Medan vi ännu var svaga dog Kristus i ogudaktigas ställe, när tiden var inne. Knappast vill någon dö för en hederlig människa - kanske vågar någon gå i döden för den som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen. Ty om vi, medan vi var Guds fiender, blev försonade med Gud genom hans Sons död, hur mycket säkrare skall vi då inte bli frälsta genom hans liv, när vi nu är försonade. (Rom 5:6-10)

Människohjärtat är svårövertalat och även om det blivit övertalat så kommer det lätt en annan röst som säger motsatsen. Paulus har visat att vi förklaras rättfärdiga genom tron, utan några egna gärningar, för att Kristus har friköpt oss. Men vi kan ändå oroa oss för hur det ska gå på den yttersta dagen. Kanske Gud ändå kommer att förkasta mig?

Gud sände sin Son för våra synder, inte för att vi skulle dömas, utan för att frälsa oss. Kristus dog "i ogudaktigas ställe". Då var vi Guds fiender. Då var vi skilda från Gud genom våra synder. Nu är våra synder sonade. Nu står vi som rättfärdiga. 

Men inte bara det, utan vi gläder oss i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har tagit emot försoningen. (v.11)

Nu gläder vi oss i Gud. Hur kan det vara annorlunda, när vi redan nu har förlåtelse och frid med Gud? Och Gud har redan visat oss vad Han också lovat: Att vi kommer att bli frikända på domens dag. Men hjärtat behöver höra det igen. Men när vi hört det igen så får vi också glädja oss.