Ty i hoppet är vi frälsta, men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på något som han redan ser? (Rom 8:24)

Om man talar om förlåtelsen, så är vi frälsta redan nu. Men om man talar om den fulla befrielsen, kroppens förvandling och frihet från synden, att alltid vara inför Guds ansikte i härligheten, då ser vi det ännu inte. Då ser vi det bara i hoppet. Vi ser det inte här och nu. Tvärtom kommer Paulus snart att räkna upp många svårigheter och lidanden som finns i det kristna livet och tidigare har han ju skrivit om syndens plåga, att synden alltid är hos oss. Vi ser befrielsen i hoppet. Vi ser den inte med våra jordiska ögon. Inte än.

Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt. Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord, och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden ber för de heliga så som Gud vill. (Rom 8:25-27)

Så hjälper oss Anden i hoppet. Anden ger oss tro, så att vi litar på Kristus. Och Anden styrker oss i hoppet, så att vi väntar uthålligt på förvandlingen.