Jesus befallde sina lärjungar att döpa "i Faderns och Sonens och den helige Andes namn" (Matt 28:19). I dopet sätter Gud sitt namn på oss. Från att ha tillhört synden tillhör vi nu Gud.

Vi "har blivit döpta till Kristus Jesus" (Rom 6:3) för att "leva det nya livet" (v.4). Vi är inte längre "slavar under synden" (v.6), utan "lever för Gud i Kristus Jesus" (v.10).

Dopet, när Gud sätter sitt namn på oss, betyder två saker:

Dina synder är förlåtna.

Ingen synd äger dig. 

Hur har vi dött från synden? Paulus fortsätter:

Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans. (Rom 6:3-5) 

Vi har dött från synden genom att förenas med Kristus. Och vi har förenats med Kristus i dopet. Detta är en verklig förening och inte endast bildspråk. Jesus säger: "Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom." (Joh 14:23) Jesus har genom ordet kommit till den troende. Och ordet är ju det som verkar i dopet: "Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den, för att helga den, sedan han renat den genom vattnets bad, i kraft av ordet." (Ef 5:25-26) Ordet förenar med Kristus, eftersom det skänker tro. Ordet i dopet förenar med Kristus. 

Vi har dött med Kristus, för att leva med Honom. Detta innebär två förändringar. För det första:

Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. Ty den som är död är friad från synd. (v.6-7)

Tidigare, innan vi trodde, så hade vi endast den gamla människan. Nu har den gamla människan blivit korsfäst med Kristus. Detta är vad Paulus sagt från början av kapitlet: Vi har dött från synden. Men det betyder för det andra:

Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också skall leva med honom. (v.8)

Vi har fått ett nytt liv med Kristus. På ett annat ställe står det: "Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit." (2 Kor 5:17) När det gamla är förbi, så innebär det inte bara ett slut. Det innebär också en början. Vi är ju förenade med Kristus.

Vi vet att Kristus aldrig mer dör, sedan han blivit uppväckt från de döda. Döden har inte längre någon makt över honom. Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men det liv han lever, det lever han för Gud. (v.9-10)

Också Kristus dog från synden. Det kan tyckas underligt, men om vi tänker på varför Jesus dog så finns det ingen som kan dö just från synden mer påtagligt än Jesus Kristus. "Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud." (2 Kor 5:21) All världens synd var lagd på Jesus Kristus. Och så dog Han.

Sedan Kristus blivit uppväckt dör Han aldrig mer. Han lever för Gud. 

Så skall också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus. (v.11)