"Bland dem vandrade också ni en gång, då ni levde i dessa synder. Men nu skall också ni lägga bort allt detta: vrede, häftighet, ondska. Låt inte smädelser och fräckheter komma över era läppar. Ljug inte på varandra. Ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare. Här är det inte längre fråga om grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt, slav eller fri, utan Kristus är allt och i alla." (Kol 3:7-11)

Varför ska vi lägga bort de synder som vi tidigare levde i? Därför att vi inte längre tillhör olydnadens barn. Vi har klätt av den gamla människan. Det är en oundviklig följd av att man kommer till tro. Inte att man måste göra det, utan att det redan har skett. "Ni har klätt av er den gamla människan". Att komma till tro är ett Guds under. Och samme Ande som för oss till tro helgar oss också. Istället för det gamla kommer nu något nytt, "den nya människan". Det är något som har skett. Men det leder till en process, något som hela tiden sker i den troende. Den nya människan "förnyas", i nutid. "Förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare."

I denna passage fokuserar Paulus på vårt tal och det inre liv som är relaterat till det. Lägg bort det som får er att säga sådant ni inte bör säga, lägg bort vrede, häftighet och ondska. Och tala inte med smädelser och fräckheter. Att inte ljuga. Detta är något som behöver påminnas om. Vad vi säger visar vad som finns i våra hjärtan. Det visar vår synd. Även om vi har klätt av oss den gamla människan, så har vi fortfarande kvar den. Och vi behöver ständigt förlåtelse från Gud. Även om vi inte säger det onda som vi tänker, så kommer det onda impulser från den gamla människan. Också detta är synd.

Men den nya människan förnyas ständigt. Vi får ångra vår synd och tro förlåtelsen. Vi vet vårt underbara mål, att lära känna och bli lika vår Skapare. Inte så att vi blir oändliga, men så att vi blir helt igenom goda. Och det är inte något som vi själva åstadkommer. Den nya människan förnyas, passiv form - det är Gud som förnyar henne. Genom ordet och sakramenten.

Det målet har alla kristna. Oberoende av nationalitet. Oberoende av social ställning. Oberoende av om man vuxit upp i ett kristet eller icke-kristet sammanhang, om man döpts som ung eller gammal, gått i söndagsskola eller senare fått höra talas om Kristus. "Här är det inte längre fråga om grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt, slav eller fri." Nej, det är lika för alla troende. "Kristus är allt i alla." Och alla har iklätt sig den nya människan. Låt oss därför lägga bort det gamla.

"Då ni alltså har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden. Ty ni har dött och ert liv är dolt med Kristus i Gud. När Kristus träder fram, han som är vårt liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom. Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet, lidelse, lusta, och girigheten som är avgudadyrkan. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn." (Kol 3:1-6)

När man kommit till tro och förenats med Kristus så har man i en mening nått målet. Men i en annan mening så är det där allting börjar. Vad ska vi göra nu när vi kommit till tro? Ja, vad är det som har hänt?

Det syns inte ännu, men våra liv är nu med Kristus. Han som sitter på Guds högra sida, över allting. Och vi ska träda fram i härlighet tillsammans med Jesus Kristus. Därför ska vi redan nu leva på ett annat sätt. Vi ska inte göra det onda. Vi ska inte leva för sex och pengar. Att leva för pengar är avgudadyrkan, skriver Paulus. Då sätter man inte sin tillit till Gud, utan på pengarna.

"Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn", skriver Paulus. Med detta vill han ha sagt två saker. För det första är det en allvarlig varning. Lev inte så, för då drabbas ni av Guds vrede. Om man gör sig till slav under synden så bedrövar man Guds Ande och riskerar att förlora tron. Och då står man åter under Guds vrede och får själv sona för sina synder.

Men för det andra utgår Paulus från att de troende inte lever på detta sätt. Olydnadens barn gör det, men så är det inte med Guds barn. "Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er." (Rom 8:9)

Vi ska istället leva i enlighet med det som redan är verkligt och som en dag kommer att visa sig. Nu är vårt liv "dolt med Kristus". En dag kommer Kristus att träda fram i härlighet och vi kommer att uppstå. Men redan nu är vi tillsammans med Kristus, som sitter på Guds högra sida.

Låt oss därför leva värdigt och inte följa våra onda begär. Vi kommer att ha onda tankar och begär så länge vi lever på denna jord, men vårt verkliga liv har vi med Kristus, och det kommer att uppsluka allt det andra vid Jesu återkomst. Då kommer vi att förvandlas och bli lika Honom. Han som redan nu är "vårt liv".

"Och jag såg troner, och de som satt på dem fick rätt att döma. Och jag såg deras själar som hade halshuggits därför att de hade vittnat om Jesus och förkunnat Guds ord och inte hade tillbett vilddjuret och dess bild och inte tagit emot dess märke på pannan eller handen. De levde och regerade med Kristus i tusen år. Men de andra döda levde inte, förrän de tusen åren hade gått. Detta är den första uppståndelsen. Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden inte någon makt, utan de skall vara Guds och Kristi präster och regera med honom i tusen år." (Upp 20:4-6)

Vi vet av Bibelns undervisning i övrigt att Jesus kommer att komma tillbaka, de döda kommer att uppstå och så kommer domen.

