Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden. (Rom 8:3)

Gud har gett oss lagen. Vi läser:

HERREN sade till Mose: "Stig upp till mig på berget och bli kvar där, så skall jag ge dig stentavlorna med lagen och budorden som jag har skrivit till undervisning för dem." (2 Mos 24:12)

Lagen kunde dock inte frälsa, eftersom vi inte kan hålla den. Det är inte så att vi har fått en för dålig lag, så att vi inte kan frälsas genom den. Utan just för att lagen är som Gud vill att den ska vara, just för att den uttrycker Guds vilja, så kan vi inte hålla den.

Gud gav lagen och den visade vår synd. Gud gav oss också Kristus: "det gjorde Gud genom att sända sin egen Son". 

Guds Son är en annan sorts gåva än lagen. Lagen undervisar om vad vi ska göra. Jesus Kristus gör detta som lagen föreskriver, åt oss. Lagen säger vad straffet är för den som inte håller den: förbannelse, död, Guds vrede. Kristus Jesus tog detta straff i vårt ställe, bar vår förbannelse, led vår död och drack Guds vredes bägare på korset.

Guds lag visar att vi behöver Kristus.

Därför gav Gud oss både lagen och sände sin Son.

Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden. Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden. (Rom 8:1-4)

De första verserna i Romarbrevets 8e kapitel innebär en övergång från undervisningen om vårt förhållande till synden och till lagen, till en undervisning om Anden och hoppet. "Livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag" - här utsägs samma sak som i kapitel 6 och 7, att vi dött från synden och lagen, men på ett lite annat sätt så att Anden här betonas. Redan i kap 7 skrev Paulus dock om att vi står i "Andens nya tjänst" (v.6) och livet i Anden är vad som kommer att utvecklas här.

Grunden för detta liv är att vi står i rätt förhållande till Gud: "Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus." Och att vi inte fördöms beror ju på att lagen inte längre dömer oss. Kristus har gjort det vi inte kunde göra, i vårt ställe. Eller, som Paulus uttrycker det här, Gud har i Kristus gjort det lagen inte kunde göra:

"Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden."

Lagen kunde inte rättfärdiggöra oss inför Gud, den kunde inte ta bort vår synd. Vi såg i kapitel 7 att lagen istället tar fram synden i oss så att den blir tydlig. Det beror inte på någon brist i lagen, utan lagen var maktlös på grund av "den syndiga naturen" som vi har. Lagen befaller bara. Men om den som får befallningen inte kan utföra den så spelar det ingen roll hur goda och tydliga befallningar man än ger.

Guds egen Son kom, "till det yttre ... lik en syndig människa", och höll Guds lag i vårt ställe. Så blev synden fördömd, genom att den syndfrie tog vårt straff "och i hans kropp fördömde Gud synden". Så finns ingen fördömelse för oss som är i Kristus Jesus.

Detta leder också till att lagen börjar uppfyllas i oss, något Paulus varit inne på i de föregående kapitlen (t ex 6:22 och 7:4-6). Här skriver han: "Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden."

Denna laguppfyllelse är något som i detta liv endast är påbörjat och som inte blir fullkomlig - det har tydligt förklarats i både kap 6 och kap 7 och är anledningen till att Paulus återvänder till att här i början av kap 8 betona att det inte finns någon fördömelse för dem som är i Kristus Jesus (v.1). Men även om vår laguppfyllelse har många brister så är den dock verklig. Den är inte grunden till vår frälsning, men den är en följd av vår frälsning.

Så ska vi leva som Guds barn. Inte efter köttet, utan efter Anden. 

Detta förklaras vidare i de följande verserna.

Alla bibelöversättningar har sina sidor. Översättaren kan inte få med allt. Antingen anpassar man uttryckssätten till det språk man översätter till och hamnar då längre från grundtextens uttryckssätt, eller så översätter man mer ordagrant och då blir det inte god svenska. Enda sättet att få allt bevarat -innehåll, språkbruk, uttryckssätt och flyt i språket - är att läsa på grundspråken. Men översättningar är till för att alla inte ska behöva lära sig grundspråken. Och då blir det kompromisser.

Dock finns det bättre och sämre översättningar. En översättning ska vara trogen textens innehåll; samma betydelse ska förmedlas. En översättning som ändrar betydelsen förfelar sitt syfte. Och ändrar översättningen betydelsen medvetet, så kan det bli tendentiöst i hela texten.

Ett exempel på en medveten förändring i en översättning är NT-81:s översättning av Rom 7:21. NT-81 översätter:

"Jag har alltså upptäckt att eftersom det onda finns hos mig så är lagen något gott för mig som vill göra det goda"

I fotnoten till texten skriver man:

7:21 så är lagen något gott för mig  Orden "något gott" saknas i de bevarade handskrifterna (se läsart*) och är ett försök att återställa den ursprungliga meningen. Utan detta tillägg skulle versen lyda: "Jag har alltså upptäckt lagen för mig som vill göra det goda, ty det onda finns hos mig."

