Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår onda natur, så att vi skall leva efter köttet. Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva. (Rom 8:12-13)

Paulus har precis framställt det som att det är självklart att man som kristen lever efter Anden. Nu påminner han ändå om att vi inte ska leva efter köttet och varnar för avfall.

Båda dessa sidor måste vara med. Kristi Ande i den troende är starkare än köttet och som kristen domineras man inte av sin onda natur. Men vi har kvar den gamla människan, som ständigt strider mot Anden med ovilja att göra det goda och en vilja att göra det onda. Ja, med "fiendskap mot Gud" (v.7).

Vi noterar här att Paulus inte skriver att om ni gör det goda så bevaras ni, utan att om ni dödar de onda gärningarna så ska ni leva. Genom onda gärningar bedrövar man Guds Ande och driver ut tron. Men goda gärningar bevarar inte tron. Goda gärningar är en frukt av tron. 

Samtidigt har vi skyldigheter. Vi tillhör ju Kristus. "Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom." Men vi som har Kristi Ande tillhör Kristus. Då ska vi också leva efter Anden. Det är också vad den nya människan vill. 

Att leva efter Anden handlar inte om att vi bara vill det goda, utan om att köttet alltid finns hos oss, men att Guds Ande råder. Först i härligheten blir vi fria från våra onda begär, vår ovilja och får en fullkomlig kärlek till Gud och till medmänniskan. Nu är den nya människan endast en påbörjad verklighet. Nu är det en kamp.