Alla bibelöversättningar har sina sidor. Översättaren kan inte få med allt. Antingen anpassar man uttryckssätten till det språk man översätter till och hamnar då längre från grundtextens uttryckssätt, eller så översätter man mer ordagrant och då blir det inte god svenska. Enda sättet att få allt bevarat -innehåll, språkbruk, uttryckssätt och flyt i språket - är att läsa på grundspråken. Men översättningar är till för att alla inte ska behöva lära sig grundspråken. Och då blir det kompromisser.

Dock finns det bättre och sämre översättningar. En översättning ska vara trogen textens innehåll; samma betydelse ska förmedlas. En översättning som ändrar betydelsen förfelar sitt syfte. Och ändrar översättningen betydelsen medvetet, så kan det bli tendentiöst i hela texten.

Ett exempel på en medveten förändring i en översättning är NT-81:s översättning av Rom 7:21. NT-81 översätter:

"Jag har alltså upptäckt att eftersom det onda finns hos mig så är lagen något gott för mig som vill göra det goda"

I fotnoten till texten skriver man:

7:21 så är lagen något gott för mig  Orden "något gott" saknas i de bevarade handskrifterna (se läsart*) och är ett försök att återställa den ursprungliga meningen. Utan detta tillägg skulle versen lyda: "Jag har alltså upptäckt lagen för mig som vill göra det goda, ty det onda finns hos mig."

Bo Giertz översätter nästan ordagrant på det sätt som NT-81 menar skulle vara omöjligt: "Alltså finner jag den lagen hos mig som vill göra det goda, att det onda alltid finns hos mig."

Likaså skriver Seth Erlandsson i sin text om "Ändringar till NT-81":

7:21 »Jag har alltså upptäckt att eftersom det onda finns hos mig, så är lagen något gott för mig som vill göra det goda.» 

Ändra till: Jag har alltså upptäckt hos mig som vill göra det goda den lagen att det onda finns hos mig.

Varför gör då NT-81 denna ändring? Ser man på sammanhanget i Rom 7 blir det hela ännu underligare. Skulle Paulus här säga att han får hjälp av lagen att förverkliga det goda han vill? Paulus har i början av kapitlet skrivit:

"Så har också ni, mina bröder, genom Kristi kropp blivit dödade från lagen, så att ni tillhör en annan, honom som har uppstått från de döda, för att vi skall bära frukt åt Gud. Ty så länge vi behärskades av vår onda natur, var de syndiga begär som väcktes till liv genom lagen verksamma i våra lemmar, så att vi bar frukt åt döden. Men nu är vi lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Så står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst." (v.5-6)

Genom Andens nya tjänst, som innebär att vi dött bort från lagen, bär vi frukt åt Gud. Det är inte lagen som hjälper oss i detta avseende (lagen hjälper oss med annat), den väcker istället våra syndiga begär.

När en vers medvetet ändras, utan något stöd i handskrifterna, och denna ändring dessutom direkt strider mot sammanhanget, så ligger förstås en ideologi bakom. Ingemar Furberg har skrivit om denna ideologi i sin artikel "Bibelkommissionens syn på lagen (Rom. 7)", där han bland annat skriver:

Karakteristiskt för senjudendomens lagtolkning var att lagen uppfattades som något gott i den meningen, att den tänktes förmedla nåd. Att lagen i senjudendomen tänktes förmedla nåd uttrycktes klart i dess lära om »de båda måtten», barmhärtighetens och domens mått. Habackuks ord om att »den rättfärdige skall leva genom sin tro» tolkades av de judiska rabbinerna så att rättfärdigheten skulle vinnas genom trohet mot lagen. Lagen var nämligen given som ett medel för rättfärdiggörelse eller som rabbinerna uttryckte sig - given »med mildhetens mått».

Så förs denna tanke om lagen som frälsnings-, eller i alla fall helgelsemedel in i en text som talar om motsatsen. Furbergs artikel rekommenderas för den som vill förjupa sig i ämnet.