Jag citerade tidigare Rosenius kommentar om hur Paulus i Rom 9 citerar Hosea (se detta inlägg). Här i kapitel 10 uppstår en liknande fråga, hur citatet från Psaltaren är menat.

"Men nu frågar jag: Har de kanske inte hört? Jo, mer än så: Deras röst har gått ut över hela jorden och deras ord till världens ändar." (Rom 10:18, citerar Ps 19:5)

Läser man bara sammanhanget i Romarbrevet ser det ut som att poängen är att evangeliet inte bara att nått Israel, utan till hela världen. Detta stämmer också med vad Paulus några år senare skriver i Kolosserbrevet: "Om detta hopp har ni redan hört i det sanna budskapet, det evangelium som har kommit till er och finns i hela världen och växer och bär frukt." (Kol 1:5b-6a)

Läser man däremot sammanhanget i Psalm 19 så handlar versen inte om evangeliet, utan om den allmänna uppenbarelsen, att Gud finns:

1 För sångmästaren,en psalm av David.
2 Himlarna vittnar om Guds härlighet,
himlavalvet förkunnar hans händers verk.
3 Den ena dagen talar om det för den andra,
den ena natten kungör det för den andra,
4 utan tal och utan ord, deras röst hörs inte.
5 De når ut över hela jorden, deras ord når till världens ände.
Åt solen har han gjort en hydda i dem,
6 den är som en brudgum som går ut ur sin kammare,
den gläder sig som en hjälte att löpa sin bana.
7 Den går upp vid himlens ena ende
och går sin kretsgång till den andra.
Ingenting undgår dess hetta.

V.1-7 i Psalm 19 handlar om hur himlarna vittnar om Guds härlighet och skapelsen om Skaparen. Detta är samma sak som Paulus talat om i början av Romarbrevet (1:19-20), att alla människor kan se att Gud finns. Men det är inte evangelium. Först i v.8 i Psalm 19 börjar David skriva om den särskilda uppenbarelsen som Gud har gett:

8 HERRENS undervisning är fullkomlig,
den ger själen nytt liv. HERRENS vittnesbörd är sant,
det gör enkla människor visa.
9 HERRENS befallningar är rätta, de ger glädje åt hjärtat.
Hans bud är klart, det upplyser ögonen.
10 HERRENS fruktan är ren, den består i evighet.
HERRENS domslut är sanna, de är alla rättfärdiga.
11 De är dyrbarare än guld, än mängder av fint guld.
De är sötare än honung, än renaste honung.
12 Genom dem blir din tjänare varnad,
den som följer dem får stor lön.

V.8-12 handlar alltså om den särskilda uppenbarelse som Gud har gett till Israel. Och sista delen av psalmen (v.13-15) handlar om att vi som syndare behöver Guds förlåtelse och en bön om att få leva i enlighet med Guds vilja.

Det kan nu tyckas underligt att Paulus citerar från v.5 i psalmen, som handlar om den allmänna uppenbarelsen, när han talar om evangelium som ju hör till den särskilda uppenbarelsen som kommer några verser senare.

Det är dock möjligt att Paulus har hela sammanhanget i åtanke. Man hänvisade ju inte till kapitel och vers under denna tid (det systemet kom senare), utan man hänvisade till innehållet eller citerade en del av texten när man skulle ange var något stod. Som när Jesus hänvisar till 2 Mos 3 genom att säga "har ni då inte i Moses bok läst stället om törnbusken" (Mark 12:26).

Om man då ser till hela sammanhanget i Ps 19 så har Gud gett både sin allmänna uppenbarelse som alla människor kan se och också en särskild uppenbarelse, till Israel. Paulus "mer än så" i Rom 10:18 kan alltså syfta på att judarna var de första som fick den särskilda uppenbarelsen. Ser man till sammanhanget i Rom 10 så kan det istället syfta på att evangeliet inte enbart gått till judarna, utan till hela världen. Orden "mer än så" betonar då att om till och med hedningarna har fått evangelium, så har också judarna fått det.

Det finns ingen motsättning mellan dessa båda tolkningar, utan Paulus kan ha båda sakerna i tankarna. Evangelium skulle frälsa "juden först, men också greken" (Rom 1:16), så att evangelum "först" måste predikas för judarna (Apg 13:46). Som Jesus sa: "omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem" (Luk 24:47). Nu när evangeliet nått alla folk, då hade det definitivt nått judarna. Det kom ju först till dem.

"Men nu frågar jag: Har de kanske inte hört? Jo, mer än så: Deras röst har gått ut över hela jorden och deras ord till världens ändar."

Om det nu är så enkelt, att människor kommer till tro när evangeliet hörs, varför har då så många av Israel inte kommit till tro?

Men nu frågar jag: Har de kanske inte hört? Jo, mer än så: Deras röst har gått ut över hela jorden och deras ord till världens ändar. (Rom 10:18)

Visst hade evangeliet nått judarna. Hur än citatet från Psaltaren ska tolkas så är poängen att problemet inte var att judarna inte fått Guds ord.

Men varför var det då så många som inte trodde? Var budskapet för svårt för dem att förstå?

Jag frågar också: Har Israel kanske inte förstått? Först säger Mose: Jag skall väcka er avund mot ett folk som inte är ett folk, mot ett folk utan förstånd skall jag väcka er vrede. Och Jesaja går så långt att han säger: Jag lät mig finnas av dem som inte sökte mig, jag uppenbarade mig för dem som inte frågade efter mig. (v.19-20)

Budskapet var så enkelt att förstå att "ett folk utan förstånd" kunde förstå det. Inte heller krävde det att man sökte Gud, utan Gud har låtit sig "finnas av dem som inte sökte mig" och uppenbarat sig för "dem som inte frågade efter mig".

Vad var då problemet?

Men om Israel säger han: Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett olydigt och trotsigt folk. (v.21)

Tron kommer av att man hör evangelium. Det beror inte på människans sökande, förstånd eller något annat hos människan. Men otron beror på människans ovilja och olydnad. Denna paradox förklarar varför vissa men inte andra kommer till tro. Tron beror på Gud, otron på människan.

Jesu ord förklarar på samma sätt:

"Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte." (Matt 23:37)