Bo Giertz översätter nästan ordagrant på det sätt som NT-81 menar skulle vara omöjligt: "Alltså finner jag den lagen hos mig som vill göra det goda, att det onda alltid finns hos mig."

Likaså skriver Seth Erlandsson i sin text om "Ändringar till NT-81":

7:21 »Jag har alltså upptäckt att eftersom det onda finns hos mig, så är lagen något gott för mig som vill göra det goda.» 

Ändra till: Jag har alltså upptäckt hos mig som vill göra det goda den lagen att det onda finns hos mig.

Varför gör då NT-81 denna ändring? Ser man på sammanhanget i Rom 7 blir det hela ännu underligare. Skulle Paulus här säga att han får hjälp av lagen att förverkliga det goda han vill? Paulus har i början av kapitlet skrivit:

"Så har också ni, mina bröder, genom Kristi kropp blivit dödade från lagen, så att ni tillhör en annan, honom som har uppstått från de döda, för att vi skall bära frukt åt Gud. Ty så länge vi behärskades av vår onda natur, var de syndiga begär som väcktes till liv genom lagen verksamma i våra lemmar, så att vi bar frukt åt döden. Men nu är vi lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Så står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst." (v.5-6)

Genom Andens nya tjänst, som innebär att vi dött bort från lagen, bär vi frukt åt Gud. Det är inte lagen som hjälper oss i detta avseende (lagen hjälper oss med annat), den väcker istället våra syndiga begär.

När en vers medvetet ändras, utan något stöd i handskrifterna, och denna ändring dessutom direkt strider mot sammanhanget, så ligger förstås en ideologi bakom. Ingemar Furberg har skrivit om denna ideologi i sin artikel "Bibelkommissionens syn på lagen (Rom. 7)", där han bland annat skriver:

Karakteristiskt för senjudendomens lagtolkning var att lagen uppfattades som något gott i den meningen, att den tänktes förmedla nåd. Att lagen i senjudendomen tänktes förmedla nåd uttrycktes klart i dess lära om »de båda måtten», barmhärtighetens och domens mått. Habackuks ord om att »den rättfärdige skall leva genom sin tro» tolkades av de judiska rabbinerna så att rättfärdigheten skulle vinnas genom trohet mot lagen. Lagen var nämligen given som ett medel för rättfärdiggörelse eller som rabbinerna uttryckte sig - given »med mildhetens mått».

Så förs denna tanke om lagen som frälsnings-, eller i alla fall helgelsemedel in i en text som talar om motsatsen. Furbergs artikel rekommenderas för den som vill förjupa sig i ämnet. 

I Romarbrevets 6:e kapitel står det om en kristens förhållande till synden och det 7:e kapitlet handlar om en kristens förhållande till lagen. Dessa kapitel hänger därför nära samman. I Rom 6:14 kan man se sambandet mellan att ha dött från synden och ha dött från lagen:

"Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden."

Vi står inte under lagen (kap 7), därför ska synden (kap 6) inte vara herre över oss. Båda kapitlen tar upp hur vi har dött bort med Kristus, från synden respektive lagen:

"Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden." (6:6)

"Så har också ni, mina bröder, genom Kristi kropp blivit dödade från lagen, så att ni tillhör en annan, honom som har uppstått från de döda, för att vi skall bära frukt åt Gud." (7:4)

Versen som citerades ovan ur kapitel 6 talar om att "vår gamla" människa blivit korsfäst, så att vi inte ska tjäna synden. Kapitel 7 talar om att den synd som är kvar i oss inte längre är "jag"; den hör alltså till den gamla människan, inte till den nya:

"Om jag nu gör det jag inte vill, samtycker jag till lagen och säger att den är god. Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig." (7:16-17)

"Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig." (7:20)

Båda kapitlen talar om hur vi dött från synden, respektive lagen, och nu tillhör en annan:

"Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet? Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt." (6:16-17)

"Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv." (6:22)

"Så har också ni, mina bröder, genom Kristi kropp blivit dödade från lagen, så att ni tillhör en annan, honom som har uppstått från de döda, för att vi skall bära frukt åt Gud." (7:4)

Rom 7:4 som nyss citerades säger att vi tillhör Kristus, "för att vi skall bära frukt åt Gud". På liknande sätt talar 6:22 som citerades strax innan om att nu när vi befriats "blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv". Båda avsnitten leder fram till att vi är frikända:

"Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre." (6:23)

"Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. Ty livets Andes laghar i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag." (8:1-2)

Och båda avsnitten talar om hoppet om uppståndelsen:

"Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans. " (6:5)

"Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag." (7:24-25)

Och med detta hopp är det naturligt att gå över till Romarbrevets 8e kapitel, som bland annat handlar just om att leva i hoppet om uppståndelse och förvandling och om den helige Ande som styrker oss i detta hopp.

