"Var eniga med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det enkla. Var inte självkloka." (Rom 12:16)

Att hålla sig till det enkla kan vara ett uttryck för kärlek till våra medkristna. Även om vi kan ha mycket kunskap som vi vill visa upp, så är det inte alltid som de har nytta av vår kunskap. Vi måste se till vår nästas behov innan vi vet vad vi ska göra. Att söka efter att visa upp sin egen förmåga kan vara något som skapar splittring, i alla fall om det är flera som har samma ambition. Paulus utvecklar samma tanke i Filipperbrevet:

"Om ni nu har tröst hos Kristus, om ni får uppmuntran av hans kärlek, gemenskap i Anden och medkänsla och barmhärtighet, gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och vara ett i själ och sinne." (Fil 2:1-2) De har redan en gemenskap i Anden, när de alla har tröst i Kristus, och nu uppmanas de att leva i denna gemenskap genom att ha samma sinnelag och samma kärlek.

"Sök inte konflikt eller tom ära. Var istället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte till ert eget bästa utan också till andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var." (Fil 2:3-5)

Är inte detta det bästa sättet att bevara enheten? 

"Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter. Var eniga med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det enkla. Var inte självkloka." (Rom 12:15-16)

Här uttrycks en enhet och gemenskap med väldigt enkla ord. Att dela varandras glädje och sorg. Och att hålla sig till det enkla. Det är också ett uttryck för kärlek och omsorg. Istället för att man vill visa upp hur mycket man kan, så tänker man på vad den andre har nytta av.

Dessa verser står direkt efter förföljelsen och ger en kontrast och samtidigt ett samband. En kontrast i hur församlingen ska ta hand om varandra samtidigt som världen utanför kan vara obarmhärtig. Och samtidigt ett samband i att församlingen alltid ska visa kärlek.

Kraften till detta finner vi i de första verserna av kapitlet: "Därför uppmanar jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet... låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne..." (v.1,2) Genom Guds barmhärtighet, syndernas förlåtelse i Kristus, förvandlas våra sinnen. När vi tänker på detta och på det hopp vi har så får verkar Guds Ande i våra hjärtan så att vi förvandlas och våra tankar förnyas. Då kan vi också vara en Guds församling, som Gud vill.