"När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja dem från varandra, som en herde skiljer fåren från getterna." (Matt 25:31-32)

"Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst skall alls inte komma före de insomnade. Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå." (1 Tess 4:15-16)

Vad är då den första och den andra uppståndelsen om domen sker när Jesus kommer? Den första uppståndelsen gör att den andra döden inte har någon makt över en människa. Den första är alltså när man kommer till tro och får andligt liv. De halshuggna var ju fortfarande själar, det var inte deras (uppståndna) kroppar som Johannes såg. I Johannes evangelium talar Jesus om båda dessa uppståndelser:

"Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet. Amen, amen säger jag er: Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv. Ty liksom Fadern har liv i sig själv, så har han gett åt Sonen att ha liv i sig själv. Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson. Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom." (Joh 5:25-29)

---

Då kommer alla att höra Jesu röst och ingen kommer att kunna stanna kvar i graven. Både troende och otroende ställs inför Jesus. Därför skriver Hebreerbrevets författare: "I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan" (Heb 3:15). Utan när vi har hört Hans röst och tror så får vi instämma i Lasse Lucidors ord:

Domen fruktar jag wäl stort,
efter jag har illa gjort,
men den trösten jag ej glömmer
att min broder Jesus dömer.

Eller som Jesus själv sa: "Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet." Det är den första uppståndelsen. Den som har del i den har den andra döden ingen makt över.

"Och jag såg troner, och de som satt på dem fick rätt att döma. Och jag såg deras själar som hade halshuggits därför att de hade vittnat om Jesus och förkunnat Guds ord och inte hade tillbett vilddjuret och dess bild och inte tagit emot dess märke på pannan eller handen. De levde och regerade med Kristus i tusen år. Men de andra döda levde inte, förrän de tusen åren hade gått. Detta är den första uppståndelsen. Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden inte någon makt, utan de skall vara Guds och Kristi präster och regera med honom i tusen år." (Upp 20:4-6)

"I världen får ni lida", sa Jesus, "men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen." (Joh 16:33) Uppenbarelseboken 20 tar upp båda dessa sidor. Vi ser deras "själar som halshuggits" för sin tro. Om dessa står det att "de levde och regerade med Kristus i tusen år". Deras lidande kommer här i ett annat perspektiv. "Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår." (Rom 8:18) De hade halshuggits, men nu regerar de med Kristus i 1000 år.

Siffran 1000 är ett symboliskt tal, för fullhet x fullhet x fullhet. Johannes nämner att de halshuggna, martyrerna, regerade med Kristus, men detta är egentligen något som gäller alla troende, redan i detta liv:

"Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus." (1 Pet 2:9)

"Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus." (Ef 2:6-7)

Vi har redan nu blivit satta med Kristus i den himmelska världen, eftersom vi är förenade med Kristus genom tron, men först senare ("i kommande tider") kommer detta att visa sig, när Gud synligt uppenbarar sin rika nåd över oss. Nu är det fördolt. Vi är kungar och präster, genom tron har vi direkt tillträde till Gud, men det är inte något som är synligt.

Kontrasten mellan det synliga och osynliga blir extra stor hos martyrerna. De hade halshuggits, men regerade med Kristus. I denna världen såg de ut att ha förlorat. Men i det andliga hade de segrat.

Jesus sa: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö." (Joh 11:25-26)

---

Vi har så lätt att se till det vi ser. Men vi borde se mer till det osynliga.

"Därför att han liksom såg den Osynlige härdade han ut." (Heb 11:17)

---

Mer om Uppenbarelseboken 20:4-6 i nästa blogg.

"Men om det är med Guds Ande jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike kommit till er. Eller hur kan någon gå in i den starkes hus och plundra honom på vad han äger utan att först ha bundit den starke? Sedan kan han plundra hans hus." (Matt 12:28-29)

Guds rike hade kommit. Genom Jesu verksamhet plundrades Satan. Människor befriades från Djävulens välde, de gick från mörker till ljus, otro till tro. På liknande sätt talar Jesus sen före sin korsfästelse:

"'Nu går en dom över världen. Nu skall denna världens furste kastas ut. Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig.' Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö." (Joh 12:31-33)

Genom Jesu korsfästelse förlorade Satan sin makt. Utan Jesu död skulle vi alla vara kvar i våra synder, vi skulle vara Guds fiender och i Djävulens våld. Men nu är våra synder sonade. Genom förlåtelsen tas vi upp i Guds rike. Satan har inte längre makt över den som tror. Och grunden för detta är det som skedde på korset.

