"Ty sina gåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra." (Rom 11:29)

Detta ord tillämpas ofta på dopet. Läser man sammanhanget så är det förstås inte dopet Paulus har talat om, utan tvärtom gäller det människor som inte är döpta - de judar som inte kommit till tro på evangelium. Dessa är, trots sin otro, kallade av Gud. Och Gud ångrar varken att Han har kallat dem eller de gåvor (t ex den heliga Skrift och evangeliets löften) som Han har gett dem. Gud står fast vid sin kallelse. Strax tidigare har vi ju läst att om de inte förblir i sin otro så kommer de att föras tillbaka.

Om detta gäller de judar som inte tror, så gäller det också alla andra som har kallats av Gud. Därför tillämpar vi detta ord också på dopet. Om du är döpt, så har Gud kallat dig. Och även om du inte tror, så står Gud fast. Alla som tror på Guds löften i dopet tas emot, oavsett om vi fallit av på vägen. I dopet har vi löftet om syndernas förlåtelse och barnaskap hos Gud, för Kristi skull. Detta står fast. "Ty sina gåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra."