Om förstlingsbrödet är heligt, är degen helig. Och om roten är helig, är grenarna heliga. Men om nu några av grenarna har brutits bort och du, som är ett vilt olivträd, har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets feta rot, då skall du inte förhäva dig över grenarna. Men om du förhäver dig skall du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig. (Rom 11:16-18)

Här vänder Paulus perspektivet till hur det ska vara. Det är inte hedningarna som är Guds egendomsfolk, som genom historien tagit emot Guds ord, haft tempeltjänsten eller som Guds Son till sin mänskliga natur har kommit från. Nej, det var judarna som var utvalda av Gud. Och meningen var inte bara att de skulle förvalta den yttre institutionen med tempeltjänst och vidareförmedla Guds ord, utan att de också själva skulle ta till sig evangelium: Det offer som tempeltjänsten pekade fram mot och lyssna till det evangelium som Mose och profeterna förkunnat i förväg.

Paulus kallar här Israel för "det äkta olivträdet". Många grenar i detta träd har brutits bort. Men det förändrar inte utgångspunkten. Israel är det äkta olivträdet, hedningarna ett vilt olivträd.

När nu hedningarna har ympats in i det äkta olivträdets feta rot och många judar har brutits bort, så är det fortfarande samma rot. Som Jesus förklarar för den samaritiska kvinnan: "Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna." (Joh 4:22)