Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår. Ty skapelsen väntar ivrigt på att Guds barn skall uppenbaras. Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om att också skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet. Vi vet att hela skapelsen ännu samfällt suckar och våndas. Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt, också vi suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning. (Rom 8:18-23)

Inte bara vi längtar efter att vi ska förvandlas och bli lika Kristus. Också skapelsen gör det. Skapelsen "väntar ivrigt på att Guds barn skall uppenbaras". Det kan man nästan se själv när man är ute och går så här på hösten. Skapelsen har blivit lagd under förgängelsen. Vi ser hur den bryts ner nu, för att sen på våren slå ut igen. Men det är inte våren skapelsen längtar efter, utan en total förvandling. Skapelsen kommer att förvandlas när Guds barn förvandlas.

Vi längtar efter att vi ska förvandlas. Skapelsen väntar.

Och Anden inom oss suckar och väntar på vår förvandling.

Därför kan Paulus skriva: "Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår." Det är något värt att längta efter. Som väger upp allt vi är med om och kan vara med om i detta liv. 

Men vi glömmer bort det ibland. Vi kan glömma det ganska lätt. 

Men Anden i oss suckar och längtar. Och Guds ord får påminna oss. Så vi kan stämma in i Andens suckar. Vår kropp kommer att förvandlas. Vi kommer att bli syndfria och förhärligade. Som vår frälsare Jesus Kristus, som friköpt oss.