Vad skall vi då säga? Jo, att hedningarna, som inte strävade efter rättfärdighet, vann rättfärdigheten, den rättfärdighet som kommer av tro. Israel däremot, som strävade efter att uppfylla den lag som ger rättfärdighet, har inte nått fram till den lagen. Varför? Därför att de inte sökte rättfärdigheten av tro, utan tänkte sig kunna vinna rättfärdigheten genom gärningar. De har snubblat på stötestenen, så som det står skrivet: Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa till fall. Men den som tror på honom skall inte stå där med skam. (Rom 9:30-33)

Tidigare har Paulus skrivit om hur det går ihop med utkorelsen att det är så många judar som inte blivit frälsta, nu när löftena är uppfyllda. I Rom 9:1-29 visar Paulus att det är helt i linje med hur utkorelsen läggs fram i GT. Gud har aldrig frälst på grund av människans egen förtjänst eller ursprung och vi har inget i oss själva vi kan hänvisa till för vår frälsning. Inte ens en sådan sak som vårt släktskap, som ju inte är något vi själva kunnat åstadkomma. Utkorelsen gäller inte köttet utan tron, det vill säga det är inte de som är av den viss släkt som blir frälsta utan det är de troende. 

Här visar Paulus att det också stämmer med rättfärdigheten genom tron. Också detta är ju något som GT lär och rättfärdigheten genom tron går inte ihop med rättfärdighet genom lagen. 

Därav uppkommer det paradoxala att hedningar som inte strävat alls efter rättfärdighet har vunnit rättfärdigheten genom tron, medan judar som strävat för att nå rättfärdigheten genom lagen inte nått fram till rättfärdighet.

Det kan se underligt ut, men det stämmer med vad som står om rättfärdigheten genom tron. Och därmed är det också utsagt i GT. Klippan, Kristus, blir till fall för alla som inte tror på Honom, men för dem som tror blir Han till frälsning. Och de som söker vinna rättfärdigheten genom sina egna gärningar, de tror inte på frälsningens Klippa.

---

Fotnot: "Utkorelsen gäller inte köttet utan tron, det vill säga det är inte de som är av den viss släkt som blir frälsta utan det är de troende." Denna mening kan behöva förklaras. Det har ibland lärts att Gud har utkorat människor utifrån att Han förutsett att de kommer att bli troende. Utkorelsen skulle alltså vara beroende av att människan kommer till tro. Bibeln lär det motsatta, att tron är beroende av att man är utkorad. Lukas skriver i Apostlagärningarna om hedningar som kommer till tro: "När hedningarna hörde detta, blev de glada och prisade Herrens ord, och de kom till tro, så många som var bestämda till evigt liv." (Apg 13:48)

Luther lär ha sagt att Bibeln delades in i kapitel av en munk som satt på en vagn som skumpade medan munken drog streck mellan de olika kapitlen. Ett tydligt exempel är "Jesaja 53" som är en klar enhet, men där enheten börjar redan i slutet av kapitel 52. 

Här är ett annat exempel. Efter att Paulus skriver om Israel och utkorelsen kommer han nu in på ämnet som Israel och rättfärdigheten genom tron (9:30-10:21). Kanske har kapitelindeldningen här påverkats av att 10:1 börjar på liknande sätt som kapiteln 9:

"Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte. Mitt samvete betygar det också i den helige Ande, ty jag har stor sorg och ständig vånda i mitt hjärta. Jag skulle önska att jag själv vore fördömd och skild från Kristus i mina bröders ställe - mina landsmän efter härstamning." (9:1-3)

"Bröder, mitt hjärtas önskan och min bön till Gud för dem är att de skall bli frälsta." (10:1) 

Att det handlar om en övergång redan i 9:30 är dock tydligt:

"Vad skall vi då säga? Jo, att hedningarna, som inte strävade efter rättfärdighet, vann rättfärdigheten, den rättfärdighet som kommer av tro."

"Vad ska vi då säga?" markerar ofta en övergång (jfr 4:1, 6:1, men å andra sidan 3:5, 7:7. 8:31 och 9:14 där det inte markerar övergång). Det tydliga är här att ämnet "rättfärdighet som kommer av tro" är något som fortsätter från denna vers till slutet av kap 10.

Mer om Israel och rättfärdigheten genom tron i de följande blogginläggen.