Men nu är vi lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Så står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst. (Rom 7:6)

Det kan låta underligt att vi är "lösta från lagen". Det är inte för att lagen är ond (vilket vi sett tydligt i Rom 7), utan för att vi är onda. Därför visar lagen vår synd och dödar oss. Som Paulus säger på ett annat ställe, där han talar om förkunnelsen av budskapet (till skillnad från i Rom 7, om mottagandet eller hörandet av budskapet):

Han har gjort oss dugliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens utan Andens. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv. (2 Kor 3:6)

Evangeliet däremot, Guds löfte om syndernas förlåtelse för Jesu skull, att vi redan är friköpta.

Lagen säger: Du ska inte mörda, du ska inte stjäla, du ska inte begå äktenskapsbrott, du ska inte ha begärelse, du ska inte hata, du ska älska din nästa som dig själv, du ska älska Gud över allting och lita på Honom i allt.

Lagen säger: Om du inte håller alla dessa bud så står du under förbannelse och är fördömd av Gud.

Evangeliet säger: Kristus har hållit alla dessa bud i ditt och mitt ställe. 

"Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt." (Gal 4:4-5)

Evangeliet säger att Kristus har tagit straffet och fördömelsen som vi skulle ha:

"Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä." (Gal 3:13)

Så är vi friköpta och lösta från lagen och står i Andens nya tjänst.

Gud verkar inte Andens frukt genom lagen, utan evangeliet. Lagen ska vi dock höra så att vi får vägledning i hur Gud vill att vi ska leva och så att den gamla människan dödas. Men kraften att leva enligt Guds vilja finns i förlåtelsen. Det är skillnad.

Paulus före omvändelsen:

Ja, om någon menar att han kan förlita sig på yttre ting, så kan jag det ännu mer, jag som blev omskuren på åttonde dagen och som är av Israels folk och Benjamins stam, en hebré född av hebreer, jag som i fråga om lagen var en farisé, i fråga om iver en förföljare av församlingen, i fråga om rättfärdighet, den som vinns genom lagen, en oklanderlig man. (Fil 3:4b-6)

Paulus som kristen:

Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. Om jag nu gör det jag inte vill, samtycker jag till lagen och säger att den är god. Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. Jag finner alltså den lagen: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig. Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar. (Rom 7:15-23)

Skillnaden är förstås inte att Paulus som oomvänd levde oklanderligt och sedan efter omvändelsen började göra det som är ont. Skillnaden att han får en andlig klarsyn som omvänd och bedömer sig själv enligt Guds lag på rätt sätt, istället för att tro att han håller den.

Nu tror Paulus inte heller att han är rättfärdig inför Gud genom att hålla lagen, utan genom tron på Honom som hållit lagen i hans ställe och dött för hans lagöverträdelse och synd.

Det är svårt att inte slås av likheten i uttryck i 1 Kor 15:57 och Rom 7:25a. I alla fall om man ställer texterna bredvid varandra:

Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus. (1 Kor 15:55-57)

Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar. Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre! (Rom 7:23-25a)

Vi ser också att samma teman tas upp. 1 Kor 15 handlar om kroppens uppståndelse och Rom 7 om lagen, men det är överlappande ämnen. 1 Kor 15 talar här om hur döden (som är förutsättningen för kroppens uppståndelse) har synden som "udd" och att "syndens makt kommer av lagen". Rom 7 talar på liknande sätt om "de syndiga begär som väcktes till liv genom lagen verksamma i våra lemmar" (v.5). Och hur vi behöver bli frälsta "från denna dödens kropp", eftersom synden är verksam i oss. 

Kapitel 8 i Romarbrevet kommer sedan att utveckla det hopp vi har, där kroppens uppståndelse är en viktig del. Men redan här i sin klagan över hur han inte blir av med synden så talar Paulus om en frälsning också från detta. En frälsning "från denna dödens kropp", som kommer när Kristus förvandlar våra kroppar. Eller som Paulus skrev i tidigare i brevet: "vi jublar i hoppet om Guds härlighet" (5:2). 

Den kristne har både en gammal och en ny människa. Den gamla människan är köttslig och Guds lag visar detta:

Vi vet att lagen är andlig, men själv är jag köttslig, såld till slav under synden. Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. (Rom 7:14-15)

Den nya människan, däremot, stämmer in i Guds lag. ("Jag har min glädje i dina bud, som jag älskar." [Ps 119:47]):

Om jag nu gör det jag inte vill, samtycker jag till lagen och säger att den är god. Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. (v.16-17)

Den nya människan syndar inte. Men jag är inte bara ny människa. Om jag ser till mig själv bara och inte till Guds Ande, som också bor i mig som troende, så egentligen inget gott:

Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. (v.18-19)

Men om man vänder på det igen:

Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. (v.20)

Och nu börjar vi se att det är två sidor. Å anda sidan finns det en ny, god vilja, i den kristne, å andra sidan är synden kvar och färgar allt:

Jag finner alltså den lagen: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig. Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar. (v.21-23)

Så är det att var kristen. Och så kommer det att fortsätta att vara, fram till Jesu återkomst eller uppståndelsen, då kroppen förvandlas:

Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre! (v.24-25a)

Men detta är så, inte nu. Nu pågår kampen:

Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag. (v.25b)