Dock är det inte med nåden som med syndafallet. (Rom 5:15a) 

När Paulus nu ska visa hur Adam är en förebild för "den som skulle komma" (v.14), så måste han ändå framhålla en viktig olikhet. Att Adam syndade och Jesus Kristus var rättfärdig, den olikheten är uppenbar. Men det finns också en olikhet i själva likheten. Likheten är att en endas handlande har lett till en dom över alla människor:

"Ty om de många har dött genom en endas fall, så har ännu mycket mer Guds nåd och gåva överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd. Inte heller kom gåvan som följd av en endas synd. Domen kom genom en enda och drog med sig fördömelse. Den fria gåvan däremot kom efter mångas överträdelser och ledde till ett frikännande." (Rom 5:15b-16)

Om det skulle vara en exakt likhet så skulle Adam ha syndat och Kristus varit rättfärdig och så hade Kristus försonat Adams synd. Och det har ju skett. Men inte bara det. Adam har syndat och vi alla har syndat. Kristus har sonat alla dessa synder. "Den fria gåvan däremot kom efter mångas överträdelser och ledde till ett frikännande."

Så är också Kristi nåd större än fördömelsedomen i Adam. Nåden tar oss från döden till livet. Kristi makt är starkare än dödens herravälde. Och livet som ges är så mycket mer än den död vi levde i: 

Ty om en endas fall gjorde att döden fick herravälde genom denne ende, hur mycket mer skall då inte de som mottar den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva regera i liv genom denne ende, Jesus Kristus. (v.17)