Men nu är vi lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Så står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst. (Rom 7:6)

Det kan låta underligt att vi är "lösta från lagen". Det är inte för att lagen är ond (vilket vi sett tydligt i Rom 7), utan för att vi är onda. Därför visar lagen vår synd och dödar oss. Som Paulus säger på ett annat ställe, där han talar om förkunnelsen av budskapet (till skillnad från i Rom 7, om mottagandet eller hörandet av budskapet):

Han har gjort oss dugliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens utan Andens. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv. (2 Kor 3:6)

Evangeliet däremot, Guds löfte om syndernas förlåtelse för Jesu skull, att vi redan är friköpta.

Lagen säger: Du ska inte mörda, du ska inte stjäla, du ska inte begå äktenskapsbrott, du ska inte ha begärelse, du ska inte hata, du ska älska din nästa som dig själv, du ska älska Gud över allting och lita på Honom i allt.

Lagen säger: Om du inte håller alla dessa bud så står du under förbannelse och är fördömd av Gud.

Evangeliet säger: Kristus har hållit alla dessa bud i ditt och mitt ställe. 

"Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt." (Gal 4:4-5)

Evangeliet säger att Kristus har tagit straffet och fördömelsen som vi skulle ha:

"Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä." (Gal 3:13)

Så är vi friköpta och lösta från lagen och står i Andens nya tjänst.

Gud verkar inte Andens frukt genom lagen, utan evangeliet. Lagen ska vi dock höra så att vi får vägledning i hur Gud vill att vi ska leva och så att den gamla människan dödas. Men kraften att leva enligt Guds vilja finns i förlåtelsen. Det är skillnad.

Paulus före omvändelsen:

Ja, om någon menar att han kan förlita sig på yttre ting, så kan jag det ännu mer, jag som blev omskuren på åttonde dagen och som är av Israels folk och Benjamins stam, en hebré född av hebreer, jag som i fråga om lagen var en farisé, i fråga om iver en förföljare av församlingen, i fråga om rättfärdighet, den som vinns genom lagen, en oklanderlig man. (Fil 3:4b-6)

Paulus som kristen:

Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. Om jag nu gör det jag inte vill, samtycker jag till lagen och säger att den är god. Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. Jag finner alltså den lagen: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig. Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar. (Rom 7:15-23)

Skillnaden är förstås inte att Paulus som oomvänd levde oklanderligt och sedan efter omvändelsen började göra det som är ont. Skillnaden att han får en andlig klarsyn som omvänd och bedömer sig själv enligt Guds lag på rätt sätt, istället för att tro att han håller den.

Nu tror Paulus inte heller att han är rättfärdig inför Gud genom att hålla lagen, utan genom tron på Honom som hållit lagen i hans ställe och dött för hans lagöverträdelse och synd.

Det är svårt att inte slås av likheten i uttryck i 1 Kor 15:57 och Rom 7:25a. I alla fall om man ställer texterna bredvid varandra:

Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus. (1 Kor 15:55-57)

Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar. Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre! (Rom 7:23-25a)

Vi ser också att samma teman tas upp. 1 Kor 15 handlar om kroppens uppståndelse och Rom 7 om lagen, men det är överlappande ämnen. 1 Kor 15 talar här om hur döden (som är förutsättningen för kroppens uppståndelse) har synden som "udd" och att "syndens makt kommer av lagen". Rom 7 talar på liknande sätt om "de syndiga begär som väcktes till liv genom lagen verksamma i våra lemmar" (v.5). Och hur vi behöver bli frälsta "från denna dödens kropp", eftersom synden är verksam i oss. 

Kapitel 8 i Romarbrevet kommer sedan att utveckla det hopp vi har, där kroppens uppståndelse är en viktig del. Men redan här i sin klagan över hur han inte blir av med synden så talar Paulus om en frälsning också från detta. En frälsning "från denna dödens kropp", som kommer när Kristus förvandlar våra kroppar. Eller som Paulus skrev i tidigare i brevet: "vi jublar i hoppet om Guds härlighet" (5:2). 

Den kristne har både en gammal och en ny människa. Den gamla människan är köttslig och Guds lag visar detta:

Vi vet att lagen är andlig, men själv är jag köttslig, såld till slav under synden. Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. (Rom 7:14-15)

Den nya människan, däremot, stämmer in i Guds lag. ("Jag har min glädje i dina bud, som jag älskar." [Ps 119:47]):

Om jag nu gör det jag inte vill, samtycker jag till lagen och säger att den är god. Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. (v.16-17)

Den nya människan syndar inte. Men jag är inte bara ny människa. Om jag ser till mig själv bara och inte till Guds Ande, som också bor i mig som troende, så egentligen inget gott:

Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. (v.18-19)

Men om man vänder på det igen:

Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. (v.20)

Och nu börjar vi se att det är två sidor. Å anda sidan finns det en ny, god vilja, i den kristne, å andra sidan är synden kvar och färgar allt:

Jag finner alltså den lagen: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig. Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar. (v.21-23)

Så är det att var kristen. Och så kommer det att fortsätta att vara, fram till Jesu återkomst eller uppståndelsen, då kroppen förvandlas:

Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre! (v.24-25a)

Men detta är så, inte nu. Nu pågår kampen:

Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag. (v.25b)