Paulus före omvändelsen:

Ja, om någon menar att han kan förlita sig på yttre ting, så kan jag det ännu mer, jag som blev omskuren på åttonde dagen och som är av Israels folk och Benjamins stam, en hebré född av hebreer, jag som i fråga om lagen var en farisé, i fråga om iver en förföljare av församlingen, i fråga om rättfärdighet, den som vinns genom lagen, en oklanderlig man. (Fil 3:4b-6)

Paulus som kristen:

Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. Om jag nu gör det jag inte vill, samtycker jag till lagen och säger att den är god. Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. Jag finner alltså den lagen: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig. Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar. (Rom 7:15-23)

Skillnaden är förstås inte att Paulus som oomvänd levde oklanderligt och sedan efter omvändelsen började göra det som är ont. Skillnaden att han får en andlig klarsyn som omvänd och bedömer sig själv enligt Guds lag på rätt sätt, istället för att tro att han håller den.

Nu tror Paulus inte heller att han är rättfärdig inför Gud genom att hålla lagen, utan genom tron på Honom som hållit lagen i hans ställe och dött för hans lagöverträdelse och synd.

Det är svårt att inte slås av likheten i uttryck i 1 Kor 15:57 och Rom 7:25a. I alla fall om man ställer texterna bredvid varandra:

Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus. (1 Kor 15:55-57)

Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar. Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre! (Rom 7:23-25a)

Vi ser också att samma teman tas upp. 1 Kor 15 handlar om kroppens uppståndelse och Rom 7 om lagen, men det är överlappande ämnen. 1 Kor 15 talar här om hur döden (som är förutsättningen för kroppens uppståndelse) har synden som "udd" och att "syndens makt kommer av lagen". Rom 7 talar på liknande sätt om "de syndiga begär som väcktes till liv genom lagen verksamma i våra lemmar" (v.5). Och hur vi behöver bli frälsta "från denna dödens kropp", eftersom synden är verksam i oss. 

Kapitel 8 i Romarbrevet kommer sedan att utveckla det hopp vi har, där kroppens uppståndelse är en viktig del. Men redan här i sin klagan över hur han inte blir av med synden så talar Paulus om en frälsning också från detta. En frälsning "från denna dödens kropp", som kommer när Kristus förvandlar våra kroppar. Eller som Paulus skrev i tidigare i brevet: "vi jublar i hoppet om Guds härlighet" (5:2).