"Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda." (Rom 12:9)

Sann kärlek är inte överslätande. Om man älskar någon så vill man den personens verkliga väl. 

"Den (kärleken) gläder sig inte
 över orätten
 men gläds med sanningen.
" (1 Kor 13:6)

"Inget gläder mig mer än att höra att mina barn lever i sanningen." (3 Joh v.4)  

"Vi har olika gåvor efter den nåd vi har fått: att profetera i överensstämmelse med tron, att tjäna i vår uppgift, att undervisa i läran, att förmana med uppmuntran och tröst, att dela ut gåvor utan baktankar, att vara hängiven som ledare, eller att visa barmhärtighet med glatt hjärta.
" (Rom 12:6-8, SFB 2014)

När Paulus skriver hur vi ska använda våra gåvor så är det på ett plan väldigt enkelt. Vi har olika gåvor och det är meningen att det ska vara så. Hur tjänsten ska gå till beskrivs på ett sätt som kan verka självklart, men som kan behöva sägas ändå. Vi krånglar så lätt till saker.

profetera - i överensstämmelse med tron

tjäna - i vår uppgift

undervisa - i läran

förmana - med uppmuntran och tröst

dela ut gåvor - utan baktankar

leda - hängivet

visa barmhärtighet - med glatt hjärta

Tjänandet borde därför komma naturligt, eftersom tjänsten ligger helt i linje med den gåva vi har fått. Och samtidigt så har vi uppmanats att låta våra sinnen förvandlas; då kommer vi verkligen att veta att vår tjänst, med vår gåva, är vad som behagar Gud.

"Därför uppmanar jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst. Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar honom.
" (v.1-2)

"I kraft av den nåd jag har fått säger jag till var och en av er: ha inte högre tankar om er själva än ni bör utan tänk förståndigt, efter det mått av tro som Gud har tilldelat var och en." (Rom 12:3, SFB 2014)

När vi har låtit oss förvandlas genom sinnets förnyelse, så innebär det också att vi ser saker mer nyktert. Vi ser att vi själva är skapade av Gud, frälsta syndare. Hur Gud vill använda oss är upp till Honom. Allt ligger i Guds hand.

Vi ska därför inte tänka högre om oss själva än vi bör. Det är ett av de främsta sätten som splittring skapas på. Paulus skriver på ett annat ställe:

"Om ni nu har tröst hos Kristus, uppmuntran av hans kärlek och gemenskap i Anden, om medkänsla och barmhärtighet betyder något, gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och genom att vara ett i själ och sinne. Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var." (Fil 2:1-4)

När Gud nu har fört oss till tro så har Han också gett oss sin Ande och gjort oss till delar i Kristi kropp:

"För liksom vi i en enda kropp har många lemmar och alla lemmarna inte har samma uppgift, så är vi många en enda kropp i Kristus. Men var för sig är vi varandras lemmar.
" (Rom 12:4-5, SFB 2014)

Vi ska därför inte upphöja oss över de andra lemmarna i kroppen, utan istället se hur vi kan tjäna varandra och vi ska uppskatta varandras gåvor. 

Efter att Paulus har uppmanat oss att bära fram våra kroppar som levande offer fortsätter han:

"Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom." (Rom 12:2) 

Detta är det första vi behöver göra för att kunna tjäna Gud. Vi behöver först få våra sinnen förnyade, så att vi vet vad som är Guds vilja. Annars kan vi inte ställa våra kroppar i Guds tjänst.

"Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud - er andliga gudstjänst." (Rom 12:1)

Nu fortsätter Paulus det han var inne på redan i kapitel 6. "Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten." (v.13b)

I kapitel 6 har Paulus gett de allmänna förmaningarna, att vi ska ställa våra kroppar i Guds tjänst. Nu kommer de mer konkreta förmaningarna, om hur vi ska tjäna Gud med våra kroppar. 

"Därför uppmanar jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst." (Rom 12:1 SFB 2014)

"Därför" syftar på det föregående, där Paulus hittills har beskrivit hur Guds frälsning har uppenbarats i Kristus och förts ut till alla människor och hur också brevets mottagare har tagit emot den. Därför att Gud har frälst er ska ni ställa era kroppar till Guds förfogande. 

Och motivationen är "vid Guds barmhärtighet". Strax tidigare har Paulus varnat för avfall och Guds stränghet. Men nu när han skriver om helgelsen och det kristna livet så är motivationen Guds barmhärtighet. Ni är redan Guds barn. Lev nu som Guds barn. Ni har redan nåd och förlåtelse. Därför kan ni tjäna Gud.

En av evangeliets paradoxer är just detta. Guds nåd och kärlek ger oss kraft att vilja att följa Guds lag. Guds lag ger ingen kraft att göra det rätta, utan uppenbarar synden. Men vi tar emot Guds Ande och Anden verkar sin frukt i oss genom evangeliet om att vi har syndernas förlåtelse, fritt och för intet.

"Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och i stället leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är..." (Tit 2:11-12, SFB 2014)

När vi förstår och tar till oss att Kristus har försonat oss med Gud och att allt står väl till med Fadern, då föds också en vilja att göra Faderns vilja. Och utifrån denna vilja får vi nu vägledning i hur vi ska tjäna Gud.