I en artikel om NT-81 i Biblicum nr 3, 1983 skriver Seth Erlandsson:

I Rom 6:17 säger Paulus om de hedningar som kommit till tro: »Ni har av hjärtat blivit lydiga den lära som ni blivit införda i.» Men NT 81 flyttar tyngdpunkten från Guds verk till människans: »Ni valde att av hela ert hjärta lyda den lära som ni blivit införda i.» 

Vi ser här en tendens som återkommer i NT-81, att det handlar om något människan väljer och inte är helt och hållet Guds verk. Hela artikeln finns här. 

I en artikel i samma tidskrift om "Skriftens klarhet och bibelöversättningarnas oklarhet "från 1979 hade Ingemar Furberg noterat:

Missförstånd och feltolkning beror inte på Skriften, som skulle den vara otydlig. Bakom missförståndet ligger ett intresse - människans intresse att själv medverka till sin återlösning.

Den artikeln rekommenderas för den som undrar hur människans vilja att frälsa sig själv kan påverkar bibelöversättning. Den nås genom ett klick på titeln.

Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet? (Rom 6:16)

Människan tjänar antingen synden eller lyder Gud. Det är alltså inte så, som man lätt föreställer sig, att vi människor använder synden för att tjäna oss. Jesus säger: "Var och en som gör synd är syndens slav." (Joh 8:34) Och vem vill vara syndens slav? 

Den kristna församlingen i Rom är därför inte neutral, i ett val där de ska välja synd eller lydnad. De var förut syndens slavar, men står nu i lydnaden och Paulus uppmanar dem att förbli i lydnaden: 

Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt. (v.17) 

Det är viktigt att notera hur det står här. Det är Gud som har gjort oss lydiga, så vi "har nu av hjärtat blivit lydiga". Det är Gud som genom dopet gett oss ett nytt liv, som vi läste tidigare: "Ni som var döda men nu lever..." (v.13b) Och som Paulus förklarar vidare:

Nu är ni slavar under rättfärdigheten, sedan ni har befriats från synden. - För er mänskliga svaghets skull använder jag en så enkel bild. - (v.18-19a) 

Vi har inte befriat oss själva från synden, utan befriats. Bilden av slaveri är en bild vi kan förstå, även om den ur vissa synvinklar inte alls passar in på det kristna livet. Men det Paulus vill visa här är en begränsad sida, där bilden av slaveri är enkel att ta till sig. Vi var inte våra egna, utan tjänade synden och kunde inte bli fria. Men Gud har köpt oss fria från synden, så att vi nu tillhör Gud. Som Paulus också skriver till församlingen i Korint: "Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, och att ni inte tillhör er själva? Ni har blivit köpta och priset är betalt. Så förhärliga då Gud i er kropp!" (1 Kor 6:19-20) Så skriver han även till församlingen i Rom:

Ty liksom ni förr ställde era lemmar i orenhetens och laglöshetens slavtjänst, till ett laglöst liv, så skall ni nu ställa era lemmar i rättfärdighetens slavtjänst, till helgelse. (v.19b) 

Man kan tänka att om man har syndat mycket, så kan man inte tjäna Gud. Men vi har fått en ny Herre. Vi har förr tjänat synden, men nu tillhör vi inte längre synden. Och vi ska inte tänka att det är sämre att tjäna Gud än att tjäna synden. Vi får nu tjäna Gud, eftersom Gud köpt oss. Ska vi då inte tjäna Gud lika ivrigt som vi fött tjänade synden?

Och för att inte de onda begären ska vara för lockande, så att de troende åter skulle vilja börja leva i utsvävningar, ger Paulus ett sista argument för att inte leva i synd:

Medan ni var syndens slavar, var ni fria från rättfärdigheten. Men vad skördade ni då för frukt? Jo, det som ni nu skäms för. Slutet på sådant är döden.(v.20-21)

Synden och vad den leder till är något människor skäms för. Det gäller redan i viss mån otroende människor, som vi sett i Rom 2 där det står att hedningarnas samveten anklagar och försvarar dem. Är synden något att återvända till? När synden ställs i ljuset så är den något man skäms för, inte något man vill leva i.  

Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv. (v.22) 

Paulus sammanfattar sedan:

Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre. (v.23)

Här ser vi också skillnaden mellan lag och evangelium. Lagen dömer vår synd. Synden ger oss lön, något vi förtjänar. I detta fall något vi inte vill ha, men som vi ändå förtjänat: Döden. Både den kroppsliga och den andliga döden kommer av synden. Men evangeliet ger oss inte lön, utan en fri gåva. Jesus sa: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö." (Joh 11:25-26) Det är evangelium. Vi har fått evigt liv med Gud. Det livet börjar här och nu och fortsätter också när vi dött och sedan uppstår igen inför Gud och döms fria i den slutgiltiga domen och så för alltid får vara hos Gud med förhärligade, förvandlade kroppar.