Det var inte genom lagen som Abraham och hans efterkommande fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron utan innehåll och löftet satt ur kraft. Lagen åstadkommer ju vrede. Men där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse. (Rom 4:13-15)

Vi läste just att Abraham inte förklarades rättfärdig genom omskärelsen. Han förklarades rättfärdig innan han blev omskuren. Samma sak gäller lagen. I Galaterbrevet skriver Paulus: "Vad jag menar är detta: ett testamente som Gud själv i förväg har gett laga kraft, kan inte upphävas av lagen som gavs fyrahundratrettio år senare, så att löftet skulle sättas ur kraft. Ty om arvet beror på lagen, beror det inte på löftet. Men åt Abraham har Gud gett arvet genom ett löfte." (Gal 3:17-18)

Argumentet här i Romarbrevet är dock inte kronologiskt, att löftet gavs före lagen, utan Paulus har redan i kap 1-3 visat att lagen inte kan frälsa oss eftersom vi är syndare. "Lagen åstadkommer ju vrede." När Gud ser oss utifrån sin lag så väcker det Guds vrede. Eftersom vi inte kan hålla Guds lag så blir "löftet satt ur kraft" om laguppfyllelse är ett villkor för att vi ska få del i löftet.

Men nu har en annan rättfärdighet blivit uppenbarad, som inte beror på lagen. Kristus har friköpt oss och burit Guds vrede.

Vi kan inte bli frälsta genom lagen. Men löftet beror inte på lagen. Gud gav löftet utan några villkor. Och så ska vi ta emot det. Som ett löfte, utan några krav. Gud förlåter oss alla våra synder för Jesu skull.