioner handlar om vad vi människor ska göra. Att vi ska lyda Gud, att vi ska vara hängivna, att vi ska älska varandra och göra gott - till och med de icke-religiösa ideologierna handlar om detta. Vi vet av naturen att vi borde göra det som är rätt och riktigt. Samtidigt så har vi en tendens att tona ner kraven i Guds lag och ändra på innehållet. Därför har vi också fått Guds lag i Bibeln, som en påminnelse.

Något vi däremot inte har i våra hjärtan är evangeliet. När man hör Guds lag, att vi ska älska Gud, att vi inte ska stjäla, inte mörda och inte heller vilja göra sådana saker, då förstår vi inom oss "ja, detta är rätt". Och vi förstår också, om vi jämför Guds lag med hur vi är att "sån är inte jag". Det kan vi till och med veta utan att läsa Bibeln, att såna som vi borde vara är vi inte.

När man hör evangeliet så tänker man däremot inte att "det här är vad jag misstänkte". Evangeliet är främmande för människans hjärta. För den som inte tror är evangeliet något mycket underligt och ibland också motbjudande. "Varför behövde Guds Son bli människa och dö på ett kors för att jag ska få förlåtelse?" Det finns alla möjliga invändningar mot detta. Och det är definitivt inget som man av sig själv tänker ut att så måste det ha gått till. Tänker man själv, så tänker man att man måste försöka hårdare. Inte att lösningen ligger utanför oss.

Också hos den troende finns det något som gör att man tänker att det beror på oss själva. Vårt samvete säger att vi har syndat. Det kan vi veta bara av oss själva. Men att vi är förlåtna, det kan vi inte veta. Det är något vi behöver höra utifrån. Och vi behöver få det bekräftat på många sätt. Gud vet hur svårt vi har att ta det till oss, att Han förlåtit oss för Kristi skull, oavsett hur vi känner. Därför har Gud också gett oss evangeliet i olika former, så att vi ska kunna tro.

Bibeln: I Bibeln finner vi evangelium på många ställen. Gud lovar:

"Jag har utplånat dina överträdelser som ett moln, dina synder som en sky. Vänd om till mig, ty jag har återlöst dig." Jes 44:22

Dopet: I dopet tvättas våra synder bort. "Stå upp och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla hans namn." Apg 22:16

Nattvarden: I nattvarden får vi Kristi kropp och blod som försäkran på våra synders förlåtelse. "Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: 'Tag och ät. Detta är min kropp.' Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: 'Drick alla av den. Ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse.'" Matt 26:26-28

Bikten: När vi bekänner våra synder så får vi höra att också dessa konkreta synder, som vi känner i vårt samvete, är förlåtna. "Och har han begått synder, skall han få förlåtelse för dem." Jak 5:15

Och vi kan alltid påminna oss om allt detta. Jag har läst i Guds ord att vi är förlåtna, i dopet har Gud sagt det specifikt till mig och i nattvarden som jag tog emot i söndags har Han bekräftat det med sin Sons sanna kropp och blod. I den allmänna syndabekännelsen i gudstjänsten har jag fått bekänna min synd allmänt och fått höra att jag är förlåten och jag kan också få bekänna specifika synder och få höra att de är förlåtna.

Gud vill att vi ska veta att vi är förlåtna. Det är därför Han säger det på inte bara ett utan många sätt och många gånger.

"Detta skriver jag till er för att ni skall veta att ni har evigt liv, ni som tror på Guds Sons namn." 1 Joh 5:13