Om man läser Romarbrevet 5-8 så kan man se att kapitel 6 och 7 liksom är inskjutna som en parantes mellan kapitel 5 och 8. Det är förstås en fråga om perspektiv ibland, vad som är parantes och vad som är huvudsak, men klart är i alla fall att det är en tydlig kontinuitet mellan kapitel 5 och kapitel 8. Här ska vi se på en del av denna kontinuitet.

Romarbrevet 5 talar om följderna av rättfärdiggörelsen genom tron. Paulus skriver där:

Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi jublar i hoppet om Guds härlighet. Men inte bara det, vi jublar också mitt i våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet ger tålamod, tålamodet fasthet och fastheten hopp. Och det hoppet bedrar oss inte, ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han har gett oss.

Just detta om Anden och hoppet utvecklar Paulus vidare i kapitel 8:

Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår. Ty skapelsen väntar ivrigt på att Guds barn skall uppenbaras. Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om att också skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet. Vi vet att hela skapelsen ännu samfällt suckar och våndas. Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt, också vi suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning. Ty i hoppet är vi frälsta, men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på något som han redan ser? Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt. Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord, och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden ber för de heliga så som Gud vill. (v.18-27)

Samma tanke som i Rom 5:5 återkommer i 8:23: Anden som en garanti för hoppets förverkligande. I den första versen skriver Paulus att "hoppet bedrar oss inte, ty..." vi har Guds kärlek i våra hjärtan eftersom Gud har gett oss sin helige Ande. Med andra ord, att vi har fått Guds Ande bekräftar att Gud kommer att föra hem oss till saligheten. I den andra versen kallar Paulus Anden för en "förstlingsfrukt". Förstlingsfrukten var det första av skörden och det bästa av förstlingsfrukten skulle offras åt Herren. På motsvarande sätt har Gud nu gett oss sin Ande, som en första gåva, i väntan på att vi når fram till hoppet och så att säga får resten av skörden.

Väntan på att nå fram till hoppet är också något om omnämns i början av kapitel 5 och sedan utvecklas i kapitel 8. Paulus skrev i kap 5: "Vi jublar i hoppet om Guds härlighet." Detta hopp är dock något vi ännu väntar på och medan vi väntar får vi räkna med lidande. Men "vi vet att lidandet ger tålamod, tålamodet fasthet och fastheten hopp". Lidandet i väntan på härligheten återkommer alltså sen i kapitel 8: "Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår." Också i denna väntan hjälper Anden oss, inte enbart som bekräftelse på att vi kommer att få vad Gud har lovat, utan även rent konkret genom att be för oss. Vi lever nu i tro, utan att se. Vi ser "det här tidens lidanden" och vi lever i en kropp som bryts ner på grund av synden. Vi har ännu inte fått full gemenskap med Gud, det är vad vi väntar på. Men "Anden ber för de heliga så som Gud vill". Det är full gemenskap i Treenigheten. Och genom Treenighetens gemenskap har vi en försmak på den fulla gudsgemenskapen: Vi har Guds Ande i våra bröst och Han ber för oss som Gud vill.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det finns förstås ett undantag när det gäller lydnaden mot överheten. Om överheten befaller något som strider mot Guds Ord, då ska vi inte följa det. Vi kan se exempel på det på flera ställen i Bibeln.   I 2 Mos 1 står det om hur farao befallde b...

Från Rom 12:1 skriver Paulus mer konkret hur vi ska leva det kristna livet. Först skriver han om församlingen och relationen mellan de olika lemmarna i kroppen, att "var för sig är vi varandras lemmar" (v.5). Sedan skriver han om relationen också til...

"Hämnas inte, mina älskade, utan ge rum för Guds vrede. Det står ju skrivet: 'Min är hämnden, jag ska utkräva den,' säger Herren. Men 'om din fiende är hungrig, så ge honom att äta. Om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödan...

"Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er." (Rom 12:18)   Det finns två sidor av detta. Å ena sidan är det inte alltid möjligt att hålla fred med människor. Om de begär att vi ska kompromissa med något som vi inte får ...

"Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte. Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter. Var eniga med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det enkla. Var inte självkloka. Löna inte ont med ont. Tänk på d...