I Uppenbarelseboken beskrivs också hur Satan blir bunden och förlorar sin makt:

"Och jag såg en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen. Och han grep draken, den gamle ormen, det är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år. Sedan kastade ängeln honom i avgrunden, stängde till den och förseglade den över honom, för att han inte längre skulle bedra folken, förrän de tusen åren har nått sitt slut. Därefter skall han släppas lös för en kort tid." (Upp 20:1-3)

Uppenbarelseboken innehåller mycket symbolspråk. I denna passage omtalas t ex "en stor kedja" som används för att binda Satan. Hur blir djävulen bunden? Djävulen förlorade sin makt genom Jesu död. Och han förlorar sin makt över enskilda människor genom att evangeliet förkunnas. Den stora kedjan är en symbol för hur Djävulen binds, men vi vet att det egentligen är på andligt sätt som bindandet sker. Genom evangeliet.

Sker detta endast under 1000 år? Nej, det sker så länge evangeliet förkunnas. 10 är fullhetens tal. 10 x 10 x 10 innebär verklig fullhet, i alla dimensioner. Satans makt kommer inte att brytas för en kort tid, utan den fulla tid som Gud bestämt. Men Satan har fortfarande makt, när evangeliet inte förkunnas. När den rösten tystnar släpps Satan lös igen, om än "för en kort tid".

---

Därför är det naturligtvis viktigt att Guds ord alltid får höras, så att människor befrias ur Satans grepp och förs in i Guds rike. Alla är ju redan försonade och friköpta och behöver höra detta.

---

Mer om de 1000 åren i Uppenbarelseboken 20 i nästa blogg.

Den världsliga överheten använder andra medel än kyrkan. Den har ett annat uppdrag. Men att den har ett annat uppdrag, betyder inte att den inte också står i Guds tjänst. Paulus skriver:

"Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa." (Rom 13:4)

---

Eftersom överheten har ett annat uppdrag är kyrkan så är det fel när man säger att allt gott som sker är ett utbredande av Guds rike. Guds rike utbreds när människor kommer till tro på Kristus. Men det är ju inte det enda goda som sker, eller det enda goda man kan verka för.

Detta betyder också att vi kan ställa krav på överheten. Man kan tänka på Bibelns ord att "hela världen är i den ondes våld" (1 Joh 5:19) och så tänka att överheten inte behöver tjäna Gud. Men så är det inte. Överheten ska göra det som är rätt, verka för sanning och rättvisa.

Slutligen betyder det att vi ska uppskatta överheten. De upprätthåller ordning och vi bör be för dem, be "för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan föra ett lugnt och stilla liv på allt sätt gudfruktigt och värdigt" (1 Tim 2:2).

Jesus sa, när Han stod inför Pontius Pilatus:

"Mitt rike är inte av den här världen. Om mitt rike vore av den här världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen." (Joh 18:36)

Pilatus sade: "Du är alltså en konung?" Jesus svarade: "Du säger själv att jag är en konung. Ja, för att vittna om sanningen är jag född, och därför har jag kommit till världen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst." (Joh 18:37)

Kristi rike är inte ett jordiskt rike. Det handlar inte om jordisk makt, som man får genom jordiska vapen. Det är ett rike som handlar om sanningen. Det utbreds genom evangelium, som Jesus säger när Han sänder ut sina lärjungar:

"Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er." (Matt 28:18b-20a)

Eller, som Seth Erlandsson översätter mer ordagrant:

”Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar genom att döpa dem (grundtexten har particip) i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och genom att lära dem (grundtexten har particip) att hålla allt vad jag har befallt er”

Människor görs till lärjungar genom att de döps i den Treenige Gudens namn och genom att de får höra Guds ord, genom evangelium i ord och sakrament. Kristus har fått all makt. Han är konung. Och genom sanningen utbreds Hans rike. Sanningen om Kristus, vem Han är och vad Han gjort. Där heter svärdet "Guds ord":

"Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt. Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar och sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger. Tag dessutom trons sköld. Med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord." (Ef 6:11-17)

---

Kyrka och stat ska därför vara åtskilda. Den världsliga överheten använder fysiska vapen (Rom 13). Och så måste det vara. Den världsliga överheten har sin uppgift från Gud. Den ska bevara jordisk fred. Men Kristi rike ger andlig frid. Fred med Gud.

Jesus sa:

"Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium!" (Mark 1:15)

Jesus kom med Guds rike. Och genom tron på evangelium blir man medlem i Guds rike. Paulus skriver:

"Ty Guds rike består inte i mat och dryck utan i rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande." (Rom 14:17)

Guds Ande regerar i den kristne. Guds rike är där Gud råder. Guds rike är här och nu, Gud regerar i alla troende. Det berättas om några "tänkte sig att Guds rike genast skulle träda fram på ett synligt sätt" (Luk 19:11). Men det kommer inte synligt förrän vid Jesu återkomst. Då kommer det att visa sig i sin härlighet. Därför kan Jesus tala om Guds rike som något framtida:

"Jag skall inte dricka av det som vinstocken ger, förrän den dag då jag dricker det nytt i Guds rike." (Mark 14:25)

Guds rike är både något här och nu och som ska komma.

---

Före Jesu återkomst får de troende lida. Guds rike är fördolt. Vi värderar ofta mer det vi ser. Men det finns inget större än att ha syndernas förlåtelse och Guds Ande i sitt hjärta.