"Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte. Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter. Var eniga med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det enkla. Var inte självkloka. Löna inte ont med ont. Tänk på det som är gott i alla människors ögon. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er." (Rom 12:14-18)

En församling som fungerar på detta sätt är naturligtvis något fantastiskt och ett vittnesbörd om den Gud hon tillhör. Andra sidan av detta är förstås att för att församlingen ska kunna leva på detta sätt så behöver hon Guds kraft. Och den får vi genom budskapet om korset. Hur Guds Son burit straffet för våra synder. Då förstår vi något av djupet av vår synd, när vi ser hur den inte kunde sonas med mindre än att Guds egen Son tog Guds vrede på sig. Och vi ser samtidigt hur vi kan vara förlåtna och fria, trots att vi har kvar synden i våra hjärtan. 

När vi åter blir överbevisade om vår synd och om hur vi förtjänar dom och straff och får höra hur detta straff har burits av en Annan, då ger Guds Ande oss också sin frukt i våra hjärtan. Då kommer vi att vilja leva som Paulus beskriver i texten ovan.