Bröder, jag vill att ni skall känna till denna hemlighet, för att ni inte skall ha för höga tankar om er själva: förstockelse har kommit över en del av Israel och så skall det förbli, till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. Och det är så hela Israel skall bli frälst (Rom 11:25-26a).

Paulus beskriver här hur hela Israel ska bli frälst: Genom att en del av Israel är förstockat samtidigt som hedningar kommer till tro. Hur leder detta till att hela Israel blir frälst? Paulus har tidigare förklarat att hedningarnas tro kan väcka judarnas avund (Rom 11:11, 13-14) - och så kan judar också bli nyfikna, lyssna och komma till tro. På detta sätt uppfylls alltså Guds löften om Israels frälsning.

Vi ska i följande bloggar se närmare på vad det innebär.

Bröder, jag vill att ni skall känna till denna hemlighet, för att ni inte skall ha för höga tankar om er själva: förstockelse har kommit över en del av Israel och så skall det förbli, till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. (Rom 11:25)

Paulus skriver på ett annat ställe: "Är vårt evangelium dolt, så är det dolt för dem som går förlorade." (2 Kor 4:3) Att vi tror evangelium är endast Guds nåd. Paulus har förklarat detta i det nionde kapitlet:

Han säger till Mose: Jag vill vara barmhärtig mot den som jag är barmhärtig mot, och jag vill förbarma mig över den som jag förbarmar mig över. Alltså beror det inte på någon människas vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet. Skriften säger ju till farao: Just därför lät jag dig träda fram, att jag på dig skulle visa min makt och att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden. Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och vem han vill förhärdar han. (Rom 9:15-18)

Detta är alltså förklaringen till att en del av Israel inte tror. Förstockelse har kommit över dem. Då ska vi inte ha höga tankar om oss själva, eftersom vi också varit döda i våra synder och förtjänat Guds vrede men ändå fått nåden och förts till tro och Gud har gett oss liv i våra hjärtan och fött oss på nytt. Tänk nu inte att det var för att du var så klok, utan vi människor är av naturen lika kloka och dåraktiga. Nej, Gud förhärdar och för till tro, enligt sin vilja.

Så kan vi med bävan se var vi skulle vara, om inte Gud av sin kärlek gett oss tron. Och vi får be för de otroende. För även om Gud också förhärdar, som straff för människans synd och otro, så vill Gud att alla människor ska bli frälsta.

Nu invänder du kanske att grenarna bröts bort för att du skulle ympas in. Du har rätt, för sin otros skull bröts de bort, men du står kvar genom tron. Var inte högmodig utan lev i fruktan. (Rom 11:19-20)

Även om frälsningen kommer från judarna, så har många judar avfallit, medan många hedningar kommit till tro. Det vill säga, många judar har brutits bort från sitt olivträd, medan många hedningar istället inympats i samma träd. Betyder inte det något? Jo, svarar Paulus, de bröts helt riktigt bort för sin otro. Och du är inympad och står kvar genom tron. Men av detta ska man inte dra slutsatsen att vi hednakristna ska se ner på de otroende judarna och tänka att det är något självklart att vi är de troende och har del i trädet och de är otroende och förkastade.

Nej, var "inte högmodig utan lev i fruktan". "Ty om Gud inte skonade de naturliga grenarna skall han inte heller skona dig." (v.21) Vi ska här istället tänka både på Guds godhet och på Guds stränghet, så att vi har rätt perspektiv:

Se här Guds godhet och stränghet: hans stränghet mot dem som föll, hans godhet mot dig, om du blir kvar i hans godhet, annars blir också du borthuggen. (v.22)

Att Gud bröt bort de äkta grenarna på grund av deras otro ska inte göra oss högmodiga, utan istället få oss att besinna allvaret och faran med otron. Och Paulus fortsätter också med det omvända:

Men även de andra kommer att bli inympade, om de inte blir kvar i sin otro. Gud har ju makt att ympa in dem igen. Ty om du har blivit borthuggen från det vilda olivträd som du av naturen tillhörde, och mot naturen har inympats på ett äkta olivträd, hur mycket lättare kommer då inte dessa naturliga grenar att ympas in på sitt eget olivträd. (v.23-24)

Om vi kunnat bli inympade, hur mycket lättare ska då inte de äkta grenarna ympas tillbaka i sitt träd? Så får vi rätt perspektiv. Var inte högmodig, utan lev i fruktan. Och se inte ner på de otroende judarna, utan tänk på att om Gud kunde föra dig till tro och ympa in dig som en främmande gren i det äkta olivträdet, hur mycket lättare då inte med judarna som från början hörde till trädet?