Han tog emot omskärelsens tecken som bekräftelse på rättfärdigheten genom tron, och den ägde han redan som oomskuren. (Rom 4:11a)

Gud räknade Abraham som rättfärdig genom tron. Abraham litade på Guds löfte, som Gud uppfyllde genom Jesus Kristus. Så tog Abraham emot syndernas förlåtelse, den förlåtelse som kommer av att Jesus dött för världens synd på korset. Han dog både för alla synder som redan begåtts och för alla synder som skulle komma att begås.

Denna rättfärdighet, som beror på vad som skett utanför oss - eller för dem som levde före Jesus, vad som skulle komma att ske utanför oss - vill Gud bekräfta för oss. Därför gav Han Abraham omskärelsen. Omskärelsen var ett tecken på förbundet med Gud, som innebar att Gud skulle vara Abrahams Gud. "Jag skall vara din Gud och dina efterkommandes Gud." (1 Mos 17:7) 

Att Gud vill vara vår Gud, att Han vill ha oss som sina barn och förlåta oss alla våra synder, det bekräftar Han också för oss med yttre tecken. Vi har inte fått omskärelsen som tecken på detta. Men Gud har gett oss dopet och nattvarden som bekräftelse på att Gud vill vara vår Gud, att Han av nåd upptar oss som sina barn och tillräknar oss Kristi rättfärdighet och att Kristi kropp och blod har utgivits och utgjutits för just mina synder.

"Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus." (Gal 3:27)

"Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: 'Tag och ät. Detta är min kropp.' Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: 'Drick alla av den. Ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse.'"(Matt 26:26-28)

Så bekräftar också dopet och nattvarden att vi förklaras rättfärdiga genom tron, inte på grund av något i oss, utan på grund av det som redan skett i Kristi död på korset.

Gäller denna saligprisning endast de omskurna eller även de oomskurna? Vi säger ju att tron räknades Abraham till rättfärdighet. När blev den tillräknad honom? Sedan han blivit omskuren? Nej, det skedde medan han ännu var oomskuren. Han tog emot omskärelsens tecken som bekräftelse på rättfärdigheten genom tron, och den ägde han redan som oomskuren. (Rom 4:9-11a)

Abraham förklarades rättfärdig innan han var omskuren. Alltså är omskärelsen inte ett villkor för att man ska kunna förklaras rättfärdig inför Gud. Omskärelsen bekräftade istället trons rättfärdighet, som Abraham redan ägde.

Paulus har tidigare skrivit i brevet: "Den är jude som är det i sitt inre, och hjärtats omskärelse sker genom Anden och inte genom bokstaven." (Rom 2:29) Man behöver alltså inte omskära sig till det yttre och bli en medlem i det jordiska judiska folket för att vara ett Guds barn. Det handlar istället om att Guds Ande gör ett verk i ens hjärta.

Också hjärtats omskärelse, genom den helige Ande, är en bekräftelse på rättfärdigheten genom tron. Inte heller den förändring som sker i en människa när hon kommer till tro räknas till hennes rättfärdighet, utan är en följd av den tillräknade rättfärdigheten. En följd av att Gud räknar oss som rättfärdiga för Jesu skull. I Efesierbrevet skriver Paulus: "I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill." (Ef 1:13) Guds Ande i den troende beseglar och bekräftar hennes barnaskap.

Så är både den yttre omskärelsen och hjärtats omskärelse bekräftelse på rättfärdigheten genom tron. Att vår rättfärdighet är utanför oss, endast i Kristus och Hans försoning. Syndernas förlåtelse beror på att Jesus tog vårt straff för 2000 år sedan.