Mose skriver ju om den rättfärdighet som kommer av lagen: Den människa som håller lagen skall leva genom den. Men den rättfärdighet som kommer av tron säger: Fråga inte i ditt hjärta: Vem skall fara upp till himlen? - det vill säga för att hämta ner Kristus - eller: Vem skall fara ner i avgrunden? - det vill säga för att hämta upp Kristus från de döda. Vad säger den då? Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta, nämligen trons ord som vi predikar. (Rom 10:5-8)

Paulus förklarar här skillnaden mellan en människas "egen" rättfärdighet (v.3) och "rättfärdigheten från Gud" (v.3). Den rättfärdighet som kommer av lagen, eller människans egen rättfärdighet, är beroende av vad vi gör: "Den människa som håller lagen skall leva genom den."

Rättfärdigheten genom tron är annorlunda. Det finns inget vi behöver göra. Vi behöver inte "hämta ner Kristus". Han har ju redan kommit. Vi behöver heller inte uppväcka Kristus från de döda. Han har ju redan uppstått. Vad behöver vi då? "Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta." Vi behöver höra budskapet om det som redan har skett. Och detta budskap har nu kommit till oss.

Kontrasten är fullständig. Kristi färdiga verk predikas för oss. Det finns inget kvar att göra. Bara att höra: "Det är fullbordat." Detta står mot den egna rättfärdigheten: Vi får också där höra, men inte vad Kristus har gjort, utan vad vi själva ska göra. För att uttrycka det med andra ord: Skillnaden handlar om skillnaden mellan oss och Kristus. Lagen säger vad vi ska göra, evangeliet säger vad Kristus har gjort. Denna utläggning som Paulus gör kunde knappast komma på ett lämpligare ställe än efter att han just skrivit att Kristus är lagens slut (Rom 10:4): Han har uppfyllt lagen i vårt ställe. Detta är evangelium.