Vad skall vi då säga? Jo, att hedningarna, som inte strävade efter rättfärdighet, vann rättfärdigheten, den rättfärdighet som kommer av tro. Israel däremot, som strävade efter att uppfylla den lag som ger rättfärdighet, har inte nått fram till den lagen. (Rom 9:30-31)

Det sägs ibland att det enda vi ska göra för att bli frälsta är att låta bli att kämpa, låta bli att sträva och bara låta Gud göra sitt verk. Vi kan ju t ex se att hedningarna som inte strävade, de "vann rättfärdigheten" genom tron, medan judarna som strävade inte nådde fram.

Detta paradoxala förhållande håller Paulus fram här i avsnittet när det gäller rättfärdigheten genom tron. Judarnas strävande går emot rättfärdigheten genom tron och därför är det inte alls underligt att de strävat men ändå inte nått fram: "Varför? Därför att de inte sökte rättfärdigheten av tro, utan tänkte sig kunna vinna rättfärdigheten genom gärningar." (v.32a)

Att människor som inte strävar efter rättfärdighet också går förlorade tas inte upp här, men på många andra ställen i Bibeln. Tidigare i Romarbrevet sammanfattade Paulus människans situation:

"Hur är det då? Har vi något företräde? Nej, inte alls! Vi har ju redan anklagat både judar och greker för att alla vara under syndens välde." (Rom 3:9) Det betydde att alla stod under Guds vrede (1:18) och därför behövde den frälsning som uppenbaras i evangeliet (1:17; 3:21ff). Men alla hade inte tagit emot denna frälsning.

[Och i Filipperbrevets tredje kapitel skriver Paulus och varnar både för lagiskhet (v.1ff) och för laglöshet (v.18f), det vill säga både strävande att vinna rättfärdighet genom lagen och ett liv där man inte bryr sig om Guds lag. Båda leder till fördärvet. Det som uttryckligen nämns är att de som "bara tänker på det jordiska" de "får sitt slut i fördärvet" (v.19).]

Å andra sidan lär Paulus också att den som strävar ändå kan bli frälst. Det kommer fram med hans eget exempel:

"Ni har ju hört hur jag tidigare uppträdde som jude, hur jag ytterst våldsamt förföljde Guds församling och försökte utrota den, och hur jag gick längre i judendom än många jämnåriga i mitt folk. Mer fanatiskt än de ivrade jag för mina fäders stadgar. Men han som utvalde mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd, beslöt att uppenbara sin Son i mig, för att jag skulle predika evangelium om honom bland hedningarna." (Gal 1:13-16a)

Att det inte beror på människans avstående från strävan framgår också av vad Paulus skrivit tidigare i Romarbrevets nionde kapitel: "Alltså beror det inte på någon människas vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet." (v.16) Om det inte beror på människans vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet, så är slutsatsen inte att det beror på att människan istället avstår från att sträva. Motsättningen är mellan Gud och människa, inte mellan olika inställningar hos människor. Det beror på Gud, inte på människans inställning, kamp eller avsaknad av kamp.

Det som Paulus här framhåller är därför paradoxalt. Judarna har strävat efter att hålla lagen. Att de inte når fram till rättfärdigheten genom tron är inte underligt, eftersom de inte förstår lagen rätt (vilket kap 10 förklarar ytterligare). Att hedningarna vinner denna rättfärdighet är däremot underligt. Judar och hedningar har samma skuld. Vad Paulus här framhåller är att den förtjänst som judarna kan vilja peka på, det är egentligen ingen förtjänst utan något GT fördömer: 

"De har snubblat på stötestenen, så som det står skrivet: Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa till fall. Men den som tror på honom skall inte stå där med skam." (v.32b-33)

Det bemöter invändningen att "Guds ord skulle ha blivit om intet" (9:6) utifrån ett nytt perspektiv, men det förklarar inte det paradoxala med att hedningar kommit till tro, trots att de har samma skuld som judar som inte kommit till tro.

Mer om stötestenen i nästa inlägg.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det finns förstås ett undantag när det gäller lydnaden mot överheten. Om överheten befaller något som strider mot Guds Ord, då ska vi inte följa det. Vi kan se exempel på det på flera ställen i Bibeln.   I 2 Mos 1 står det om hur farao befallde b...

Från Rom 12:1 skriver Paulus mer konkret hur vi ska leva det kristna livet. Först skriver han om församlingen och relationen mellan de olika lemmarna i kroppen, att "var för sig är vi varandras lemmar" (v.5). Sedan skriver han om relationen också til...

"Hämnas inte, mina älskade, utan ge rum för Guds vrede. Det står ju skrivet: 'Min är hämnden, jag ska utkräva den,' säger Herren. Men 'om din fiende är hungrig, så ge honom att äta. Om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödan...

"Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er." (Rom 12:18)   Det finns två sidor av detta. Å ena sidan är det inte alltid möjligt att hålla fred med människor. Om de begär att vi ska kompromissa med något som vi inte får ...

"Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte. Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter. Var eniga med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det enkla. Var inte självkloka. Löna inte ont med ont. Tänk på d...